7 månaden med försök.. Fler?

Ursäkta en oförstående, men är det så att många planerar in sina samlag för att bli gravida??? Är det för att ni och partnern är trötta på varandra, eller för att ni anser att ni vetenskapligt kan öka chanserna att bli gravida???

Jag kan inte låta bli att tänka att väldigt många TÄNKER för mycket på hur man ska bli gravid... och på att man inte lyckats bli gravid. Det är en ond cirkel som jag tror leder till stress, som i sin tur leder till sämre resultat än om man kopplade bort problemet. Stress är en bidragande orsak till svårigheter att bli gravid. Många anstränger sig kanske för mycket och litar mer på vetenskapliga metoder än på sin egen kropps signaler?

Men, det kanske är oerhört svårt att koppla bort problematiken när längtan efter ett barn är så stor!

 

Det är inte sant. Stress är inte en anledning till att det inte blir barn. Har man ägglossning så kan inte stress göra så att ägget inte befruktas eller fäster. Så kom inte in i en tråd med folk som kämpar för att bli med barn och far med osanningar.

Och tror ingen av oss började vårt barna alstrande med att kolla när man exakt hade ägglossning och ligga därefter. Men när man har haft sex som vanligt i snart ett år och det inte tar sig så börjar man nog schemalägga det lite mer. Leta efter de optimala tillfällena att ha sex på. 

Nej vad tråkigt... Det är så frustrerande att missa ägglossningen helt och hållet. Hur länge innan och efter är han borta? Du får hoppa på honom på morgonen innan han åker. :)

Jag har sagt till min man att jag kräver att vi har sex på semestern även om hans föräldrar sover en bit bort. Vi får vara tysta. Har ju missat 2 ägglossningar på rad och det är så tråkigt nu innan bim. Finns en liten charm med att sitta och leta symtom. :) 

För mig funkar bidrottningsgéle att förskjuta ägglossning med 2 dagar (min cykel blir runt 32 dagar i stället för 29). Du kanske borde testa? Eller hjälper det inte? Det kanske ju hända att ägglossningen kommer före också. Vem vet? Det kanske är nu då borde testa något? =) 

MEN GRATTIS ÅHH VAD HÄRLIGT, DET ÄR EN UNDERBAR KÄNSLA! SÅ KUL MED MER PLUSS ÅT TRÅDEN!

tjejer det är verkligen så..alltså isen är bruten på riktigt 3 pluss åt tråden! mer mer mer vi vill se mer pluss nu!!

själv är jag nu inne på vecka 6, går på toa hela tiden, trött dygnet runt och hungrig dygnet runt, mår illa lite till och från.

Hur går det för er tjejer? jag håller verkligen tummarna för er alla!

Jag har i alla fall hört att stress kan vara en bidragande orsak. Det kanske finns någon studie om den saken? I vilket fall som helst, att pricka ägglossningen låter som ett svårt uppdrag. Jag hade nog stressat ihjäl mig om jag behövt hålla kollen på det! 

Jag är verkligen ingen expert på området, men att inte träffa rätt och lyckas bli gravid under ett år... det låter som KORT tid. Om man börjar jaga upp sig efter redan 6 månader på grund av utebliven graviditet... då tror jag man behöver tagga ner.

Extrem stress kan göra så att ägglossningen uteblir. Men har man ägglossning så kan man inte tänka sig till en icke graviditet. 

Och tråden startades i november och heter vi som försökt i 7 månader. Vi är många här som har försökt länge. Vissa av oss har inte åldern på vår sida och känner att vi behöver likasinnande att tala med. Nä,, ett år kanske inte du ser som en lång tid men för oss är det de. Och det är skönt att kunna diskutera med likasinnade. Känns inte så roligt att gå in i en tråd där alla blir gravida på första försöket. Vi här har alla kämpat ett tag. Och att pricka in ägglossning är inte så svårt, efter att ha försökt i ett år så lär man känna sin kropp. Och att då försöka ha sex när det är som mest optimalt är inte så svårt. 

I början kan jag säga att jag och min man inte brydde oss om ägglossningen, vi låg när vi ville. Nu, vi ligger när vi vill men runt ägglossningen så ser vi till att få till det även om vi kanske inte är sugna.

Jag förstår bättre nu, tack för ditt svar på mitt undrande inlägg. 

På Babycenter står det så här:
"Det är viktigt att skilja mellan konstant och tillfällig stress. Kroppen har en tendens att vänja sig vid konstant stress som upplevs varje dag, så ägglossningsmönstret ser förmodligen ungefär likadant ut i varje menscykel. Vid plötslig, tillfällig stress, som t.ex. ett dödsfall i familjen, kan din menscykel plötsligt förändras, något som kan påverka möjligheten att bli gravid." 

Jag led av konstant stress när jag blev gravid i slutet av tonåren, på första försöket! Jag tror inte ett skit på att det bara är att slappna av så blir man gravid, särskilt inte om man redan har regelbunden ägglossning och regelbunden mens.  

Vad bra att du förstår. Jag tror annars det är extremt svårt att förstå oss i detta forum om man inte har varit i liknande situation själv (vilket väl gäller med allt i livet...). Lika svårt kan det säkert vara att förstå en tråd med personer som är i IVF-svängen osv.
Jag trodde innan jag hamnade i denna situation att jag förstod, men vidden av problemet har blivit mer klar för mig efter att jag själv (olyckligtvis) blivit tvungen att ansluta till en tråd som denna.
Att de flesta väljer att vara anonyma beror ofta på att det är lite tabu och något man skäms över att inte kunna få barn när man vill. Något som ju inte är det minsta konstigt. Och vi är nog samtliga medvetna om att barnalstringprocessen tar kortare och längre tid för olika människor och att barn inte är alla förunnat (tyvärr). Ingen av oss skulle ju göra något som vi inte trodde hjälpte oss till det som för oss är hett eftertraktat.

För de flesta som känner till sin biologi så är det välkänt att de behövs två saker för att få till ett barn och kvinnors ägg är det ena och det som avlossas mer sällan än spermier (förhoppningsvis!) För att optimera sina chanser är det således smart att försöka få till det runt ÄL och sedan kan man ha vilket kärleksliv man vill däremellan. Just det faktum att veta när man ÄL och kunna tima det tycker iaf jag gör att pressen resten av cykeln känns reducerad. Man vet att man behöver ligga i åtminstone en gång under en 3-dagars-period så känner man att man gjort "vad man kunnat". Skuld och skam är fortfarande vanligt vid ofrivillig barnlöshet/sekundär barnlöshet och känslan av att ha gjort det som krävs är skön. Det finns par som kan/orkar ha sex en gång i månaden och andra som orkar 3 ggr per dag. Då är det desto viktigare för de förstnämnda att pricka ÄL om de vill ha barn och inte är superfertila.

Sedan finns det såklart en poäng i att försöka att inte stressa upp sig. Det kan aldrig vara nyttigt. För egen del lever jag ett rätt hektiskt liv som förr var ännu mer hektiskt (och då blev jag gravid på första försöket). Numera funkar jag så att när jag slappnar av så blir det ingen ÄL. Verkar som kroppen ställt in sig på lite "fart och fläkt" på gott och ont.

Vi är nog alla olika men med ökad förståelse för varandra blir det trevligare att leva. Hoppas du kan hjälpa oss och stötta i våra önskningar om barn. Att jag själv känner mig lite stressad är min och min partners ålder men jag försöker tänka bort det så ofta det går men det är svårt att koppla bort det som i alla fall jag ser som meningen med livet.

Kram till alla därute!