Köpenhamn

Äldre 10 Mar 09:54

793 svar

Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

Så vad tycker ni om detta? Diskutera gärna och argumentera också.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-28 22:09
Tråden har nu dött så jag kör en.....

Uppdatering med trådens bästa inlägg utsett kopierat:

Lillsudd
Visa endast
Sön 11 mar 12:15
#289
Vilken forskning visar på att barnen mår sämre vid anonym donator? Jag har sett en del vittnesberättelser och studier från USA som kan tyda på det och jag kan *tro* att det är så, men problemet har varit att man inte tagit hänsyn till när barnet fått veta. Att en person som av misstag får veta som vuxen eller har minnen av berättandet kan ta skada av det och känner sig sviket är kanske inte så konstigt. Faktum är att i Sverige är vi långt ifrån att alla berättar för sina barn att de kommit till med ägg- eller spermadonation. Tidigare var siffran för berättande så låg som 10% vilket ju kan få en att ifrågasätta hur värdefullt det egentligen är med id-release. Glädjande nog har det ökat och drygt hälften skulle 2007 berätta (humrep.oxfordjournals.org/content/22/6/1759.a...) och ytterligare ökning när äggmottagarna räknades med vid en ännu nyare studie (humrep.oxfordjournals.org/content/26/4/853). Hela betydelsen av id-release bygger ju på att föräldrarna berättar...

När det gäller barnets rätt till sina föräldrar är det kanske inte bara singlar det berör? För om det är rätten till genetiska föräldrar borde väl donatorbehandlingar förbjudas överlag? För inte heller i heterofamiljer ingår donatorn i familjen.

Sverige har valt att tolka 7:e artikeln i barnkonventionen som att det är de genetiska föräldrarna som avses (artikeln i övrigt handlar om rätt till medborgarskap, registrering och namn - dvs en identitetsartikel i stort). Eller rättare sagt - man gör det ibland. Sverige tillåter ju donatorbehandlingar för par, det är bara vid singelbehandlingar man pratar om rätten till genetisk förälder. Men man har valt id-release av denna anledning. Storbritannien, som också använder id-release, har klarifierat att de tolkar förälder som den/de som juridiskt är föräldrar (treaties.un.org/pages/ViewDetails.aspx...). Man har inte gått vägen genom Barnkonventionen för att att komma till den slutsatsen.

Men det är inte så enkelt att andra länder inte har något etiskt tänk för de val de gjort. Det är lite förmätet av oss att tro att vi har monopol på sanningen. Bakom anonyma donationer finns ibland föreställningen av länder att det är bättre för barnet att få se donatorn som just en donator - att id-release öppnar för risken att det blir förvirrat. Det är sant att det blir längre köer när man använder id-release; men det har hittills inte hindrat de länder som vill byta typ. Finland bytte 2008 och har löst det genom import. Danmark hade frågan uppe för några år sedan och röstade då ned förslaget men nu är det uppe igen. Så det kan ändras snart. Det är förresten en missuppfattning att man kan välja i Danmark. Lagen säger att anonym ska användas, men barnmorskor nämns inte i lagen och därför kan de använda id-release vid insemination. Så vid insemination kan man välja, och då väljer många svenskor id-release. Men om man behöver IVF måste man ju ha en läkare och då är det anonym som är enda alternativet.

Den brittiska psykologiprofessorn Susan Golombok har undersökt barn i ensamstående familjer efter donation med flera kollegor och med många nedslag, det senaste när barnen var "unga vuxna" (humrep.oxfordjournals.org/content/25/1/150.ab...). Det är förstås vanskligt att översätta forskning från ett land till ett annat även om Storbritannien påminner om Sverige, men i men mening är det ännu mer vanskligt att ta rapporter som handlar om ensamstående efter separation (före eller efter födseln) och byta över till en annan grupp. Ännu finns absolut inga rapporter gällande barn till frivilligt ensamstående.

Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.

Enter Sandman

Äldre 16 Mar 06:21

#701

Merwinna skrev 2012-03-16 05:58:05 följande:

Det är allmänt känt, och har varit det i alla tider. Allmänt kända fakta behöver inte bevisas!

