Köpenhamn

Äldre 10 Mar 09:54

793 svar

Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

Så vad tycker ni om detta? Diskutera gärna och argumentera också.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-28 22:09
Tråden har nu dött så jag kör en.....

Uppdatering med trådens bästa inlägg utsett kopierat:

Lillsudd
Visa endast
Sön 11 mar 12:15
#289
Vilken forskning visar på att barnen mår sämre vid anonym donator? Jag har sett en del vittnesberättelser och studier från USA som kan tyda på det och jag kan *tro* att det är så, men problemet har varit att man inte tagit hänsyn till när barnet fått veta. Att en person som av misstag får veta som vuxen eller har minnen av berättandet kan ta skada av det och känner sig sviket är kanske inte så konstigt. Faktum är att i Sverige är vi långt ifrån att alla berättar för sina barn att de kommit till med ägg- eller spermadonation. Tidigare var siffran för berättande så låg som 10% vilket ju kan få en att ifrågasätta hur värdefullt det egentligen är med id-release. Glädjande nog har det ökat och drygt hälften skulle 2007 berätta (humrep.oxfordjournals.org/content/22/6/1759.a...) och ytterligare ökning när äggmottagarna räknades med vid en ännu nyare studie (humrep.oxfordjournals.org/content/26/4/853). Hela betydelsen av id-release bygger ju på att föräldrarna berättar...

När det gäller barnets rätt till sina föräldrar är det kanske inte bara singlar det berör? För om det är rätten till genetiska föräldrar borde väl donatorbehandlingar förbjudas överlag? För inte heller i heterofamiljer ingår donatorn i familjen.

Sverige har valt att tolka 7:e artikeln i barnkonventionen som att det är de genetiska föräldrarna som avses (artikeln i övrigt handlar om rätt till medborgarskap, registrering och namn - dvs en identitetsartikel i stort). Eller rättare sagt - man gör det ibland. Sverige tillåter ju donatorbehandlingar för par, det är bara vid singelbehandlingar man pratar om rätten till genetisk förälder. Men man har valt id-release av denna anledning. Storbritannien, som också använder id-release, har klarifierat att de tolkar förälder som den/de som juridiskt är föräldrar (treaties.un.org/pages/ViewDetails.aspx...). Man har inte gått vägen genom Barnkonventionen för att att komma till den slutsatsen.

Men det är inte så enkelt att andra länder inte har något etiskt tänk för de val de gjort. Det är lite förmätet av oss att tro att vi har monopol på sanningen. Bakom anonyma donationer finns ibland föreställningen av länder att det är bättre för barnet att få se donatorn som just en donator - att id-release öppnar för risken att det blir förvirrat. Det är sant att det blir längre köer när man använder id-release; men det har hittills inte hindrat de länder som vill byta typ. Finland bytte 2008 och har löst det genom import. Danmark hade frågan uppe för några år sedan och röstade då ned förslaget men nu är det uppe igen. Så det kan ändras snart. Det är förresten en missuppfattning att man kan välja i Danmark. Lagen säger att anonym ska användas, men barnmorskor nämns inte i lagen och därför kan de använda id-release vid insemination. Så vid insemination kan man välja, och då väljer många svenskor id-release. Men om man behöver IVF måste man ju ha en läkare och då är det anonym som är enda alternativet.

Den brittiska psykologiprofessorn Susan Golombok har undersökt barn i ensamstående familjer efter donation med flera kollegor och med många nedslag, det senaste när barnen var "unga vuxna" (humrep.oxfordjournals.org/content/25/1/150.ab...). Det är förstås vanskligt att översätta forskning från ett land till ett annat även om Storbritannien påminner om Sverige, men i men mening är det ännu mer vanskligt att ta rapporter som handlar om ensamstående efter separation (före eller efter födseln) och byta över till en annan grupp. Ännu finns absolut inga rapporter gällande barn till frivilligt ensamstående.

Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.

Furstinna

Äldre 16 Mar 08:44

#711

Delila: visst är det ultimata två kärleksfulla föräldrar, tror inte någon inte kan hålla med om det. Men man har redan tillåtit homosexuella att skaffa barn så varför ska inte ensamstående?

