Anonym (Överlevande)

Äldre 29 Jun 18:11

121 svar

Bör landstingen betala reducering av ärr efter självskador?

Vill inleda med att helt naivt be om en respektfull och vuxen diskussion.

Självskadebeteende i form av att tillfoga kroppen sårskador som efterlämnar ärr har fått mycket utrymme i media genom åren och man kan få intrycket av att det är något av en trend samt att det ökar. För många framstår det som helt obegripligt att en människa skulle göra sig själv illa på ett så sadistiskt sätt som att, vilket är det man ofta hör om, skära i sina egna armar. Härav uppstår frågor om ifall personer med självskadebeteenden är psykiskt störda/sjuka, om de söker uppmärksamhet eller om det beror på grupptryck osv.

Information om självskadebeteende finner du bland annat här
http://www.barnperspektivet.se/teman/kropp-sjal/sjalvskadebeteende
http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=170&sjalvskadebeteende

Jag var själv ett barn i statistiken. Jag växte upp under pressade familjeförhållanden, traumatiserades och mådde till slut mycket dåligt. Jag fick via media höra att en del unga som mådde dåligt skar i sina armar för att må bättre och jag provade detta i total desperation. Jag skar mig i underarmarna under fem år och upplevde under denna tid detta som min enda ångestlindring men också ett beroende. Insatser från skola, socialtjänst, kyrka och barnpsykiatri ledde sedermera till att jag kunde lämna mitt destruktiva handlande. Idag mår jag riktigt bra, är sambo och har kunnat ta igen den utbildning jag missade under tiden som jag mådde dåligt. Jag är tacksam för min andra chans att leva!

Jag har emellertid valt att utbilda mig och arbeta inom sjukvården. Anledningen till detta är att jag trivs så oerhört bra med att hjälpa människor. Jag upplever att jag har något att ge och jag vill att utsatta människor ska känna att någon lyssnar till dem, förstår dem och vill dem väl. Jag får enbart utmärkta referenser från praktikplatser och arbetsplatser.

Dessvärre är mina underarmar alldeles förstörda. Det är nu 7 år sedan jag slutade skada mig själv och ärren är lysande vita, blanka och gropiga. Det rör sig om väldigt många ärr och de är synliga nog att chocka människor omkring mig. Jag har ytliga känselbortfall och sveda men inga allvarliga funktionsnedsättningar.

Både privat och professionellt möts jag naturligtvis av människors reaktioner och fördomar. En del vill inte ha kontakt med mig men säger bakom min rygg att jag måste vara fullkomligt sjuk i huvudet. En del fäller nedlåtande kommentarer och skojar på min bekostnad: "haha, jag ska också gå och skära mig så att hela världen tycker synd om mig!". Andra konfronterar mig öppet inför andra: "VAD har du gjort på armarna?" och en del säger ingenting men jag ser att de tittar och jag undrar vad de tänker.

Utöver omröstningsfrågan undrar jag därför, vad tänker du när du ser en person med ärr som ser ut att komma från självskadebeteende?
Och hur skulle du känna som patient om den som skulle vårda dig hade sådana ärr?

Jag försöker tänka att alla människor har mått dåligt och att en del bär sina ärr på insidan av kroppen medan jag bär mina på utsidan. Jag försöker tänka att vi är många som gått igenom detta elände och att jag får stå ut med bemötandet eftersom det kommer bli lättare för personen som kommer efter mig. Jag försöker tänka att människor helt enkelt inte har kunskap eller folkskick nog att bemöta mig med mer respekt än såhär, men ärligt talat så tär detta oerhört på mig!

Som privatperson är det enklast att bära långärmat om jag vill slippa diskutera sitt privatliv med frågvisa svensson på stan, men som professionell upplever jag det som fruktansvärt att bära dessa ärr. Det är en konsekvens av mitt eget handlande men inte en konsekvens som jag på långa vägar kunde ta ställning till som tonåring med så mycket ångest. Jag vill gå vidare med mitt liv och har bearbetat det som var svårt, men bemötandet från omgivningen gör hela tiden att jag inte blir fri från mitt förflutna. Dessutom är jag djupt orolig över vad människor tänker om mig. Får jag tid på mig så överkommer jag alltid omgivningens misstro genom att visa att jag är pålitlig och positiv, men den första domen är oftast hård. Jag går runt och känner mig dömd.

