Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

Har du någon statistik på det? Inte alls vad jag hört...

Vi är på väg att skapa ett ultraliberalt samhälle bland annat genom att omdefiniera kön och föräldraskap, och genom att ställa individens rätt står centrum.

Det är förstås ett gigantiskt experiment och ingen av de som argumenterar sig blåa här kan med säkerhet säga vare sig att det blir bra eller dåligt för mänskligheten och samhället.

Jag undrar hur länge det kommer ta innan vi ser bebisar som designats efter föräldrarnas önskemål. Bläddra i katalogen efter utseende och egenskaper, testa de egenskaper som vi har genetiska test för inkl. ögonfärg, hårfärg, sjukdomsbenägenhet, riskbenägenhet, lojalitet mm. välj bara embryon med rätt egenskap. Varje utvidgning av IVF är ett steg åt det hållet.

Lagstiftning kan göras snabbt. Etiken kommer i andra hand och får nästan aldrig ordentligt utrymme.

Jag drog förresten upp PMS och dina övriga rigida föreställningar för att försöka ge dig en bild av hur extremt låst du är i din egen verklighet, och dina krav på att alla ska tycka och välja exakt likadant som du.

Du är i och för sig bara 22 år, men även många yngre har hunnit lära sig både tolerans och ödmjukhet.

Nefernefer: hennes ålder är nog inte problemet, finns vissa som aldrig kan se över kanten på sin egen låda..

Jo men om någon t.ex. inte får uppleva sex. Eller låt säga har en defekt så att man inte kan uppleva sex. Då finns det ingen som lägger ner tonvis med pengar på att forska fram sätt för den personen att få njuta ändå. Då sägs det bara lång näsa, sex är ingen rättighet.

Aha ok! Så, det enda som egentligen är en rättighet är det som gör att man direkt överlever? T ex i Sverige är det en rättighet äta, för äter man inte så dör man. Och kan man då inte äta så läggs man in på sjukhus och får hjälp med det.  Om det är så så fattar jag.

Då tycker jag att alla som tjatar om det där med att barn inte är en rättighet ska... vara tysta. För det är bara folk som KAN få barn som ständigt uppmuntrar det där som ett mantra. Jag har barn och jag tycker att alla som vill (och som kan ta hand om) barn ska få ha det. Det ska vara en RÄTTIGHET att åtminstone få försöka skaffa sig det där barnet. Och som tur är verkar vår regering lyssna på oss vettiga den här gången ;). Förresten så känns det som att det redan har blivit en rättighet för många av oss, det satsas ju på ivf:er och allt möjligt för barnlösa par, så varför fortsätta tjata om det?

En annan sak jag har funderat över nu när jag ändå är igång.. Jag omges av en del flyktingbarn som saknar föräldrar här, och tackar gud varje dag för att min son föddes här, i Sverige, av mig, trots att hans pappa inte är direkt närvarande.  Att han har mig, för det är många barn som inte har några föräldrar alls. Och ur det perspektivet så blir den här diskussionen så himla futtig och menlös att jag nästan bara kan skaka av mig den.

Nästa gång nån försöker ragga på mig så ska jag dissa och säga att du behöver inte mig, du kan få ditt barn genom insiminering. Låt mig va.

Kvinna: Men jag behöver dina pengar. ;)

Varför skulle du göra det? Det är en väldigt konstig slutledning av lagförslaget.

Jag ger upp, det går inte diskutera med någon som konstant vänder och vrider på saker och som är så djupt instyrd i de PK-linjer som så hård genomsyrar Sverige idag.

Adoption osv är en modern förteelse. Likaså IVF osv.
Gå tillbaka i tiden. Var du homosexuell på medeltiden så var du, det innebär också att du inte kan få barn. Kan du inte själv skaffa barn så har du ingen rätt till barn. Varför? För att man inte har RÄTT till något man inte kan "fixa" själv.  Jag förstår innerligt inte hur man överhuvudtaget kan säga emot dessa empiriska fakta. Det är logik på dess främsta nivå, det är rent socialt även där rätt på dess främsta nivå eftersom att man heller inte har rätt att stjäla något från någon annan, definitivt inte ett barn.
Heterosexuella par som inte kan få barn har inte heller rätt till barn. 50-åringar som kommit in i klimakteriet har inte heller rätt till barn osv.

