mammamia78 skrev 2013-05-27 08:50:23 följande:
Har en dotter född 2004 och är omgift nu med en annan man och vi har försökt sedan förra sommaren att få ett barn men inget har hänt fortfarande och jag börjar lessna
blir så avundsjuk på alla som är gravida eller som fått barn nyss. Hör om andra både privat och i media som väntar barn och blir avundsjuk rent ut sagt och tänker varför kan inte jag/vi få till det? Sen tänker jag att ok jag har iaf ETT barn och är otroligt glad för det, för det kunde vara värre att jag inte hade något barn alls ju men sen känns det inte som det räcker ändå, jag vill ha fler barn.
Det är jobbigt när alla frågar: ska inte ni ha fler barn? vill inte din man ha barn (han har inga sedan tidigare)? ska ni inte skaffa ett syskon m.m.... samtidigt som vi försöker som bara den och inget händer och jag blir verkligen sååååååå ledsen och deppig och varje gång mensen kommer så kommer sorgen att det inte tog sig denna gången heller.
Har beställt både ägglossningsstickor och ägglossningsstickor och graviditetstest samt det där glidmedlet som skulle vara så bra "preseed" så man jäklar i mig kan köra som tusan nu och förhoppningsvis få till det.
Har försökt ringa och få tid för utredning (då vi är över 35 år båda två och har försökt så pass länge nu) men ingen har tider nu och inte heller vet de hur tiderna inför hösten är.
Har ni några andra tips på hur man lättare ska bli "på smällen"?? Jag känner mig desperat nog att prova allt jag kan tänkas nu för att få till det. Har aldrig haft svårt att bli gravid förut, verkar inte direkt ligga infertilitet i släkten på makens sida heller då nästan alla syskon fått barn och de är totalt 11 syskon i familjen.
Det påverkar en så mycket denna längtan efter ett syskon till det barn man har att man nästan inte kan glädja sig åt att ha henne
man känner sig deprimerad och nedstämd och sur och vresig för det mesta.
Ja du, jag förstår dig så. Alla dessa känslor. Sorg, besvikelse, uppgivenhet, ilska, avundsjuka, svartsjuka, hopp, förtvivlan. Allt känner vi på samma gång. Inte konstigt man blir halvt knäpp.
Jag har testat alla möjliga preparat under de 11 månader vi försökt. Inget har hjälpt. Snarare bara tokat till min annars rätt regelbundna cykel. Så det enda som jag tagit denna månad är multivitamin. Min sambo får ta folsyra, zink och omega3
Har känt mig deprimerad mkt också, inget har känts roligt. Min dotter är det absolut bästa jag har och jag är såååååå otroligt lycklig för att jag faktiskt fått henne. Men ibland har jag precis som du skriver känt mig så nere att jag inte kan njuta av henne. Men då blev jag tusan förbannad! Har jag ett barn, om det så bara blir henne då, så ska jag baske mig se till att njuta dubbelt av henne. Så nu är det bara full fokus på det, suga ur varje sekund med henne för att få ut så mkt av det barn man iaf har. Stackars henne, mamma kommer kväva henne