Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Blev så ledsen idag då en jobbet sa att hennes barn som det skiljer 5 1/2 år emellan inte har så mycket ut av varandra... :-\ Skulle jag bli gravid nu skulle det skilja 4 1/2 år på mina barn, men jag tror ju inte jag kommer bli det nu utan det blir ju säkert 5-5 1/2år emellan om jag har tur att få en till. Ska de inte nån glädje av varandra då?

Men det beror ju på hur man ser det! Det är klart att de inte kanske kommer leka tillsammans på samma sätt som nära syskon men i högre ålder kan det vara tvärtom, att de är jättebra vänner. Och sen är det ju väldigt individuellt!

Om det blir något nu, så kommer vi ha ca 5 1/2 år mellan vår yngsta och bebis. Jag ser det som att syskonet kan bli mer delaktigt och jag har vänner det skiljer 5 år på som idag vid vuxen ålder umgås jättemycket. Det är bara 2 år mellan mig och min bror, vi har alltid bråkat, nu kommer vi bra överens men har ingen super kontakt.

Jag hade dock velat ha närmare varandra så de kunnat leka mer, men jag tror det blir bra ändå och så blir det väl lite vad man gör det till.

Vi har bara 1 1/2 år mellan våra barn men de är av olika kön, olika personligheter och olika intressen. Visst leker de om de blir "tvungna" men jag vet inte om de har ut speciellt mycket av varandra :/

Ni har nog rätt, beror på hur man gör det och olika personligheter..

Så då var denna försökperiod över.. Nu återstår bara hoppet denna månad. Jobbigt när man börjar tycka att hoppet är den jobbigaste delen i allt. :-\ Hopp ska ju vara något positivt

Jag vill inte ens kolla vilken dag jag är på eller exakt när BIM är längre. Försöker att inte ha så mycket hopp. Hoppas dock massor för er andra istället!

Hej tjejer! Tråkigt att se att mensen fortsätter att komma för så många av er! Men kul att se att flera funderar på att prova på IVF! Man brukar säga att det är ca 30% som lyckas på sitt första IVF-försök och på tre försök har ca 70% lyckats (och då räknar man med fullgången graviditet). Vi lyckades på vårt andra försök. Har ni funderingar på IVF så svarar jag gärna på det jag kan utifrån mina erfarenheter och det jag lärt mig under resans gång av läkare och av att ha läst på!

Något som kan vara intressant att veta är att när vi gjorde vår utredning så var mannens spermiekvalitet dålig och det var få simmare. Efter att ha läst på www.fertilitetsguiden.com (den utredande läkaren tipsade om den sidan) så började mannen äta multivitaminer speciellt för män, extra zink, folsyra och även L-arginine. När försök 1 gjordes var kvaliteten betydligt bättre och hälften av äggen körde man ICSI på, andra hälften "vanligt". Både gav lika bra resultat i antal befruktade ägg. Men som ni vet, det blev inget till frysen och ingen graviditet. Inför försök 2 var det därför tänkt att man skulle köra vanlig IVF. Den gången hade han inte tagit ett endaste kosttillskott. Den gången var kvaliteten betydligt sämre och de fick ta till ICSI på samtliga ägg. Det försöket slutade ändå med tre befruktade ägg till frysen och så en graviditet.

Vad det gäller att välja klinik så är mitt råd att kolla runt lite på nätet. Priset skiftar en hel del mellan klinikerna! Vissa har samarbete med humanfinans, men inte alla. Kolla även med era arbetsgivare om de ger en möjligheten att betala försöken med bruttolöneavdrag. Alla arbetsgivare erbjuder inte det, men gör bådes arbetsgivare det så kan det bli upp till 50% billigare! På "vår" klinik skulle alltså det paket med tre försök, som vi köpte, teoretiskt kunnat kosta bara 28500kr. Nu var jag ju arbetslös och mannens jobb erbjöd inte den möjligheten, så vi fick betala hela summan.

Just det ja! Någon skrev om att hennes man inte ville betala för en utredning. Jag vet inte om det är så i alla landsting, men i alla falli Västra Götaland så kan man få göra själva utredningen på landstingets bekostnad! Då betalar man bara vanlig sjukvårdstaxa. Det gjorde vi

Såg att ni skrev lite om ålderskillnaden mellan eventuella barn. I vårt fall blir det 4 år och 3 månaders skillnad. Jag kan av egen erfarenhet säga att när jag var liten så hade jag mer glädje av min syster som är 5 år äldre mig än den syster som är 3 år äldre. Det handlar väldigt mycket om hur man är som personligheter tror jag.