Skitsnack.
Men jag är inte förvånad att du tar den enkla vägen ut.
Som sagt påstående utan grund, som vanligt när det gäller dig.

Merwinna

Äldre 16 Mar 06:23

#702

Veladis skrev 2012-03-14 09:55:36 följande:

"Det är inte sammansättningen av människor som är familjen. Det är hur mycket alla i familjen tycker om varandra. Som är det intressanta."

Tja. Man behöver ju bara läsa i styvfamiljstrådarna här på Familjeliv, för att se hur varmt och kärleksfullt det är i familjer som inte är helbiologiska... Gravt ironisk nu, alltså.

Och menar du t.ex. kollektiv, så är det en allmänt känd erfarenhet att sådana inte brukar hålla särskilt länge. De enda som brukar hålla är sådana som bygger på en stark gemensam tro, t.ex. kristen eller buddhistisk klostergemenskap, eller politik, t.ex. kolchoser under kommunisttiden i Sovjet. Detta bevisar, enligt mig, att vi INTE är skapta att leva nära några andra än vår kärlekspartner och våra närmaste biologiska anhöriga.

Enter Sandman

Äldre 16 Mar 06:32

#703

Merwinna skrev 2012-03-16 06:23:15 följande:

Tja. Man behöver ju bara läsa i styvfamiljstrådarna här på Familjeliv, för att se hur varmt och kärleksfullt det är i familjer som inte är helbiologiska... Gravt ironisk nu, alltså.

Och menar du t.ex. kollektiv, så är det en allmänt känd erfarenhet att sådana inte brukar hålla särskilt länge. De enda som brukar hålla är sådana som bygger på en stark gemensam tro, t.ex. kristen eller buddhistisk klostergemenskap, eller politik, t.ex. kolchoser under kommunisttiden i Sovjet. Detta bevisar, enligt mig, att vi INTE är skapta att leva nära några andra än vår kärlekspartner och våra närmaste biologiska anhöriga.

Och så igen då, hänvisar du till något obskyrt som "allmänt känd erfarenhet".
När ska du lära dig att inte generalisera människor?
Och att om du gör påståenden om andra människor ska du styrka det.
Basic debattkunskap.

Merwinna

Äldre 16 Mar 06:39

#704

Veladis skrev 2012-03-15 19:20:29 följande:

Tunnelseende i kärnfamiljsnormen. Går du tillbaka i tiden, eller bara till vissa andra kulturer idag, finner du att familjen och synen på denna ser annorlunda ut. Förändeligt i tid och rum spelar fostbrödralag lika mycket roll som blodsband, adoption var vanligt, liksom fosterbarn (av olika anledningar, inte bara pga frånvaro av förälder), att annan person än mamman ammade barnet (kollektiv amning, ammor i högreståndsmiljö), vem/vilka som har ansvaret för barnen varierar (förärldrar, barnpigor, kollektiv barnuppfostran, morbröder/bröder osv).

Barnet måste bli till av ägg och spermie, ja, och växa i en kvinnas kropp. Men när det gäller vem som fostrar barnet finns det egentligen ingenting som är rätt, så långt vi vet, förutom att barnet ska ha trygga vuxna som sörjer för dem och ha en ömsesidig positiv aknytning till en eller flera personer. Vi vet att det räcker med en positiv anknytning till en person för att barnet ska må bra, växa och utvecklas. Men vi vet också att barnet kan knyta an till många vuxna och ha fler primära anknytningspersoner (Bowlby, Anknytningsteorin). Det finns ingenting som säger att det måste vara biologiska och det finns ingenting som säger att det måste vara mamma+pappa, men barnet ska få alla chanser att knyta an till den eller de som vårdar det.

