Hej! Vi funderar på äggdonation i Spanien och jag har tagit kontakt med ett par kliniker och surfat runt lite. Av äggdonations barnmorska i Umeå fick vi IVI kliniken i Barcelona rekommenderad, samt AVA kliniken i Finland. Vi är inne på Spanien och det verkar finnas många olika kliniker. IVI verkar dyrast men de kanske är bälte också? Oss skulle det passa bäst i södra Spanien då vi kan ordna boende där. Kram till alla och mycket tacksam för svar!
Simba.....du är inte det minsta löjlig, tvärtom skulle jag vilja säga!
Så tråkigt att det inte fick bli en solskenshistoria av erat försök denna gång....Men jag hoppas att ni orkar och har möjlighet att ge er in i "leken" igen och att det då kommer att gå mkt bättre.
Jag tror och hoppas att denna fina tråd är till för att både hoppas, tro, glädjas, få och ge tips & råd samt sist men inte minst få visa sin sorg när allt inte gått som planerat och att man då kanske får det där stödet och hoppet som gör att man reser sig snabbare och därmed orkar kravla sig upp och kämpa vidare ett tag till.
Jag känner att jag har fått så mkt pepp & stöd och vet med säkerhet att utan er här på FL så skulle jag nog ha gett upp för länge sen....helt enkelt lyssnat blint på läkare och därmed slutat kämpa.
Så Simba, än slänger vi inte in handduken utan att ge den här barnverkstaden en match som heter duga!
Stor tröste & styrkekram till dig från en annan lite sorgsen tjej som nyss testat minus och fått blödning (fast genom IVF)
Germany o Simba - stora kramar till er båda. Oavsett vilket försök i ordningen det är så kommer avsaknaden av ett plus med en stor sorg.
Under tiden som vi väntade på vårt sista IVF (kom överens m läkaren om att invänta en månad m lägre fsh) så kunde jag inte låta bli att hoppas varje månad på att vi helt mirakulöst skulle lyckas bli gravida på naturlig väg. Naivt? Visst - men jag tror att det är någon sorts överlevnadsinstinkt. Man vill ju på ngt vis inte låta bli att hoppas, bara för att risken finns att man blir besviken. Nä, hellre då våga fortsätta drömma och önska - även om det gör ont när drömmen inte slår in.
Känner med er så och skickar massor av pepp inför fortsättningen.
Och Simba - alla andra har redan sagt det: det är inte det minsta löjligt att hoppas på ett plus första gången. Har man väl valt ÄD så är ju det för att oddsen trots allt är bättre där, så på något vis tänker man ju att "nu kommer det att funka". Så tänkte jag iaf. Vi fick också extremt lågt resultat på första ÄD så det var ingen tvekan om ett minus. Tomheten jag kände när de ringde från sjukhuset med beskedet kommer jag så väl ihåg. Men du, det kommer att funka!
Vad ska man göra annat än att bryta ihop o komma igen? Fortsätta önska och hoppas och tro på att det kommer att fungera!
Många kramar!
Vad för mediciner tog ni andra efter ET? Ska till Gyn nästa vecka och funderar på om det är ngn medicin jag ska be honom skriva ut.
Myran - progesteron vagitorier för min del, 3 x 400 mg per dag. O folsyra såklart...
Myran-Progynon, Progesteron och folsyra tar jag.
Tack vänner för svar! Då ska jag be om mer progynon nästa vecka. Vilken dos folsyra tar ni?
Jag tar en tablett Folacin 1 mg om dagen.
Hej allihopa! Vilket gäng ð??? fantastiskt att läsa om er och förstås sorgligt för er som har det jobbigt med allt just nu. Följer er med spänning vid tillfälle och det händer ju massor här från gång till gång! Vad roligt att ni har träffats och fått utbyta erfarenheter IRL!
Har skrivit väldigt lite själv eftersom vi nu beslutat att prova att bli gravida på naturlig väg, för att kunna få ro inombords med att vi åtminstone gett det en chans. Är medveten om de minimala chanserna pga min ålder (42) och mina usla värden både gällande AMH och FSH, myomoperation och på väg in i tidigt klimakterium. Två testmånader har nu passerat och vi kör på ett tag till innan det är dags att gå vidare med ÄD. funderar på akupunktur som sista åtgärd men det kanske bara är slöseri med tid och pengar, jag vet inte.
Många tankar och kramar till er allihopa!!!