Pentagram

Äldre 16 Mar 08:44

#712

Delilia skrev 2012-03-16 08:35:33 följande:

Jag har sett att några har skrivit att barn inte behöver föräldrar utan kärleksfulla vuxna. Tycker ni att FNs barnkonvention har fel? "barn har rätt, så långt det är möjligt, att veta vilka föräldrarna är och att bli omvårdad av dem". Är det bara dumt hittepå för er?

Här handlar det i väl det närmaste om barn som aldrig har möjligheten att ha två kända föräldrar som omvårdar dem utan valet står mellan att barnet har EN känd förälder som omvårdar henom eller att barnet inte existerar alls.

Veladis

Äldre 16 Mar 08:44

#713

Merwinna skrev 2012-03-16 06:39:27 följande:

Nu förvränger du verkligen historien! Det har genom tiderna alltid ansetts extremt viktigt att veta vem ens far är! Har du verkligen missat de utomäktenskapliga barnens dåliga status? Och detta var inte heller något som kom med kristendomen, om någon trodde det, utan ända sedan människan blev bofast har det varit extremt viktigt att det föds barn på gården, och att fadern kan vara säker på att barnen är hans. Eftersom den äldste sonen ska ta över gården - hans livsverk - så att den får fortsätta att följa blodslinjen.

Det normala har också i alla fall sedan vi blev bofasta (tidigare är ju svårt att veta något om) varit att barn växer upp med sin biologiska mamma och pappa. Samt kanske någon gammal farmor eller en barnpiga som hjälper till att passa dem, ja. Men detta tog väl inte ifrån dem deras föräldrar eller deras identitet..? På gården eller i backstugan.

Det du talar om är ju undantagsfall - vissa individer i vissa speciella klasser. Som de förnäma damerna som är för bekväma för att amma själva. Adoption och fosterbrödralag har aldrig varit VANLIGT. Angående fosterbrödralagen, så är de isländska sagorna fulla av berättelser om hur dessa fosterbröder svek varandra... så det verkar inte ha funkat så bra.

Och angående fosterbarnen, så antar jag att du tänker på när unga pojkar skickades till en herremans hov under ett år eller två, för att tjäna som pager eller lära upp sig till väpnare och så småningom riddare..? Eller att en ung flicka kunde vara hovdam hos drottningen en tid..? Men det här var ju också endast få individer i väldigt speciella klasser, och de var inte småbarn. Och det handlade inte om att förneka barnens familj och identitet - dessa hade de ju kvar även om de bodde någon annanstans ett par år i utbildningssyfte.

De experiment som vi börjat göra nu, då vi medvetet tar ifrån barnen halva deras identitet och förnekar dem en förälder av det ena könet, saknar motstycke i historien. Försök inte blanda bort korten!

Här kom det ännu fler generaliseringar, lösa antagen och en syn på världen genom etrocentriska och egna kulturella glasögon. Aporopå historieförvrägning. Du vet, människans historia sträcker sig längre tillbaks än bondestenåldern, och längre bort än Sverige och Europa.

Nej, det har inte genom alla tider och i alla kulturer varit extremt viktigt att veta vem ens far är. Det är inget genetiskt nedärvt behov för människan, utan det har med samhällssystemets uppbyggnad  att göra. Det finns flera exempel på matrileneära samhällen och kulturer, där släktskapet till modern varit det centrala. Och det har ju alltid varit det som är enklast att fastställa. Angående utomäktensklapliga barn, så har deras status varierat, över tid, i olika kulturer och i olika samhällsklasser. Små familjegårdar som ärvdes av äldste sonen behöver inte vara någon särskilt gammal företeelse. Sten- och bronåslerdshus som grävts ut har ofta varit stora nog att rymma flera familjer, och vi vet inte hur deras familjesystem eller arvsrätt såg ur. Man har också hittat komplexa gårdsbyggnader, riktiga boskapsindustrier, från bl a bronsålder, där människor specielaiserat sig och bott för sig yrkesvis. Boskapskötare i hus bredvid enorma ladugårdar, det har funnits krukmakarvärkstäder etc. Hur dessa gårdsamhällen styrdes och ärvdes kan vi bara gissa. Men det är vanskligt att gissa baserat på det som vi ser som vanligt och normalt idag.

