Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Vi ska börja med IVF till hösten men ja tänker inte säga nåt alls på jobbet. Antingen tar ja semester el så sjukskriver ja mig när de e dags. Som ja förstått de kan man ha ont ett par dagar efter äggplockningen tex o då e de ju lika bra att va sjukskriven. Har ett ganska fysiskt krävande jobb så då kanske de e dumt att va där o inte kunna göra nåt iaf liksom. Ja tänker nog inte säga ett ljud förrän vi passerat den magiska V 12 om vi nu kommer dit.

Hej vänner!
Hur är det med er alla?

Jag har inte planerat att göra IVF just nu men om det kommer till det så skulle jag nog också dra till med en vit lögn... Eller sjukskriva mig.
Jag berättar bara för de som står närmast och som man litar på...

Jag tyckte själv att det var jobbigt att ta ledigt i samband med utredningen och ljuga om ledigheten. Alla frågade om vad jag hade gjort eller om jag hade haft roligt. Kändes så svårt att låtsas att allt var bra när jag fått beskedet "med så få spermier kommer det aldrig bli barn". De märker ju att jag mår dåligt. Har en kollega som är höggravid just nu och jag har svårt att vara entusiastisk när hon pratar om bebisens hjärtljud m.m. Kanske hade de känts bra om de förstod varför jag är lite dämpad ibland. Men var och en får ju göra som det känns bäst för dem.

Vi kommer att avsluta förberedelserna inför IVF under nästa vecka, sedan får vi vänta till augusti/september innan vi kan påbörja behandling. Vi har lite långväga till klinikerna så jag kommer behöva vara ledig ganska många dagar, får nog ta en veckas semester. Men jag har berättat för mina chefer och de är stöttande i detta och bevilja ju bruttolöneavdrag också!

Vi har berättat om våra svårigheter till endel vänner och det har bara känts bra och så får vi lite extra pepp och förståelse i allt runtomkring!

Ser att ni har skrivit lite om att berätta om IVF eller inte. När vi gjorde vårt första försök så var jag arbetslös så då var det inga problem för mig att gå och ta prover, gå på ultraljud och slutligen äggplock. Vid andra försöket hade jag jobb, men jag hade ett bra jobb där jag hade möten på olika håll och jag behövde inte stämpla, så då märkte ingen av när jag var på kontrollerna. För själva äggplocket sjukskrev jag mig. Den var på en fredag så då kunde jag även ta det lugnt de följande dagarna.

Mitt råd till er som kommer att göra IVF är att sjukskriva sig. Vissa känner inte alls mycket efteråt, andra känner av under några dagar. Och detta är också något som skiljer från gång till gång. Vid vårt andra försök hade jag ont i flera dagar, men då kände jag inget under själva äggplocket. Däremot så kände jag desto mer under första försöket, men inte så mycket efteråt.

Hur öppen man väljer att vara är upp till var och en, men tänk dels på att du inte vet hur du kommer att reagera på alla hormoner. Med första försöket (långt protokoll) mådde jag inte alls bra, fick bl.a. kolik av nässprayen. Hade jag haft ett jobb skulle jag troligtvis inte klarat av att jobba. Vid andra försöket (kort protokoll) så hade jag inte alls lika mycket biverkningar. Men även där kan det variera väldigt från fång till gång även om man kör samma protokoll och samma mediciner och samma doser.

Berättar man får man vara medveten om att folk kommer att undra och risken är stor att folk kommer och frågar "hur det går" vilket kan kännas jobbigt när man själv går och väntar tills man kan testa, eller om man precis har fått veta att försöket har misslyckats. Så det är helt enkelt en avvägning man får göra

Maramina: Min arbetsgivare kommer att betala hela summan för behandlingarna och kommer att göra bruttolöneavdrag på min lön. Jag har försökt läsa och det behöver inte finnas någon begränsning på att arbetsgivaren inte kan betala för hela behandlingen, eller är det något jag missat?

Vi har valt att bara berätta för dem som är våra riktiga vänner och jag tror inte det kommer vara några problem, frågar de så är det för att de bryr sig och inte för att det vill vara nyfikna. Men det kan ju vara känsligt ändå förstås. Jag är ju ännu inte där men det kanske blir annorlunda innan hormonkarusellen är igång!

Galenpanna: Vad skönt att din arbetsgivare finansierar allt! Det är ju upp till varje arbetsgivare hur de gör. Arbetar själv inom landstinget men de hjälper inte till med nåt. Då kommer vi kanske göra ivf till hösten båda två. Hur känner du inför behandlingen?