Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Tillbaks på ruta ett för min del. Tant röd kom och hälsade på imorse och denna gången lite som en överraskning trots allt...
Har känt mig jättekonstig och trodde faktiskt att väntan ÄNTLIGEN var över!
Men min kropp har spelat mig ett spratt och nu sitter man med gråten i halsen igen och skall försöka genomlida dagen på jobbet...

Fy Fan För Det Här

Ja denna gången trodde jag verkligen det var "the real deal"...
Ömma bröst, stickningar i livmodern, inga finnar (får jag alltid innan mens) och t.o.m känningar i blygdbenet. Hade jättejobbiga foglossningar förra graviditeten och det kändes precis likadant när det började...
Allt detta började för en vecka sedan, dvs långt innan bim.

Brukar vanligtvis inte märka att mensen e på gång (förutom acne...) så jag kände mig extra besviken nu när den kom efter alla förhoppningar.
Jag sliter snart mitt hår här... Funderar allvarligt på att ringa Calandreska imon!

Jävla skit rent ut sagt!

Jamka:
Jag är precis som du jamka!
Jag väntar till att testa till bim-1 eller bim och oavsett så kommer mensen dagen efter eller senare samma dag! Så frustrerande!
Jag har också precis haft "ett uppehåll" för att jag inte ville ha decemberbebis. Men inte heller det hjälpte... För innerst inne så ville jag 10000 ggr hellre ha en decemberbebis än ingen bebis alls.
Undermedvetandet tror jag inte går att få bort.

Ikväll kom psykbrytet som jag hållit tillbaka så länge... Så nu får man ligga här med huvudvärken från helvetet också till råga på allt, suck!

jamka: Vilket jobbigt besked. Hoppas att det ser bra ut nästa gång.

Kingston: Vad tråkigt när kroppen bara luras. Några gånger har jag också trott att jag varit gravid. Man analyserar ju hela tiden och hoppas. Men min mens kommer alltid som en klocka.

M och M: Jag tycker verkligen att alla borde få något försök. Men någonstans är det väl en ekonomifråga. I mitt landsting får ju inte ens ett par som har barn på varsitt håll ett försök även om de inte har något gemensamt. Men jag hoppas att det ändrar sig någon dag!

Själv har jag ringt vår lokala mottagning idag. Det är de som ordnar distansbehandling vid ivf. I nästa vecka skulle de ringa upp mig igen. Det blir att vänta lite till. Jag tror dock att jag har börjat komma till slutsats kring klinik. Sambon tror fortfarande att ett mirakel ska inträffa så han har tillräckligt med spermier i juni. Jag känner mig mer pessimistisk.

Chasingdreams:
Jag har också börjat överväga klinik. Och min sambo tror fortfarande på tomten.
Nej men skämt och sido...
Kanske en lite känslig fråga till er alla, men hur är stämningen hemma hos er?

Vi hade jordens bråk hemma igår och vi bråkar egentligen väldigt sällan.
Men det blir väl så nu när man är så förbannat frustrerad över allt det här...
Jag känner att han inte är tillräckligt delaktig/engagerad och han känner att han inte riktigt vet vad han skall säga/göra eller vad som förväntas av honom.

Man borde bannemej bli erbjuden parterapi (när man inte får några IVF försök betalda) när man ska ta sig igenom sånt här...

Jag känner mig lost!