Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Välfärdens förutsättningar var inte ett generöst bidragssystem. Det var efterkrigstidens goda möjligheter att bedriva handel. De förutsättningarna kommer aldrig tillbaka och verkligheten som vi måste anpassa oss efter är en global kris där Sverige har svårt att hävda sig när en stor del av den arbetsföra befolkningen varken vill eller anser sig kunna jobba.
Hög skatt och många bidragsberoende skapade inte välfärden och den kommer inte att skapa en ny välfärd den här gången heller. Det går att ge många mer i bidrag men ganska snart blir det uppenbart att det försämrar vården, omsorgen och skolan - för alla utom de rikaste.

Vad jag förstår så finns det inte några fattiga i Sverige och är det så att de ändå ligger på den nivå som RB, Eu och OECD klassar som fattigdom så får de skylla sig själva för att de valde fel väg i livet för 10, 15, 20 eller 30 år sedan.

De får även skylla sig själva för att deras föräldrar valde fel eller inte klarade av att se till att deras barn inte valde fel.

De får också skylla sig själva för att de inte utbildade sig genom högre utbildning eller att de valde fel utbildning även fall de valt utifrån arbetsmarknadsprognoser.

De får skylla sig själva om den person de bildat familj med och tagit gemensamma ekonomiska beslut med blivit sjuk, arbetslös, förändrats, lämnat familjen osv.

De får skylla sig själva för att de valt ett låglönearbete som de älskat men som inte gjort att de kunnat bygga upp en buffert att leva på när livet förändrats. 

Ni som tycker att det är så oacceptabelt fattigt för vissa i Sverige - vilket ansvar anser ni att individen har för sin tillvaro?