Däremot är barn en möjlighet. För mig har människor rätten att vara som de är, jag har full respekt för homosexuella, personer som engagerar sig i för mig märkliga frikyrkor osv, vad som helst så länge det man gör och är inte går ut över någon annan på ett uppenbart negativt sätt.
Jag har i grunden inga problem med att homosexuella får adoptera eller att heterosexuella som har problem att lyckas bli gravida får hjälp via IVF. Jag tycker att kraven för att få adoptera är jättebra idag och med väntetiden så finns det onekligen tid för att tänka genom saker och ting. Både vid IVF och adoption så är man två föräldrar på pappret, det vill säga en större möjlighet för att verkligen ha tid och engagemang i barnet som komma skall. Vid IVF så är barnet biologiskt föräldrarnas, vid adoption så brukar det väl numera vara delvis krav på att barnet ska få veta vilka ens biologiska föräldrar är och kan i vuxen ålder förhoppningsvis trösta sig med att barnet fått bra adoptivföräldrar att växa upp med och ett tryggare liv än vad det troligen fått tillsammans med de biologiska föräldrarna.

När det gäller singelkvinnor så är det annorlunda. Jag vet att vissa i denna tråden säkert är just bittra singelkvinnor som vill ha barn och det är ju tråkigt. Med tanke på hur stort barn är och jag själv vet hur stark längtan efter dessa kan vara så skulle jag ALDRIG sjunka till en sådan nivå där mina egoistiska önskemål om barn kommer före barnet. Jag skulle aldrig kunna leva med ta ifrån mitt barn chansen till att lära känna sin pappa, jag skulle definitivt aldrig kunna leva med att inte ens kunna säga vem barnets pappa är, mer än en mörkhårig, blåögd byggarbetare.
Om ni hade haft lite empati i kroppen så hade ni kanske kunnat tänka er in i barnets situation, där man undrar "är det min pappa?", "är det min pappa?" "kanske är det han?" varje gång man går förbi en byggarbetsplats. Eller där man visserligen är glad att man har en bra mamma, men där man vet att pappa bara gav lite sperma som mamma kunde använda och att man inte är gjord med minsta lilla kärlek. Om man ens skulle få veta vem ens biologiska pappa i ett sådant här sammanhang var, hur kul skulle det vara att de på sin pappa som en runkande spermabank?

Jag har skilda föräldrar, kompisar har skilda föräldrar och vi kan alla vittna om hur lite tid vi fick med föräldern vi bodde mest hos när vi var mindre. Jag såg att någon ensamstående mamma här försvarade sig och hävdade att hon hade jääääättemycket tid med barnen. Men de flesta mammor kan inte prioritera bort jobb, speciellt inte om man har fler barn (med tanke på att jag var ensambarn också så var det hela en ännu mer ensam upplevelse). Jag fick börja ta ansvar och ta mig till grannorterna och laga mat själv alldeles för tidigt enligt mig själv. Speciellt när jag idag ser mina halvsystrar som är i samma ålder som jag var då som i sinnet är 3-4 år yngre, som har 4 aktiviteter var i veckan, som får ha egen häst som jag aldrig fick för att det inte fanns tid, som får åka på semester 2-3 gånger om året när jag hade tur om vi kunde åka och bada.
Min mamma var inte dålig för att hon inte kunde ge mig allt som ett barn i mina ögon har rätt till (då syftar jag på chansen att utöva sina intressen och få vara barn), men hon var inte tillräcklig alla gånger. Det är nog tyvärr ingen singelmamma, eller singelpappa som inte är så pass rik eller med flexibla möjligheter så man inte behöver jobba utan kan fixa mat åt sina barn, ha tid att hjälpa till med läxor, leka och se dom utvecklas, skjutsa till träningar och kompisar osv. Det är inte schysst mot barnen att låta egoistiska singelpersoner skaffa barn helt själva. Och för mig så är barn viktigast för det är dom som är framtiden.

Så, nu har jag sagt vad jag tycker så får alla andra tycka sitt :) Jag tycker bara synd om alla stackars barn som ska utsättas för sina egoistiska singelföräldrar om lagen går genom.