Och vad det gäller åldern på mig och min man, jag är 37 och han är 39

Men stort grattis Maramina! Ni måste ju lyckats nyligen? Måste ju kännas fantastiskt? Ångrar ni att ni inte startade med IVF tidigare? Får man fråga vad ni fick betala? Hur fungerar det med såna som man fryser? Alltså rent krasst kan man få jättemånga försök om man har många ägg som kan frysas in, då blir det liksom inte bara tre försök eller? Hur lång tid tar en behandling och hur långt mellan de olika försöker? Tusen frågor

Det var ett tag sedan, jag går in i vecka 17 imorgon. Sist jag skrev var väl strax efter att jag hade plussat. Nej, vi ångrar inte att vi inte startade tidigare. Utredningen gjorde vi delvis för att jag inte fick den hjälpen jag ville/behövde med min ämnesomsättning. Jag behövde få ner mitt TSH då jag kände av mina symptom som jag får när den inte är ok (ledvärk bl.a.) och läkaren på VC gick enbart efter referensvärdena för vad som är ok för ickegravida och inget på att jag hade mina symptom eller på att vi försökte bli gravida. Så när vi fick våra resultat från utredningen för exakt ett år sedan så stod vi i valet och kvalet om vi skulle "lägga ner" eller testa IVF. Ett försök då kostade 27000kr (tror jag det var) ett 3-pack kostade 57000kr. Då jag var arbetslös skulle vi velat vänta, och vi ville köpa 3 pack för att slippa känna pressen. Men då mitt AMH låg under klinikens interna krav på vad de fick ligga på för att man skulle få köpa 3-pack, och kliniken gick med på att göra ett undantag för oss, förutsatt att vi gjorde första försöket med en gång, så fanns det inte så mycket att välja på. Men min ämnesomsättning krånglade så vi kunde inte göra första försöket förrän lite senare på våren. Man har 18 månader på sig på "vår" klinik att slutföra sina tre försök, räknat från första försöket så vi tänkte avvakta med försök nr 2 då jag gick jobb och ville inte vara jätte nyanställd osv. Men så i höstas kände jag att jag bara ville gå vidare med våra liv, antingen med ytterligare ett barn, eller så med det barn vi redan har, och så körde vi på försök nr 2, vilket var i oktober. Första försöket var enligt det sk "långa protokollet". Då försätts man i ett kemiskt klimakterie, vilket oftast görs mha nässpray. I regel brukar det ta 2-3 veckor innan man är nedreglerad men för vissa tar det längre tid. Det kollas med blodprov. När man är nedreglerad börjar man med att ta sprutor som främjar äggtillväxten, samtidig som man fortsätter med sprayen, fast i halverad dos. Äggtillväxten kollas med VUL och när äggblåsorna är lagom stora så får man ta en ägglossningsspruta. 36 timmar efter den sker äggplocket. Eventuellt/eventuella befruktade ägg (oftast 1, i undantagsfall 2) förs tillbaka 2-5 dagar senare. Hela den här processen brukar ta 5-6 veckor, ibland mer. Andra försöket fick jag testa korta protokollet. Då hoppar man över nedregleringen och på cykeldag 2-3 börjar man med sprutorna. Jag fick ta en som främjade äggtillväxten och en som såg till att äggen inte lossade spontant. Jag har för mig att äggplocket i mitt fall blev redan på cykeldag 10 eller 11, jag minns inte riktigt. 3 dagar efter plocket fick jag tillbaka något som kliniken ansåg vara "ett toppembryo". Mina övriga fyra befruktade ägg odlades vidare tre dagar till, en överlevde inte men det gjorde de andra tre, så de frystes in. Hur det är med de frysta, om de ingår i paketet eller ej skiljer nog från klinik till klinik. På min klinik har jag för mig att det antingen var så att ett frysförsök ingick, eller så var det så att man fick betala någon tusenlapp för återinförandet av embryot. Vi kollade aldrig upp det helt, så jag har inte koll.