Jag ser mig nu om efter olika sätt att reducera synligheten av mina ärr. Laser, slipning, tatuering och så vidare är alla metoder som kostar så mycket pengar att jag helt enkelt inte har råd. Jag fick emellertid höra att en person i liknande situation hade fått ärreduktion bekostat utav landstinget. Denna nyhet fick mig att gråta. Är det sant så innebär det en möjlighet även för mig att kunna gå vidare! Samtidigt är jag mycket kluven och rädd för denna fråga: varför ska någon annan betala för skador som du åsamkat dig själv?

Jag vet inte vad jag ska svara på den frågan mer än att säga att jag mår oerhört dåligt av att ärren är så synliga. Men vad tycker ni? Är det skamligt att begära hjälp för ett problem som man i någon mån skapat själv? Ska skattepengar gå till kosmetiska åtgärder?

Tacksam för era tankar!

Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.

Anonym (vivi)

Äldre 9 Jul 09:42

#111

view skrev 2012-07-07 13:59:58 följande:

Anonym: jodå ja har vackra ärr lite överallt. Har även ett inbränt kors på armen som ja gjorde dum som ha va. Och är inte ung heller. Man sitter inte helt plötsligt med en massa ärr utan tanke gången finns där och man resonerar att det känns bättre efteråt. Och det för det. Och därför fortsätter man. Sen ändras tankesättet när man blir äldre och då känns det inte lika bra längre. Därför ska man inte få det bekostar av staten att ta bort dom ärren.

Hm så för att det inte känns bra att ha en massa ärr och ärren påminner en om att det känns bättre efter att man skurit sig och därigenom triggar beteendet så ska man INTE få bekostat att få hjälp med att ta bort dom? Har jag fattat rätt. Konstigt resonemang i så fall....

view

Äldre 9 Jul 10:23

#112

Anonym Vivi: läs bakåt i tråden. Kort sagt är huvet dumt får kroppen lida, val man gör bär man är ung får man stå för när man är äldre. Inte begära att staten ska fixa som. Fixa det själv om det är så jobbigt.

PumpkinQueen

Äldre 9 Jul 10:43

#113

Anonym (Överlevande) skrev 2012-07-06 01:30:34 följande:

Roligt med liv i tråden!
Jag är precis lika velig nu som när jag skrev den dvs. jag vet inte själv vad jag tycker, men jag har i alla fall fått en hel del funderingar att bita i.

Häromdagen gick jag en tur på stan i sommarvärmen med armarna bara. Förutom blickarna hörde jag förbipasserande säga "såg du hennes armar, jävlar". Och det bästa av allt: fram kommer en hemlös alkoholist och börjar fråga ut mig vid en busshållplats full med folk. Mötte sedan min granne utanför huset och han ställde en lång rad frågor i stil med "varför gör du sånt, gör det inte ont, använde du kniv eller rakblad?".

Detta är jobbigt, att gå runt med sitt innersta utanpå. Att stå till svars och behöva utbilda allmänheten i självskadebeteende. En del av er tycks anse att jag är skyldig samhället det, att jag ska betala tillbaka någon skuld (vilken då?) genom att föregå med gott exempel. Den argumentationen går jag inte med på. Jag är precis som er andra och delar mitt privatliv med dem jag känner förtroende för. Om du inte vill berätta din livshistoria för alla du möter ska du inte heller begära det av mig.

Därutöver skulle det vara mycket värt att ses som något annat än en vandrande självskada...

Det måste vara jättejobbigt att få alla dessa kommentarer. Det är ju inte så att du är upplysningscentral heller, så även om någon frågar vänligt och bara är intresserad av att lära sig något om självskadebeteende, så är det ju inte säkert att man har lust att prata om det just då. Men med tanke på alla fördomar som du möter, så är det ju i alla fall sant att det behövs mer information om detta, för folk verkar ju inte förstå vad det är. Fast DU ska ju inte behöva känna dig skyldig att vara den som står för informationsspridningen -det borde väl staten sköta på något vis.

