Juni-barnen

Nu vill vi se massa bebisar i denna tråd! :D :D :D

Favoritar, och hoppas att få komma hit med bebis inom två veckor max!

Favoriter- hoppas på att få skriva om bebislivet snart:)

Algot föddes den 20/5 i v. 37+2 (BF 7 juni).
Förlossningsberättelse följer lite senare...

Grattis Tessi!

Sigge föddes 17 maj i vecka 36+0

Jag kan dela med mig av min förlossningsberättelse. Hoppas det är någon som vill läsa.

Här kommer min förlossningsberättelse.
Dagen innan gick jag en långpromenad på 12,6km vilken tog 2h och 45 min. Det var fantastiskt att kunna röra sig, samt att vädret var varmt. Vet inte om det var promenaden som satte igång det men...

...jag vaknar 01.45, den 20:e maj, för att i vanlig ordning gå på toa och då går vattnet. Kan inte sova pga av sammandragningar/värkar, så jag försöker vila i soffan. Vid 05-snåret blöter jag igenom bindan rejält och säger till maken att nu är det något på gång, jag måste ringa förlossningen.
De vill att vi ska komma in för kontroll på morgonen vid 08-09.

Vid halv sju får jag nog och bakar ut de kalljästa frukostfrallor som jag haft i kylen sedan föregående kväll. Så vi åt alltså nybakta frallor och gröt till frukost innan vi åkte in till förlossningen vid 08.30.
De kollar en CTG. Mini mår bra och jag har värkar, men de är för glesa och svaga för att vi ska få stanna. De kollar om Mini är fixerad och det är han och vi får åka hem.
Efter som det var vattenavgång får vi en tid för igångsättning kl. 08.00 den 22:a maj, då man inte får gå längre än 48h efter vattenavgång här. BM tror dock att vi kommer ha en bebis redan vid den tiden.

Väl hemma försöker jag att slappna av och vila samt klocka värkar. De ligger runt 2-5min hela förmiddagen och vi laddar upp med en kebabpizza till lunch. Vi åker tillbaka till förlossningen vid 15.30 eftersom värkarna blivit svårhanterliga hemma. En ny CTG körs. Värkarna är kraftigare och tätare. Jag var orolig för att bli hemskickad igen... Det görs en vaginal kontroll som visar att jag är öppen 4 cm och vi får stanna.

Jag hade uttryckt en önskan om att få bada som smärtlindringsmetod - badkaret är ledigt så det går bra!
Jag badar mellan 16.30-17.30, medan jag ligger i badet hjälper jag maken att lösa korsord. Det tog verkligen fokuset från värkarna vilket var bra för mig.
Värkarna blev starkare och starkare. Det var svårt att fokusera på andningen, så min fina make coachade mig igenom alla värkar från och med nu.
Jag hängde på honom när jag kommit upp ur badet samtidigt som han talade om hur jag skulle andas.

Väl inne på vanliga förlossningsrummet kontrolleras hur mycket öppen jag är, 6-7 cm. Det fästs också en skalpelektrod på Mini huvud.
Jag går över till medicinsk smärtlindring, i form av lustgas. Jag vill stå upprätt så mycket som möjligt, så jag får ett stå/gå-bord att hänga på.
Maken hjälper fortfarande mig att fokusera på andningen och massera mitt ryggslut. Det är guld värt!

Utan hans hjälp skulle jag aldrig klarat det, för så fort jag tappade fokus på andningen fick jag panik av att andas lustgas ur masken.

Jag tappar tidsuppfattningen och värkarna blir bara mer och mer smärtsamma. Rätt som det är känner jag ett jättetryck nedåt, som om jag ska bajsa på mig.
Precis då kommer barnmorskan in i rummet. Jag frågar om det verkligen är dags att krysta redan. Det kändes som om en melon skulle ut. BM sa att det inte var en vattenmelon ialla fall, så jag föreslog Galia-melon och hon sa att det var mer rimligt.
Jag fick lägga mig på sidan, med ett stöd för det övre benet och hon kollade hur allt såg ut. Det var dags att krysta, jag fick fortfarande använda lustgasen. Tack och lov.
BM smorde in mitt underliv med olja och det var en brännande smärta. Efter 4 krystvärkar var Mini ute, kl. 19.15. Inte sprack jag något heller... Sjuksköterskan som var med trodde inte att hon skulle hinna hjälpa till att förlösa mig eftersom jag var förstföderska. Men förlossningen gick riktigt snabbt. Vi hade varit inskrivna på förlossningen i 3h 45 min när Algot föddes.

Det kändes fantastiskt att få höra hans första skrik. Vilken känsla att få upp honom på bröstet. Jag kunde inte sluta le. Vår Algot var född.

Han vägde 3280g och var 49 cm lång.

Ingen som helst dramatik, för mig känns det som en drömförlossning. Jag är verkligen nöjd!

Låter verkligen som en jätte bra och fin förlossning Tessi:) grattis till prinsen!

Åh vad roligt att läsa, hoppas på fler historier snart