Köpenhamn

Äldre 10 Mar 09:54

793 svar

Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

Så vad tycker ni om detta? Diskutera gärna och argumentera också.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-28 22:09
Tråden har nu dött så jag kör en.....

Uppdatering med trådens bästa inlägg utsett kopierat:

Lillsudd
Visa endast
Sön 11 mar 12:15
#289
Vilken forskning visar på att barnen mår sämre vid anonym donator? Jag har sett en del vittnesberättelser och studier från USA som kan tyda på det och jag kan *tro* att det är så, men problemet har varit att man inte tagit hänsyn till när barnet fått veta. Att en person som av misstag får veta som vuxen eller har minnen av berättandet kan ta skada av det och känner sig sviket är kanske inte så konstigt. Faktum är att i Sverige är vi långt ifrån att alla berättar för sina barn att de kommit till med ägg- eller spermadonation. Tidigare var siffran för berättande så låg som 10% vilket ju kan få en att ifrågasätta hur värdefullt det egentligen är med id-release. Glädjande nog har det ökat och drygt hälften skulle 2007 berätta (humrep.oxfordjournals.org/content/22/6/1759.a...) och ytterligare ökning när äggmottagarna räknades med vid en ännu nyare studie (humrep.oxfordjournals.org/content/26/4/853). Hela betydelsen av id-release bygger ju på att föräldrarna berättar...

När det gäller barnets rätt till sina föräldrar är det kanske inte bara singlar det berör? För om det är rätten till genetiska föräldrar borde väl donatorbehandlingar förbjudas överlag? För inte heller i heterofamiljer ingår donatorn i familjen.

Sverige har valt att tolka 7:e artikeln i barnkonventionen som att det är de genetiska föräldrarna som avses (artikeln i övrigt handlar om rätt till medborgarskap, registrering och namn - dvs en identitetsartikel i stort). Eller rättare sagt - man gör det ibland. Sverige tillåter ju donatorbehandlingar för par, det är bara vid singelbehandlingar man pratar om rätten till genetisk förälder. Men man har valt id-release av denna anledning. Storbritannien, som också använder id-release, har klarifierat att de tolkar förälder som den/de som juridiskt är föräldrar (treaties.un.org/pages/ViewDetails.aspx...). Man har inte gått vägen genom Barnkonventionen för att att komma till den slutsatsen.

Men det är inte så enkelt att andra länder inte har något etiskt tänk för de val de gjort. Det är lite förmätet av oss att tro att vi har monopol på sanningen. Bakom anonyma donationer finns ibland föreställningen av länder att det är bättre för barnet att få se donatorn som just en donator - att id-release öppnar för risken att det blir förvirrat. Det är sant att det blir längre köer när man använder id-release; men det har hittills inte hindrat de länder som vill byta typ. Finland bytte 2008 och har löst det genom import. Danmark hade frågan uppe för några år sedan och röstade då ned förslaget men nu är det uppe igen. Så det kan ändras snart. Det är förresten en missuppfattning att man kan välja i Danmark. Lagen säger att anonym ska användas, men barnmorskor nämns inte i lagen och därför kan de använda id-release vid insemination. Så vid insemination kan man välja, och då väljer många svenskor id-release. Men om man behöver IVF måste man ju ha en läkare och då är det anonym som är enda alternativet.

Den brittiska psykologiprofessorn Susan Golombok har undersökt barn i ensamstående familjer efter donation med flera kollegor och med många nedslag, det senaste när barnen var "unga vuxna" (humrep.oxfordjournals.org/content/25/1/150.ab...). Det är förstås vanskligt att översätta forskning från ett land till ett annat även om Storbritannien påminner om Sverige, men i men mening är det ännu mer vanskligt att ta rapporter som handlar om ensamstående efter separation (före eller efter födseln) och byta över till en annan grupp. Ännu finns absolut inga rapporter gällande barn till frivilligt ensamstående.

Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.

Veladis

Äldre 14 Mar 18:27

#661

c89 skrev 2012-03-14 17:39:02 följande:

Det är inget fel i att minoriteter fått en röst, men det är lite skrämmande att t.ex alla vänsterpartier går in och bestämmer hur heterosexuella par ska dela på sin föräldraledighet och därmed styr hur de ska leva sina liv, pratar om pappor som skiter i sina barn när det troligare i grunden är kvinnorna som faktiskt styr och ställer i många relationer idag. Det är dessutom helt naturligt att en kvinna helst vill vara hemma mycket med sitt barn eftersom att det är kvinnan som är gravid, det är kvinnan som föder barnet och det är kvinnan som kan amma.
Man tjatar om jämställdhet och fördömer män i feministisk andra som idag mer handlar om utbrett manshat och lagförändringar till förmån för kvinnor, som om vi inte kan ta hand om oss själva.
Samma partier går in och förespråkar att kvinnor som är ensamstående däremot har rätt att få ut all föräldraledighet och en ensamstående kvinna ska inte ens behöva en man för att få barn (=onaturligt). Är inte det att fördöma alla kvinnor som lever i lyckliga förhållanden likt mig själv? Jag ska helt plötsligt inte ha något att säga till om, eller ha rätt till en egen vilja tillsammans med min sambo, utan vi ska tvingas till diverse absurda "jämställdhetslagar" för att vi råkar leva i ett heterosexuellt förhållande och är lyckliga med varandra.

Hur ska man ha det egentligen? Behövs pappor eller inte? Jag är övertygad om att svaret är ja. Jag kan inte tänka mig ett liv utan min pappa. Nog för att det hade kunnat ske olyckor där jag förlorat honom, men jag hade ändå vetat vem han är. Jag tycker helt enkelt inte att egoistiska personers vilja ska gå över det biologiska och barns rätt till sina föräldrar.

