Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Jag bor utomlands sedan många år och desto mer jag läser på FL, läser nyheterna och ser när jag kommer hem till Sverige på semester, desto mer anser jag att det finns ett större gap mellan de som har och de som inte har. Vad som verkar ha ökat klyftorna en hel del är de som är så dåligt betalda att de trots jobb lever fattigt, samt de som faller mellan stolarna när det kommer till långvariga sjukskrivningar.

Fattig i Sverige menar jag att den är som bara har råd till livets nödtorftighet. Ja, jag anser att den som inte har råd att gå på bio, handla annat än begagnat eller ha råd att åka på en liten semester ibland, är fattig.

http://www.aftonbladet.se/ledare/article14537665.ab

Finns på ett sätt viss fattigdom i Sverige, eftersom man jämför med andra och deras levnadsstandard
inom landet. Och eftersom vår standard är så hög, hamnar även "fattigdomsgränsen" väldigt högt...
Jag jobbat med barn i flera olika typer av områden, bl a "miljonprogam".
Problemen finns dock inte bara där...
De barn som inte hade ordentliga kläder och liknande har tyvärr alltför ofta föräldrar som rökte,
hade slingat hår, nya mobiler, skinnjackor etc. I många av dessa fall önskar jag att soc pengar kunde
bli mer riktade, att räkningar betalas osv, kläd/matkuponger, för att MÅNGA fler föräldrar än jag kunde ana inte kunde göra rätt prioriteringar. Men som kuratorn sa, den "personliga integriteten..." - MEN BARNEN DÅ!!!

Sen finns det människor som hamnat i knipa och verkligen kämpar, och det är dit jag vill
att skattepengarna ska gå, men jag tror efter allt jag sett inte att man alltid bara kan mata med större bidrag.
För när ett litet barn börjar gråta för att termobyxorna gått sönder är det inte kul... Skolan/förskolan är ju
så himla trygg punkt där, med mat, material till alla... Jobbigt att veta att alla barn inte uppskattar helger och lov!

Jag lever på existensminimum med min familj 2 vuxna 1 barn, Vi klarar oss bra på de. Men man lär sej leva efter dom pengar man har. Ä alltid på jakt efter bra erbjudanden ( mat)..

Men de jag vill säga är att jag nu jobbar med utsatta människor i min stad.
De ä människor som är hemlösa, missbrukare eller folk med psykisk ohälsa.
Bara i vår stad ( mindre stad i Norrland) har vi ( vad vi vet) minst 180 hemlösa.
Hos oss kan dom få mat, kläder å låna en dusch.
Vet många högutbildade som har tappat allt å nu lever på gatan.. 
Visst finns fattidomen här i sverige.. 
Man måste bara lära sej att se den inte gå me skygglappar hela livet.       

Jag och min sambo jobbar båda heltid och har barn inom barnomsorgen. Det finns mat på bordet och alla utgifter är betalda. Däremot har vi inte råd att åka utomlands på semester, eller till fjällen och åka skidor, är vi också fattiga?

Stämmer detta på er: "I Rädda Barnens definition på barnfattigdom ingår barn som antingen lever i familjer med låg inkomststandard enligt SCB:s definition eller i familjer som uppburit socialbidrag någon gång under året. Låg inkomststandard betyder att familjens disponibla inkomst är lägre än vad SCB beräknar går åt till boende och baskonsumtion."

Tar du allt personligt och TROR du att det kan finnas de som har de sämre än dig?
Men du menar alltså att du lever på försörjningsstöd trots att du arbetar?

Det är tröttsamt med alla floskler som florerar i tråden där människor öser ut sina värsta fördomar och när de inte räcker berättar de "en alldeles sann historia" som är helt gripen ur luften.

Fast de kraven finns och har alltid funnits. Vi flyttade så långt för att få jobb. Men, man är inte förstavalet om man så säger, för en arbetsgivare.

Sedan är det inte ovanligt att folk söker dessa lösningar. Just nu är det en släkting som veckopendlar 25 mil, hon fick en tjänst på en annan ort, han stannar kvar. Det är inte första gången de levt på det sättet, även under småbarnstiden så långpendlade kvinnan i familjen.

På mitt arbete är det tre som har pendlingsförhållande. I ett av fallen så har det varit småbarn med, sedan är det en som nu är föräldrarledig.    

Det finns ju människor som pga vissa lättare funktionshinder har svårt med ekonomi, eller personer som har problem med missbruk m.m. De måste få hjälp trots att de ex prioriterar alkohol före mat. Så tycker jag  i alla fall.