Jag vill ändå ge hundra guldstjärnor till dig, varje gång du orkar förklara för någon vad dina ärr är och vad de beror på. Det hjälper troligtvis inte dig så mycket, men kanske kan nästa ärriga person som de möter få ett bättre bemötande tack vare att du tagit dig tid att berätta om dig själv. Dessutom har du bidragit till att göra en människa lite mindre ignorant och fördomsfull -det är alltid värdefullt. ${#emotions_dlg.flower}$

Placebo

Äldre 9 Jul 10:49

#114

Jag tycker man ska få det beskostat såvida man tagit sig ur det beteendet. Annars är det ju i onödan.
Jag har själv otaliga ärr på armarna och får ofta frågor om vad jag gjort med armen. Som att det inte redan är uppenbart.

Jobbar inom restaurangbranchen och inom vården så armarna syns väldigt mycket och jag märker att folk tittar.

Nu är det bara ena armen som är full med ärr. Eller full och full, kanske rör sig om 20-25 ärr varav 6 stycken är djupa och fula. Den fulaste är sydd med 8 stygn.

Funderar på att tatuera underarmen i höst för att dölja det värsta men jag vet inte hurvida tatueraren kan dölja det riktigt bra och om det går att tatuera på dom värsta ärren.
Annars vill jag reducera ärren med laser, men precis som TS skriver så är allt en kostnadsfråga.

strimmoravmig.se

Anonym (vivi)

Äldre 9 Jul 19:26

#115

view skrev 2012-07-09 10:23:50 följande:

Anonym Vivi: läs bakåt i tråden. Kort sagt är huvet dumt får kroppen lida, val man gör bär man är ung får man stå för när man är äldre. Inte begära att staten ska fixa som. Fixa det själv om det är så jobbigt.

Jag har inga ärr att fixa. En närstående har dock och som många skriver så är det en kostnadsfråga att fixa dom. Alla har inte en sjö att ösa pengar ur precis , en del har så att de precis överlever men det är klart att har de varit unga och dumma så får de väl fortsätta lida då......

The bad seed

Äldre 9 Jul 21:58

#116

Varför skulle dom inte betala för det?
Många andra får ju betalt operationer, vid andra (fysiska) sjukdomar.
Ingen väljer att bli så sjuk att man skadar sig själv! Ingen!
Och att se självskading på samma sätt som att tauera sig, är bara dumt och nedvärderigande!
Säger mycket om hur lite man vet. Eller önskar att veta...

All this ignorance...

yena89

Äldre 14 Jul 18:33

#117

view skrev 2012-07-05 23:23:29 följande:

Anonym: så du menar på fullaste allvar att du ser ansvar baserat på kunskap? Okej, i så fall så är man ansvarig för sina handlingar. Då dom flesta vet redan vid 4 års ålder vad rätt och fel är. Om man sen vid 15 mår så jävla dåligt så borde man väl ändå fatta någonstans vad det innebär att skära sig eller hur? Om inte annat så ser man väl att det blir ärr? Ändå väljer man att fortsätta? Och om man inte är helt blåst så borde man väl veta att man ska be om hjälp sen att man inte vågar eller vet var man ska vända sig till är en annan sak. Då kan man inte sitta senare och gnälla att ja har såååå fula ärr att ja inte kan söka jobb? En del att växa upp handlar om att ta ansvar för sig själv och sina handlingar. Inte lägga det på staten att fixa till problemet åt dom då har man inte växt upp alls. Kalla mig vad du vill men JAG är ensam ansvarig för set ja gör och att säga att man va sjuk då är ingen anledning. Varför ska någon annan fixa det? Ta ett lån och ta ansvar.

