Någon mer med BF i Juni som vill följas åt de sista månaderna?

Jag följs gärna åt med er nu mot slutet Är nu i v 34 med BF 4 juni, första barnet.

Jobbar sedan ett par veckor tillbaka endast halvtid pga mycket sammandragningar. Har även sökt och fått beviljad havandeskapspenning men valt att inte ta ut något ännu, tycker det är skönt att komma till jobbet och träffa kollegorna ett par timmar om dagen.

Är det bara jag som tycker det känns helt overkligt att det är så kort tid kvar?! Vi har försökt få barn i 2 ½ år och har tre missfall i bagaget men så nu snart är vi föräldrar! Det känns jätteoverkligt och väldigt, väldigt konstigt. Njuter av magen och sparkarna, känns nästan lite sorligt att den här tiden är snart förbi...  

På fredag ska jag till BM igen och mäta magen då den inte växt enligt sin kruva de senaste veckorna. Har hela tiden legat över översta kurvan men nu har jag halkat ner mellan "mellankurvan" och "överkurvan". Om magen inte växt sedan sist ska vi på TUL. Vore kul att se lillan en gång till men det vore såklart skönt om allt såg bra ut på fredag!

Oj vad ni har kämpat så massa grattis =) Vad roligt ett riktigt litet efterlängtat barn =)

Vet du jag har stannat med båda mina flickor och varit på extra koll å sådant men oftast är det inget att oroa sig för, de sa att min yngsta skulle väga jätte lite när hon föddes men det gjorde hon inte 3kg vägde hon vilket är helt normalt.. Men reglerna e ju sådana att står du still i kurvan 3ggr så ska det kollas upp..
Var på UL förra veckan, ställ n dig på att bebis e STOR hihi jag låg där å funderade på vad fasiken e det där för nåt konstigt, tills han förklarade att ja här ser ni näsan och munnen och tänderna under tandköttet osv osv..
Va ju bara det att förut fick bebis plats på skärmen men det fick den verkligen inte nu.

Vi har sluppit snö här i Halmstad än så länge. Däremot har det haglat i Varberg (där jag jobbar) och i utkanten av Falkenberg såg jag faktiskt snö på väg till jobbet i morse.

Mamma i Mora lägger upp bilder på FB flera gånger om dagen för att visa hur himla vitt (och trist och blä) det blivit där nu igen.

Idag var det vårvärme på eftermiddagen. Folk gick på stan i Vbg i shorts t.ex. Lite väl överdrivet kan jag själv tycka, men nog fick man vårfeeling alltid  

Oj, vad härligt att äntligen vara så nära! Grattis!

Det ÄR helt overkligt Och det känns nästan mer overkligt andra och nu tredje gången. Man vet liksom vad det resulterar i. Vilka underbara, härliga små människovarelser man faktiskt skapar. Helt overkligt. Och jättemysigt!  

Ja de e rena skit vädret, fast är ju April så..
Men vi närmar oss Maj nu och våren har tittat fram på sina ställen =)

Snart så, längtar ivrigt här, gilla inte kyla och alla trånga kläder.. Börjar bli trångt nu.

Ja jisses, tiden går fort och nu har vi startat projekten renovera köket och hallen bara för att ha något att göra de kommande veckorna. Tänk att det är bara är två veckor kvar av april och sen är vi inne i maj då bebisen kan få komma om han nu skulle vilja det, den 17/5 är jag i vecka 38.

Javisst

Välkommen hit, och grattis till din graviditet!! Jag och min man har också kämpat för att bli gravida, det tog ca 2,5 år för oss också. Jag blev gravid efter ett års försök men fick mf i v13. Sedan hände det inget på över ett år, och då fick vi äntligen starta vår ivf-behandling. Sorgen och smärtan att försöka bli gravida utan resultat, och att få missfall går nog inte förstå om man inte vart med om det själv. Jag känner precis som du skriver, en känsla av att det är ofattbart att vi faktiskt ÄR gravida och snart ska få vårt efterlängtade barn!! Jag älskar att vara gravid (trots att det är jobbigt med foglossning, halsbränna etc) och känner mig inte alls redo att bli av med magen och allt mysigt det medför att vara gravid. Jag är i v 32 och har bf 18 juni, så jag har ju ett tag kvar och jag längtar ju enormt efter bebisen så jag kommer nog vara redo när det är dags. Jag tror att det är normalt för kvinnor som fått kämpa och längta länge att känna såhär.

