• Maramina

    Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

    Efter sammanlagt 16 försök, och två missfall under den här tiden (en konstaterad av sjukvården, en utan läkarkontakt) till att få till ett syskon till vår dotter på snart 3 år så ska vi i december påbörja en utredning. Dottern blev till på 7:e försöket men nu tycks det inte vilja ta sig.

    Det vore trevligt att komma i kontakt med andra som också har försökt ett tag att få till ett syskon till det/de barn man redan har. Någon som vill hänga här med mig?

  • Svar på tråden Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?
  • moderlig

    Tänker också att det KOMMER att gå till slut..kommer få va med om det mest magiska igen och få ett syskon till min tjej. Fattar inte hur man kan tro så starkt efter idel motgång i snart 2 1/2 års tid...fascinerande (eller bara dåraktigt?) ! Kom på en tokig sak till som vår läkare sa att "det är heelt normalt att det tar såhär lång tid"..! Nästan lite skrattretande...

  • Ampin

    Maramina - så fint du skriver! Håller med dig till fullo om att man snabbt tröttnar på den här bebisverkstan, att vara så uppfylld av det i tankarna, besvikelserna. Nu håller vi verkligen tummarna alla för att det var menat att det skulle sås ett litet frö nu detta andra IVF försök!! (Och förstås att det hinns med innan de stänger för semster )

  • M  och  M
    Maramina skrev 2013-05-20 17:14:50 följande:
    Jag hade föresten telefontid med läkaren idag där vi diskuterade hur vi ska gå vidare. Kort sammanfattat så blir nästa gång en vanlig IVF trots mannens få spermier och i många fall dåliga kvalitet, då det visade sig att de trots allt var pigga nog att kunna befrukta ägg på eget bevåg (hälften av äggen befruktades på vanligt vis och hälften med ICSI nu senast och slutresultatet blev den samma för de både metoderna). Dessutom, i och med att jag svarade så bra, och då jag mådde så dåligt som jag gjorde så kommer vi att testa korta protokollet nästa gång. Det betyder att vi kommer att hinna göra nästa försök redan innan de stänger för semester då jag har BIM på onsdag nästa vecka! Om vi kommer att göra det återstår att se, jag måste diskutera det med mannen. Men det vore skönt på sitt sätt att få det avklarat.

    Jag känner att jag vill verkligen få ett slut på det här. Jag vill så gärna ha ett barn till, men jag vill inte fortsätta med försökandet i evigheter. Och jag vill återigen kunna börja ha mys med mannen när andan faller på utan att tanken om hur man ligger till i cykeln dyker upp som gubben i lådan, och jag vill kunna gå vidare med mitt liv utan att behöva mer eller mindre medvetet leta efter symptom och hoppas. Jag vill helt enkelt få ett slut på det här som är bebisverkstad! Jag tror helt enkelt att jag har kommit väldigt långt med att bearbeta tanken att blir det inget med IVF så blir det inte fler barn. Och jag känner mig ganska lugn i den tanken. Acceptansen har börjat växa till sig helt enkelt. Fast jag tror ju verkligen att det kommer att lyckas. Inför första försöket var jag helt inställd på att det skulle misslyckas. Nu är jag precis lika inställd på att det kommer att lyckas. Jag kommer att få mitt plus och jag kommer att få vara gravid än en gång. Och jag kommer att få vara med och föda ett syskon till min dotter och jag kommer att få uppfostra ett barn till, och jag kommer att få se denna att växa upp. Det tror jag verkligen på.
    Ja förstår ni när man till sist förhoppningsvis får sitt plus, när man kommit i mål, fy fan vad jävla skönt! Man kan börja leva igen. Slappna av. Ha kul. Njuta av varandra som par inte bara som bebismaskiner. Slippa åka berg- och dalbana mellan hopp och förtvivlan flera ggr i månaden, slippa söka symptom eller brist på dem!

    Jag önskar jag kände mig lika säker som du på att jag kommer att lyckas. Vissa dagar gör jag det. Men snabbt vaknar jag till och känner att nä, vad är det som säger att vi kommer att lyckas. Vi kanske lika gärna inte gör det. Vi kanske har upplevt den en gång och det var sista gången. Vi kanske aldrig får vara med på denna fantastiska resa igen. Vilket är det enda jag vill. Jag lever för detta! Och jag ösnkar jag kunde få ett svar att ja inom 3 år eller 5 år så har du en bebis. Skulle jag veta det så skulle jag kunna vara lugn och slappna av och kännas okej jag kan vänta de åren. Men det är ovissheten som är så jobbig. Att inte veta om det blir denna månad eller om 5 månader eller om 2år eller om vi klarar det sjölva eller måste ta hjälp av IVF eller vad. Gaah! Blä! Suck! Fan!
  • moderlig

    Ja det är ju inte bara så att man går och hoppas och tror hela tiden direkt men hoppet finns ju där i bakgrunden hela tiden..kanske kanske,testa, kolla,känna efter...annars skulle man väl inte forsätta försöka antar jag.. Men ungefär hälften av tiden är man ju lika uppgiven,förtvivlad leds förbannad och avundsjuk! Jobbiga känslor. Stressande. Önskar det fanns mer förståelse och acceptans för det. Skönt att veta att det finns flera här som känner lika. KOM NU ALLA BEBISAR!!!!