Jag ifrågasätter ditt resonemang att de som inte kan få barn av sig själva heller inte har rätt till barn, att de inte ska kunna få de möjligheter som finns att få bära, föda och fostra barn. Det finns ingen logik i den kopplingen, alls. Vi hjälper naturen på massor av olika sätt idag, så att något inte är "naturligt" är inget skäl till att förkasta något. Föräldraskap har inget göra med din förmåga att kunna alstra barn. Du påstår vidare att barn till ensamstående föräldrar, särskilt barn som blivit till genom konstgjord befruktning, kommer att lida av det, men det enda du kan motivera det påståendet med är dina egna personliga åsikter, inte fakta.

fler inlägg med fakta, och inte bara massor av tyckande, så kanse vi kan börja diskutera på allvar sedan.

Nu förvränger du verkligen historien! Det har genom tiderna alltid ansetts extremt viktigt att veta vem ens far är! Har du verkligen missat de utomäktenskapliga barnens dåliga status? Och detta var inte heller något som kom med kristendomen, om någon trodde det, utan ända sedan människan blev bofast har det varit extremt viktigt att det föds barn på gården, och att fadern kan vara säker på att barnen är hans. Eftersom den äldste sonen ska ta över gården - hans livsverk - så att den får fortsätta att följa blodslinjen.

Det normala har också i alla fall sedan vi blev bofasta (tidigare är ju svårt att veta något om) varit att barn växer upp med sin biologiska mamma och pappa. Samt kanske någon gammal farmor eller en barnpiga som hjälper till att passa dem, ja. Men detta tog väl inte ifrån dem deras föräldrar eller deras identitet..? På gården eller i backstugan.

Det du talar om är ju undantagsfall - vissa individer i vissa speciella klasser. Som de förnäma damerna som är för bekväma för att amma själva. Adoption och fosterbrödralag har aldrig varit VANLIGT. Angående fosterbrödralagen, så är de isländska sagorna fulla av berättelser om hur dessa fosterbröder svek varandra... så det verkar inte ha funkat så bra.

Och angående fosterbarnen, så antar jag att du tänker på när unga pojkar skickades till en herremans hov under ett år eller två, för att tjäna som pager eller lära upp sig till väpnare och så småningom riddare..? Eller att en ung flicka kunde vara hovdam hos drottningen en tid..? Men det här var ju också endast få individer i väldigt speciella klasser, och de var inte småbarn. Och det handlade inte om att förneka barnens familj och identitet - dessa hade de ju kvar även om de bodde någon annanstans ett par år i utbildningssyfte.

De experiment som vi börjat göra nu, då vi medvetet tar ifrån barnen halva deras identitet och förnekar dem en förälder av det ena könet, saknar motstycke i historien. Försök inte blanda bort korten!

Merwinna

Äldre 16 Mar 06:43

#705

Enter Sandman skrev 2012-03-16 06:32:05 följande:

Och så igen då, hänvisar du till något obskyrt som "allmänt känd erfarenhet".
När ska du lära dig att inte generalisera människor?
Och att om du gör påståenden om andra människor ska du styrka det.
Basic debattkunskap.

Kan du ge något exempel på ett kollektiv som hållit mer än några få år - med samma personer hela tiden - och som inte byggde på en stark gemensam religiös eller politisk övertygelse..? Frivilligt, naturligtvis - fängelser och behandlingshem räknas inte..!

Enter Sandman

Äldre 16 Mar 07:08

#706

Merwinna skrev 2012-03-16 06:43:18 följande:

Kan du ge något exempel på ett kollektiv som hållit mer än några få år - med samma personer hela tiden - och som inte byggde på en stark gemensam religiös eller politisk övertygelse..? Frivilligt, naturligtvis - fängelser och behandlingshem räknas inte..!

Nä, nä, nä.
Försök inte, det var inte jag som kom med påståendet.
Det var du, alltså är det du som har bevisbördan.

Hur svårt kan det vara?

Veladis

Äldre 16 Mar 08:01

#707

Merwinna skrev 2012-03-16 06:23:15 följande:

Tja. Man behöver ju bara läsa i styvfamiljstrådarna här på Familjeliv, för att se hur varmt och kärleksfullt det är i familjer som inte är helbiologiska... Gravt ironisk nu, alltså.