Grattis till dig som aldrig mått fruktansvärt dålig din ignoranta människa. Man skär sig inte för att man vill det man skär sig för att man har så fruktansvärt jävla ont i själen att man väljer att skära bort smärtan, för när man skärt sig så försvinner smärtan ett tag. Få skär sig för att dom vill att folk ska tycka synd om dom.
Vist finns det fjortisar som skär sig så att det knappt går genom hudlagret och sen går dom runt och visar sina fjuttesår men det finns dom som mår allvarligt dåligt! Dom har inte styrkan att söka hjälp. Det krävs nåt så enormt innan man tar steget till att söka hjälp.

I'm only responsible for what I say, not what you understand.

yena89

Äldre 14 Jul 18:36

#118

Jag har skärt mig och har en del fula ärr på underarmen. Som tur är hann det aldrig gå så långt utan jag lyckades ta mig ur det efter några år, kan dock fortfarande känna behov av smärtan ibland.
Jag ville inte skära på hela armen utan skar alltid över gamla ärr.

Jag skämdes jätte mkt för dom och hatade blickarna man fick, framförallt när dom såg dom stora djupa ärren vid handlederna från självmordsförsök.

Jag fick en salva utskriven som jag fick betala själv. Den har gjort att ärren smälter in lite bättre och att det inte blir så "buckligt". Den var dyr men nu känner jag att det var värt det. Kommer tyvärr inte ihåg vad den heter.

Efter nåt år så bestämde jag mig för att tatuera över de ärren vid handleden som syntes mest och ytterligare ett år efter gjorde jag en större som täckte resten. Man ser fortfarande ärren om man tittar noga och jag kan fortfarande få lite undrande blickar men det känns mycket bättre nu iaf. Tatueringen är lite ojämn på vissa ställen men inget man inte ser om man inte tittar noga.

Som du ser syns inte ärren, framförallt inte i den vinkeln där det blänker lite men folk som tittar på tatuering ser ärren. Tatueringen har blekt rejält så jag ska tatuera över den nu snart, sen ska jag bygga upp en sleeve så man får bort fokus.

För att svara på frågan. jag tror det beror på hur mkt ärr man har och hur stora kostnaderna blir för att få bort dem. Jag tycker INTE att man ska använda skattepengar, lika lite som jag tycker man ska fortsätta använda skattepengar för fetmaoperationer.
Men somsagt, det beror på hur mkt ärr man har, hur mkt dom syns och hur mkt det kostar att ta bort dom, om inte annat kan man ju få hjälp att betala iaf.
Jag hade som tur är inte mkt ärr så jag hade inte krävt landstinget på pengar för salvan.

I'm only responsible for what I say, not what you understand.

Anonym

Äldre 16 Jul 23:33

#119

The bad seed skrev 2012-07-09 21:58:24 följande:

Varför skulle dom inte betala för det?
Många andra får ju betalt operationer, vid andra (fysiska) sjukdomar.
Ingen väljer att bli så sjuk att man skadar sig själv! Ingen!
Och att se självskading på samma sätt som att tauera sig, är bara dumt och nedvärderigande!
Säger mycket om hur lite man vet. Eller önskar att veta...

All this ignorance...

gavin123

Äldre 25 Jan 00:39

#120

jag önskar och hoppas verkligen människor som lider av detta kan få hjälp. Att man gjort det mot sig själv säger hur illa det var och att man verkligen inte mådde bra.

Anonym (nanna)

Äldre 25 Jan 01:12

#121

självskade . beteende är faktisk inget bara unga människor håller på med och det behöver inte handla om att skära sig i handleder utan ansiktet var som j´helst och man är faktisk inte frisk när man gör det .vadå ta ansvar? svårt tänka så när ångesten är så stark att det enda man vill är att kunna bryta ångesten för att i huvud taget kunna andas. så upplevde jag det i alla fall under många år och tack för att jag lärt mig hantera min ångest och fått medicin men ärren ser jag varje dag när jag ser mig i spegeln. Det gör mig sorgsen och är helt klart ett handikapp för mig i mitt nya liv rent psykologiskt. Jag önskar verkligen det ska bli lättare få hjälp med att reducera ärr så människor kan gå vidare och alla har inte lust att gadda sig.

Bör landstingen betala reducering av ärr efter självskador?

INNEHÅLL