Hoppas du får göra TUL och se din bebis igen. Jag ska till BM på måndag och har mitt mått fortsatt öka i samma takt som förra perioden så blir det TUL för mig med.

Lycka till!

Grattis till bebisen efter allt kämpande!

Ja, det är helt sjukt kort tid kvar nu, tänk om bebisen bestämmer sig för att komma två veckor tidigare då har vi bara en månads väntan kvar nu. Syskonen här hemma tycker att det borde bli dags nu och det är ett ständigt frågande om när han där inne ska komma ut, jag och mannen är alltså inte ensamma om att vara otåliga nu. Känner precis som du att man kommer att sakna den lille i magen men samtidigt ska det bli skönt att bli sig själv igen, det känns som att jag har gjort mitt på barnafronten med fyra småttingar.

En riktigt jobbig sak är att man vaknar jättemånga gånger varje natt. Bortsett från de 3-4 nattliga toalettbesöken så tycker jag att jag är vaken i ett vilket måste innebära att jag vaknar till vid minsta lilla spark i magen eller så fort man ändrar ställning litegrann. Halsbrännan tar också kål på mig, har blivit en riktigt pillerknaprare av Novalucol. Har fått för mig att halsbrännehistorien måste vara en pojkgrej för det var likadant med förra sonen men inte alls i lika stor utsträckning med flickorna.

Hur mycket har ni andra gått upp nu? Jag vägde mig igår (vecka 34) och har sedan inskrivningen gått upp knappt 12 kg så jag kommer nog inte att gå upp mycket mer än vad jag gjort de andra gångerna då det varit 15-16 kg. Har dock en hel del vätska i kroppen främst benen framför allt på kvällarna. Mitt tidigare matbegär har nästan helt stannat av, är knappt sugen på mat längre och måste nästan tvinga i mig det och då är det lätt mat så som frukt, yoggi och cornflakes som är lättast att få ner och vatten att dricka. Varm mat och skräpmat som jag älskat under mina tidigare graviditeter går knappt att få ner.
Nästa vecka, tror att det var den 24/4 är det dags för bm-besök igen och det ska bli spännande att få veta hur stor man har blivit nu, midjemåttet har åtminstonne ökat en hel del. Jag har tidigare legat mitt emellan mittenkurvan och den övre så det har varit normal ökning av sf-måttet. 

Kia82

Jag vägde mig nu imorse och har gått upp 9 kg, är i början av v 32 nu. Jag har också fått svårt för att äta, det är inte mycket jag är sugen på till lunch/middag. Det blir gärna lättare mat, typ soppa, grönsaker och fisk etc. Jag får inte i mig en normal portion heller, får sitta och äta jättelänge så det blir väldigt långa matstunder. Känns som att det inte får plats så mycket i magen... men frukost och mellanmål går ner som vanligt. Brukar bli fil, musli och banan på morgonen, frukt på dagen och kanske lite nötter kvällstid. Lite mörk choklad och annat slinker gärna ner också ;) Vad äter ni andra?? Jag brukar tycka om att laga mat i vanliga fall, men nu känner jag inte alls för det längre. Skulle hellre leva på frukt och fil typ.

Ja soppa är jättebra, det har ju jag också ätit mycket av, soppa och knäckebröd med ost har det blivit till lunch ofta de sista veckorna. Det finns ju inte så mycket plats kvar i magen nu så några normalstora portioner blir det inte tal om utan lite men ofta. Äter jag för sent på kvällen så har jag ofta fått gå och spy upp det efter att jag har gått och lagt mig för det pressas liksom upp igen, jobbigt men man ska ändå vara glad för det lilla, kroppen tar ju ändå upp näringen.