Angående vem som fostrar barnen, kan vi ju också se att det är olika över tid och rum. Du pratar om identiten som far och mor, och saker som har varit som de är sedan "vi" blev bofasta.

Vad som ryms i identiteten far och mor har nog säkerligen varierat över tid och rum i vår historia också, förutom det biologiska. Och det har ju som sagt också tillskrivits olika vikt. Och sen beror det ju på vilka du menar med "vi", människor över lag eller människorna i Europa? Sverige? Eller någonannastans? Det var ganska längesedan, oavsett, och åtskilliga samhällen och kulturer har stigit och fallit under den tiden.

Att skaffa amma var det fler än de förnäma damerna som inte ville amma som gjorde. Kunde man inte amma, men hade råd att städlsa en amma gjorde man antagligen det för barnets skull. Kollektiv amning finns berättat om i från gamla svenska allmogesamhället. T ex vid sköredtid då alla var mobiliserade, då fick spädbarnen ligga vid åkerkanten och en kvinna ammade alla barnen när det behövdes så inte alla mammor behövde gå ifrån arbetet. Praktiskt!

Nej, adoption och fostrbrödralag har aldrig varit vanligare än biologiska barn. Men det har förekommit, i olika utsträckning i olika tider och kulturer. Och de isländksa sagorna är f ö fulla med släktningar med blodsband som har ihjäl varandra också, så...
Nej, jag menar inte en medeltidsföreteelse där överklassens barn skickades iväg för att uppfostras något år, jag syftar på t ex system i äldre tider där man kunde byta barn med varandra i någon slags gisslan - fredsmäklarutbyte mellan olika stammar/familjer etc och uppfostra varandras barn. Romarna var rätt bra på det, liskom adoptioner, vill jag minnas. Men OK, det handlar oftast om högreståndsmiljö. Poängen är i allafall att det förekom.

På vilket sätt tar vi bort barnens halva identitet? Identitet är ju någonting man skapar, det är ju inget som är vid födseln? Och det enda sätt jag kan tänka att det saknar motstycke i historien är genom de tekniska landvinningarna. Barnet kommer ju att ingå i en familj, ett sammanhang, och få massor av möjligheter att skapa sin egen identitet i allafalla.

Veladis

Äldre 16 Mar 08:49

#714

Jag har sett att några har skrivit att barn inte behöver föräldrar utan kärleksfulla vuxna. Tycker ni att FNs barnkonvention har fel? "barn har rätt, så långt det är möjligt, att veta vilka föräldrarna är och att bli omvårdad av dem". Är det bara dumt hittepå för er?

Nej, jag tycker inte att principen är fel.

Jag tycker dock att definitionen av föräldrar ofta tolkas utifrån modern familjebildning, utan antropologiska och historiska perspektiv.

Veladis

Äldre 16 Mar 08:53

#715

Furstinna skrev 2012-03-16 08:44:18 följande:

Delila: visst är det ultimata två kärleksfulla föräldrar, tror inte någon inte kan hålla med om det. Men man har redan tillåtit homosexuella att skaffa barn så varför ska inte ensamstående?

Men varför är det ultimata just två? När vi vet att dt räcker med en trygg anknytningsperson för att barnet ska växa, utvecklas och må bra, men att barnet kan knyta an till både tre och flera? En trygg förälder eller tre trygga föräldrar borde ju därmed vara lika ultimat som två, eller?

Donum

Äldre 16 Mar 08:55

#716

Jag tycker att det är oklokt att låtsas som om behovet av att känna till och ha samhörighet med sitt ursprung inte finns, bara för att vi inte förstår varför människor har det behovet. Det må vara irrationellt och vi må tycka att det borde fungera utmärkt att bara stoppa in ett barn i en familj och så är det bra sedan, men så fungerar inte människan. Samhörighet är en otroligt stark drivkraft.

