Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

M och m: Kul! Ta chansen. Men jag känner verkligen igen oron som följer med. Jag kör långa protokollet. Börjar spraya på fredag på dag 21. Planerat äggplock är vecka 39.

Son född 110913 (oplanerad), ma i v9 (fostret dött i v6) och tidigt missfall i v8 nu i augusti.

Verkar ha lätt att bli gravid men svårare att behålla.

Har tid hos en gynekolog i slutet av september iaf, så får vi hoppas på hjälp.

Hej! Hoppar in här om jag får;)
Gweeny och Chasing Dreams känner jag igen från andra tråden:)
Chasing Dreams,skönt ni kommit igång med ivf starten önskar er stort lycka till och håller tummarna för er.
Vi har försökt med syskon i snart två år.Det är helt sjukt när jag tänker efter!
Fyra månader tog det tills jag blev gravid med sonen och nu går det inte.
Det konstiga är att det verkar som att jag blir gravid varje månad då jag får svaga gravtest men sen kommer ändå mensen.I December fick jag tidigt missfall bara någon dag efter plusset.Ont i magen och mycket klumpar.
Vi skulle fått bebisen om allt gått vägen i början på Augusti.Jag tänker ständigt på det och det är en stor sorg allt.Den här gången var mensen över en vecka sen och sambon och jag började få lite hopp men icke.Jag har börjat ställa in mig och bearbeta sorgen att jag aldrig kommer bli gravid igen och sonen inte kommer få syskon Tar en dag i taget och har blivit deprimerad och mår inte bra.Enda glädjen i mitt liv just nu är min son.
Sambons och min relation är inte heller som förut och vi pratar knappt ibland om det inte är nåt viktigt.Sexet har blivit så att jag inte längre har någon lust.
Igår sa jag att han får sköta det själv tills det blir äl för jag orkar inte och vill helst inte vid äl heller egentligen.Jag blir ju ändå inte gravid...Nästa vecka ska han lämna prov sen får vi se vad domen blir.På mig finns inga fel och jag är jättefertil enligt min läkare men något är fel när det snart gått två år,det måste det va.
Ivf kan inte vi göra då ekonomin inte tillåter det,bara sambon som har fast inkomst.Tror inte vi får några försök bekostade i vårt landsting.Så nu står allt still och jag har gett upp.Det som smärtar mest är att sonen är så bebistokig och ska klappa och krama andras bebisar och sa bara härom dan att han vill också ha en bebis,kan vi köpa en mamma? Jag gick iväg och bröt ihop:(
Alla vänner har både hunnit få två och tre och sambons systrar har fem! De har aldrig ens försökt.Att jag oväntat skulle bli gravid finns inte.Nu ska sambons syster snart ha femte och jag undviker dem så mycket jag kan och kommer nog inte orka hälsa på bebisen för och gratulera när den kommit.
Men på familjemiddagar har man varit tvungen och det är så plågsamt och se hennes och andras magar,man blir påmind hela tiden.
Jag har börjat ta munkpeppartabletter igen för och se om det hjälper.Min äl och mens blir mer regelbunden av dem och beställt clearblue äl test med dubbelindikator.Så får försöka samla kraft till nästa ägglossning.Vad långt det blev men vara tvungen och skriva av mig

Kan tillägga att vi försökt alla metoder som finns,äta nyttigt,Sex varje dag varannan dag allt utan att något händer.Ja jag får svaga gravtester vissa månader men jag hinner aldrig få riktig " pluss" Nu har jag gett upp:(

Välkomna mrshellström och Fru Karlsson. Som alltid lider jag med oss alla som behöver vara här. Det är Skit!

Ja man får på nåt vis försöka se det positiva i tillvaron ändå. Glädjas åt att man faksitlst har ett barn, inte alla som har, Och att ni har en man som man älskar och vill ha barn med. Och vänner och familj som vill träffa en. Än fast det är jättesvårt ibland. Till min mans syster sa jag fakstiskt till när vi skulle hälsa på att min relation till bebisar är ganska krystad, så det är inte för att Jag inte är glad för deras skulle eller missunnar dom något som jag kanske inte vill hålla i eller engagera mig så mkt i bebisen. Och hon förstod så det kändes skönt. Jag vill inte sluta umgås med våra kompisar. Ön fast dom får barn på löpande band. Utan därför har vi valt att berätta för de vi umgås med mest så de har förståelse för att vi kanske inte är så mkt upp i bebisarna och deltar i bebisprat osv..

Var på första mötet med läkaren på IVF-kliniken idag. Kändes bra, kändes proffsiga. Det blev bestämt att när nästa mens börjar så kär vi igång det kortare programmet. Så om några veckor blir först ivf-försöket. Hämtade ut massa sprutor och mediciner och hej och hå.

Hade ju inte tänkt berätta något på jobbet men känns svårt att få till alla besök när man har ett heltidsjobb... Två-tre besök på kvinnokliniken för blodprov och ultraljud och så två besök på annan ort för utplock och insättning... Många vita lögner på jobbet som är frågan hur man ska få till...

Välkommen ni nya!

M och M>> oj vad spännande att det drar igång så snart! Du får uppdatera hur allt går, ska hålla tummarna.    Men det låter svårt som du säger att komma ifrån jobbet diskret, när det är så många besök.

Välkommen till er nya!
Lider med er båda två! Precis som vi alla göra här inne.
Jag önskar verkligen att vi får se lite "pluss" här snart. Det vore verkligen på tiden :)

M och M: shit va spännande! Hux flux så är det igång! Får jag fråga vad ni har betalt och hur ni finansierar det?
Nu bara måste det vara eran tur! Lycka till!

Ja det gick undan när det väl hände :-P Lite skräckblandad förtjusning. Hoppas och tycker det låter lovande, men vågar ändå inte...

Vi har sparat ihop kostnaden på 60000kr för trepack. Sparat allt som inte varit nödvändigt. Vi har inga lyxjobb så men vi har kunnat prioritera detta under många månader. Mannen kanske får bruttoavdrag, men sen tillkommer ju kostnad för medicin också, 2200kr idag bara till exempel. Så slutnotan blir ju högre än 60000 gissningsvis.