  • Minimalou

    Jag känner igen mig i alla er! Så låt oss nu hoppas att alla bebisar kommer snart, om de bara visste hur mycket vi längtat efter dem, för de kommer komma, de måste komma!

    Själv är jag inne i fasen att jag letar symptom men samtidigt försöker jag låtsas som ingenting, svårt. Jag har BIM på måndag å jag önskar att jag ska få uppleva lyckan igen vid plus. Förra månaden köpte jag såna testa tidigt test, men det gjorde nästan så jag vart ledsen några dagar innan mensen å sen kom tårarna igen när den verkligen dök upp, vet inte vad som är bäst att testa innan eller inte. 

    Jag ska till gyn på måndag, så då får vi se hur vi ska gå vidare. Jag är pro insemination, fortfarande lite avvaktande till IVF, det har ju funkat tidigare tänker jag.. vår dotter gick ju fantastiskt bra å sen fick jag ju missfall i februari i v.7, så vad tror ni?

    Jag känner precis som du M&M, om nån bara kunde berätta att om 2år kommer ni bli gravida eller om 2 månader, bara jag vet, man kanske ska gå till en spåkärring ;)

    Funderar på akupunktur som ska öka fertiliteten, nån som provat det? 

  • Ampin
    Minimalou skrev 2013-05-23 21:59:59 följande:
    Jag känner igen mig i alla er! Så låt oss nu hoppas att alla bebisar kommer snart, om de bara visste hur mycket vi längtat efter dem, för de kommer komma, de måste komma!

    Själv är jag inne i fasen att jag letar symptom men samtidigt försöker jag låtsas som ingenting, svårt. Jag har BIM på måndag å jag önskar att jag ska få uppleva lyckan igen vid plus. Förra månaden köpte jag såna testa tidigt test, men det gjorde nästan så jag vart ledsen några dagar innan mensen å sen kom tårarna igen när den verkligen dök upp, vet inte vad som är bäst att testa innan eller inte. 

    Jag ska till gyn på måndag, så då får vi se hur vi ska gå vidare. Jag är pro insemination, fortfarande lite avvaktande till IVF, det har ju funkat tidigare tänker jag.. vår dotter gick ju fantastiskt bra å sen fick jag ju missfall i februari i v.7, så vad tror ni?

    Jag känner precis som du M&M, om nån bara kunde berätta att om 2år kommer ni bli gravida eller om 2 månader, bara jag vet, man kanske ska gå till en spåkärring ;)

    Funderar på akupunktur som ska öka fertiliteten, nån som provat det? 
    Jag har testat akupunktur. Fick tips via en kompis som också haft infertilitetsproblem, hon gick hos en kille som arbetar med kinesisk medicin, örter och akupunktur. De hade försökt i 2,5 år och blev gravida på 2 månader efter att de startat behandling hos honom. Jag har lite svårt för såna här saker när jag inte vet om det är evidensbaserat mm, men tänkte vad tusan, det skadar ju inte att prova... Om inte annat kan det vara lite trevligt i denna skaffa-barn-tristessen. Jag var förvånad över hur kunnig han var (även inom västerländsk medicin) och det kändes hela tiden väldigt proffessionellt och som om han verkligen visste vad han sysslade med. Dock så avslutade jag behandlingen hos honom när vi fick reda på hur min mans spermieprov såg ut. Vi behandlade fel person liksom Och spermiekvalitet är svårare att behandla, även om det också går tydligen.
  • Minimalou

    Så intressant, vart finns han? Jag bor i Stockholm finns han i närheten?
    Min syster som gjorde IVF med första barnet då hennes man hade förre/slöa spermier blev nu gravida på egen hand på kort tid, helt otroligt, så det finns hopp! Själv så känns hoppet borta, känner mig inte alls gravid...

  • Minimalou

    Å en till fråga, det är alltså flera gånger man gör akupunktur, en behandling är inte bara en gång?

  • Maramina
    Minimalou skrev 2013-05-23 23:44:26 följande:
    Å en till fråga, det är alltså flera gånger man gör akupunktur, en behandling är inte bara en gång?



    Det är flera gånger. Om man går till en som håller på med den kinesiska varianten så kan det vara svårt att säga hur många behandlingar det är som krävs. Går man till "vanlig" så brukar de ofta säga runt 10 behandlingar
  • Ampin
    Minimalou skrev 2013-05-23 23:44:26 följande:
    Å en till fråga, det är alltså flera gånger man gör akupunktur, en behandling är inte bara en gång?
    Finns säkert någon i Stokholm, googla eller sök här på FL på "TCM"/Traditionell kinesisk medicin/akupunktur + infertilitet så tror jag du kommer få napp!

    Hos den jag gått hos så var det varannan vecka i mitt fall, men han behandlade olika för olika patienter. Jag fick akupunktur vid ÄL och mens. Och så örter då varje dag.
Svar på tråden Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?