7 månaden med försök.. Fler?

Vi har fått information om att han måste lämna spermaprov och det kommer han att få "leverera" hemifrån. Vi skall till en kurator på första besöket, så jag tänkte försöka få honom att öppna sig.

Kanske den har uppkommit för att många kvinnor annars skulle nöja sig utan orgasm eftersom de är så ivriga att bli gravida,,,

Är det någon sorts integritetsgrej att han är så rädd att lämna sperma? Om han inte behöver lämna provet på klinik utan får göra det hemma kan ni ju hjälpas åt och göra en skön grej av det. Hur gammal är han?  

Lite positivt i livet i övrigt idag. Känns välbehövligt. Och så en sak till: jag älskar min man. Har verkligen gått och känt mig glad över detta ikväll Känns bra att DET är ett faktum hur denna resa än slutar. Kram och god natt på er alla. Lycka till nu kommande dagar med det ni har framför er: ÄL, BIM och olika besök - och så livet i stort!

Han blir 25 år i maj.

Ok. Jag tänkte om han var jätteung och tyckte att det känns olustigt att behöva bli utsatt för undersökningar. Men det är klart också i hans ålder vill man väl gärna känna att man står på topp och inte har några fel som behöver undersökas och åtgärdas. Tror du att det kan vara några sådana, kanske omedvetna, tankar?

Han är säkert rädd, rädd att han skall få bekräftat att någonting är fel, rädd över hur en eventuell graviditet kommer att te sig, rädd över hur jag och vår relation kommer att förändras när vi har fått barn..

Nej, jag har ingen aning vad som pågår i hans huvud. 

Jag tror att det är ganska naturligt och vanligt att man som man känner sig orolig inför den första graviditeten. Men känner sig kanske inte redo att blir far, men är lite utanför när kvinnan verkar ta allt så självklart etc. Även om det går enkelt och lätt för kvinnan att blir gravid. Så om det dessutom är problematiskt och kräver utredningar så kan dessa känslor förstärkas. Kanske ni kunde prata med någon och få stöd. Och försök vara öppna mot varandra och acceptera varandras rädslor och fundersamheter.

Vi skall till en kurator den 28/2 och prata om hur utredningen kommer att gå till (har skrivit det längre upp i tråden). Jag tycker att det skall bli skönt att kunna prata om hur vi båda känner inför det som komma skall. Jag försöker att vara positiv, men det är svårt när han säger sådana här saker. Jag förstår om han är rädd, det är jag också! 

Försök slappna av lite. Ni är unga och har livet framför er. Tänk på er relation också och inte bara graviditeten. Lycka till!