Och menar du t.ex. kollektiv, så är det en allmänt känd erfarenhet att sådana inte brukar hålla särskilt länge. De enda som brukar hålla är sådana som bygger på en stark gemensam tro, t.ex. kristen eller buddhistisk klostergemenskap, eller politik, t.ex. kolchoser under kommunisttiden i Sovjet. Detta bevisar, enligt mig, att vi INTE är skapta att leva nära några andra än vår kärlekspartner och våra närmaste biologiska anhöriga.

...och man kan ju ta Josef Fritzl som exempel på att biologiska familjer inte heller alltid funkar som de ska.

Allvarligt, du missar helt poängen. Jag skriver den i klartext: Finns kärleken mellan familjemedlemmarna och de känner sig som en familj, är det ganska oviktigt på vilekt sätt den är sammansatt.

Nej, jag menar inte kollektiv. Se ovan.

Merwinna

Äldre 16 Mar 08:09

#708

Veladis skrev 2012-03-16 08:01:12 följande:

...och man kan ju ta Josef Fritzl som exempel på att biologiska familjer inte heller alltid funkar som de ska.

Allvarligt, du missar helt poängen. Jag skriver den i klartext: Finns kärleken mellan familjemedlemmarna och de känner sig som en familj, är det ganska oviktigt på vilekt sätt den är sammansatt.

Nej, jag menar inte kollektiv. Se ovan.

OM den finns, ja. Och om den håller. Och hur eller hur så kommer barnet att börja ställa obekväma frågor om vad en pappa är för något senast i femårsåldern...

Jag tror att de kvinnor som inseminerar sig med tanken att de kan träffa Mannen I Sitt Liv senare, och att de tre sedan ska bli en Gullig Familj, kommer att finna att de är inne för a wild goose chase... För var de inte attraktiva för männen innan, så blir de inte mer attraktiva när de är belastade med ett barn, precis... Och möligheterna att träffa män blir mycket mindre. Som hundra procent ensamma mammor - till skillnad från de som åtminstone har en pappa till barnen som tar dem varannan helg - måste de ju betala en barnvakt varenda gång de ska gå ut. Från en inkomst. Och ska de ta hem en man, så måste först barnvakten få se att de gjort det - dragit hem en karl, alltså. Och så finns barnet där och kan vakna och komma över i sängen...

Nej, det där med man och barn görs enklast i rätt ordning..!

Furstinna

Äldre 16 Mar 08:12

#709

Merwinna: men det finns ju de kvinnor som inte har tanken på att träffa någon. Och sluta köra med att dessa kvinnor inte är attraktiva. Kanske rent av är så att dessa kvinnor inte nöjer sig med vad som helst som många andra kvinnor gör..

Delilia

Äldre 16 Mar 08:35

#710

Jag tycker inte att krashade kärnfamiljer och skilsmässor har något med inseminering av ensamstående att göra. Varför tar man upp det som ett argument när man vill tala för insemination av ensamstående? Ett förhållande tar slut och att föräldrar separerar eller skiljer sig har inget med föräldrarollen att göra. Båda föräldrarna finns ju kvar. Jag har skilda föräldrar och många av mina vänner också och vi har bra relationer med både mamma och pappa och släkt på båda sidor. Att mina föräldrar skiljde sig hade ingen påverkan på MIN egen relation med var och en av dem och jag vet fortfarande mitt genetiska ursprung och har kontakt med släkt på båda sidor.

Ja det finns skilsmässor som ballar ur och pappan försvinner för gott, ja det finns förhållanden som krashar innan barnen föds och pappan sticker och vägrar ha kontakt. Men är det verkligen de måtten vi ska mäta efter? Pga av det finns barn vars pappor inte vill veta av dem så är det en god idé att skapa fler sådana barn?

Nej, barnperspektivet lyser med sin frånvaro i den här diskussionen, det handlar bara om vuxnas rättigheter hit och rättigheter dit.

Jag har sett att några har skrivit att barn inte behöver föräldrar utan kärleksfulla vuxna. Tycker ni att FNs barnkonvention har fel? "barn har rätt, så långt det är möjligt, att veta vilka föräldrarna är och att bli omvårdad av dem". Är det bara dumt hittepå för er?

Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

INNEHÅLL