Delilia

Äldre 16 Mar 08:55

#717

Furstinna skrev 2012-03-16 08:44:18 följande:

Delila: visst är det ultimata två kärleksfulla föräldrar, tror inte någon inte kan hålla med om det. Men man har redan tillåtit homosexuella att skaffa barn så varför ska inte ensamstående?

Jag kan inte se kopplingen mellan homosexuell och ensamstående?

Veladis

Äldre 16 Mar 09:00

#718

Merwinna skrev 2012-03-16 08:09:46 följande:

OM den finns, ja. Och om den håller. Och hur eller hur så kommer barnet att börja ställa obekväma frågor om vad en pappa är för något senast i femårsåldern...

Jag tror att de kvinnor som inseminerar sig med tanken att de kan träffa Mannen I Sitt Liv senare, och att de tre sedan ska bli en Gullig Familj, kommer att finna att de är inne för a wild goose chase... För var de inte attraktiva för männen innan, så blir de inte mer attraktiva när de är belastade med ett barn, precis... Och möligheterna att träffa män blir mycket mindre. Som hundra procent ensamma mammor - till skillnad från de som åtminstone har en pappa till barnen som tar dem varannan helg - måste de ju betala en barnvakt varenda gång de ska gå ut. Från en inkomst. Och ska de ta hem en man, så måste först barnvakten få se att de gjort det - dragit hem en karl, alltså. Och så finns barnet där och kan vakna och komma över i sängen...

Nej, det där med man och barn görs enklast i rätt ordning..!

Hallå, tror du inte man pratar med sitt barn innan dess? Om att familjer kan se olika ut? Att det kan vara en mamma med barn, en pappa med barn, en mamma och en pappa, eller två mammor, eller två pappor. Det gör ju jag med mina barn fast vi lever i en traditionell kärnfamilj. Om barnet frågar varför just hen inte har någon pappa, får man ju svara på det. På barnets invå.

Sedan är din syn på par- och familjebildning skrattretande. Tror du verkligen på allvar att ensamstående skaffar barn på egen hand för att de är oattraktiva? För att ingen vill ha dem? Tror du på allvar att en traditionell kärnfamilj med mamma-pappa-barn är målet för alla människor?
Sen är världen full med människor som inte tycker att barn är ett hinder för ett förhållande. Oavsett vad du läser här på FL (bra källa där!

) om misslyckade bonusfamiljer så finns det massor av sådana "stjärnfamiljer" som fungerar alldeles utmärkt.

Delilia

Äldre 16 Mar 09:01

#719

Pentagram skrev 2012-03-16 08:44:45 följande:

Här handlar det i väl det närmaste om barn som aldrig har möjligheten att ha två kända föräldrar som omvårdar dem utan valet står mellan att barnet har EN känd förälder som omvårdar henom eller att barnet inte existerar alls.

Jag har svårt att se att varje ägglossning är ett potentiellt barn som blir ledsen om det inte föds. Innan befruktningen har skett så handlar det bara om ägg och spermier och jag tror inte att dessa mår dåligt av att inte födas.

Med det argumentet du har så får vi väl förbjuda abort och preventivmedel också. Och ja innan du och fler här kommer frusta över min makabra liknelse så utgå från barn-perspektivet. Om ett ägg blir ledset över att inte få bli befruktat av okänd sperma och sen födas så blir väl foster också ledsna om man tar kål på dem?

Veladis

Äldre 16 Mar 09:03

#720

Donum skrev 2012-03-16 08:55:27 följande:

Jag tycker att det är oklokt att låtsas som om behovet av att känna till och ha samhörighet med sitt ursprung inte finns, bara för att vi inte förstår varför människor har det behovet. Det må vara irrationellt och vi må tycka att det borde fungera utmärkt att bara stoppa in ett barn i en familj och så är det bra sedan, men så fungerar inte människan. Samhörighet är en otroligt stark drivkraft.

Tidskriften Framtider har i sitt senaste nr (nr 1 2012) tema familj. Jag läste en forskares tankar där, kring detta med genetiskt ursprung, att vi har mer fokus på det nu i och med genetikens framsteg, och därför har vi också gjort det viktigare för oss.

Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

INNEHÅLL