Här slänger vi oss med missuppfattade, snedvridna och allmänt ogrundade påståenden hejvilt.

Det är inget parti som går in och bestämmer hur föräldrar ska dela på föräldraledigheten. Däremot att man ska dela om man vill utnyttja maximalt antal dagar. Och att man premieras ekonomiskt om man delar så jämt som möjligt. Dessutom är de flesta partier för en delning i någon form.

Vilken grund har du för påtåendet att det är kvinnan som "styr och ställer", och på vilket sätt leder det till att pappor skiter i sina barn?

Sen har vi det där med naturligt igen. Menar du alltså indirekt att det är onaturligt att inte bara vilja vara hemmamamma som kvinna och vad grundar du det på?

Vilka är det som fördömer män på vilket sätt och vilka lagändringar är det du syftar på?

Om en förälder är ensamstående och har ensam vårdnad är det inte så konstigt att hen får ta ut alla dagar. Vem skulel ta den andra halvan? Det finns iofs förslag på andra lösningar, nu kan man ju t ex föra över de första 10 dagarna "pappadagarna" med tfp i samband med födsel eller adoption, till någon annan än pappan om han inte finns med i bilden.

Och det här med naturligt... Vad menar du med inte naturligt? Är det inte naturligt att vilja föröka sig, oavsett förutsättningar? Och om det nu går med modern teknik - varför inte? Är det lika onaturligt att t ex rädda för tidigt födda barn med modern teknik. Det är ju också mot naturen i sådana fall.

Sedan får jag inte alls ihop det hur du kan känna dig kränkt av att andra lever i andra typer av familjer och skaffar barn på andra sätt än du. Du är lycklig - bra, toppen! Men andra kanske också har rätt att känna sig lyckliga fast de inte har samma förutsättningar som du.

Och vilka absurda jämställdhetslagar är det ni tvingas till. Berätta, är du snäll.

Sen har vi gått igenom det här med pappor ett par vändor redan. Inget barn behöver egentligen specifikt en pappa elelr en mamma, förutom rent genetiskt. Barn har behov av trygga vuxna föräldragestalter. Det kan vara en, två eller flera - men de som barnen har behöver de få chansen att knyta an till, oavsett om det är en, två eller flera.  Men något specifikt behov av att fostras av sin genetiska mamma eller sin genetiska pappa, har inte ett barn. Krångligare än så är det inte.

Vem är det som är egoistisk och missunnsam, undrar jag, när du hävdar att de tär heterosexuella pars exklusiva rätt att få barn?

Veladis

Äldre 14 Mar 18:35

#662

c89 skrev 2012-03-14 14:51:38 följande:

Jag tror att det är helt tvärtom. Vi har vidgat våra perspektiv för mycket, tappat fokus på vad som är viktigt och istället för att uppmuntra till stabila familjer som fungerat i alla tider så ska dessa straffas mer eller mindre. Staten går in och bestämmer hur man ska fördela sin tid, vem som ska göra vad och dittan och datten, FÖRUTOM om man råkar tillhöra en minoritet, för då jäklar har man helt plötsligt alla rättigheter och alla alternativ i hela världen!

Hur blev det så fucked up rent ut sagt? Hur blev minoriteter "det rätta" och det biologiskt naturliga det som andra tycker att det har rätt att lägga sig i och bestämma över?

Min mamma levde i en värld med lika många timmar på dygnet som alla andra mammor vad jag vet ;) Att jobba sex timmar om dagen istället för 8 ger trots allt ändå inte tillräckligt mycket extra tid för att skjutsa två-tre barn till sina två-tre aktiviteter i veckan, hämta och lämna hos kompisar, ordna nyttig mat på bordet, städa, umgås med barnen själv osv. Barn har enligt mig rätt till ett aktivt liv, de ska inte behöva tvingas sluta spela piano eller fotboll bara för att den ensamstående föräldern inte har tid att skjutsa. Man är naiv om man tror att man klarar allt galant helt själv när man knappt klarar det när man är två på heltid. Det är inte rättvist mot barnen. Återigen, barn är ingen rättighet.

Vilka är de stabila familjerna som fungerat i alla tider, menar du? Och hur straffas de medan något som du kallar "en minoritet" (vilka då?) får alla rättigheter i hela världen?

Du skriver att vi "tappat fokus på det som är viktigt" . Vad är det som är viktigt enligt dig? Hur menar du att vi har tappat det nu?

Jag tycker du har en ganska trång bild av verkligheten, du kan verkligen inte se utanför dina egna ramar. Det finns många sätt att leva sitt liv på och många sätt att få vardagslivet att flyta på, både som ensam förälder och i en familj med flera föräldrar. Ekonomi och tid kan spela in, men det kan också bra prioriteringar och ett stort socialt nätverk.

c89

Äldre 14 Mar 20:03

#663

Veladis skrev 2012-03-14 18:27:32 följande:

Här slänger vi oss med missuppfattade, snedvridna och allmänt ogrundade påståenden hejvilt.

Det är inget parti som går in och bestämmer hur föräldrar ska dela på föräldraledigheten. Däremot att man ska dela om man vill utnyttja maximalt antal dagar. Och att man premieras ekonomiskt om man delar så jämt som möjligt. Dessutom är de flesta partier för en delning i någon form.

Vilken grund har du för påtåendet att det är kvinnan som "styr och ställer", och på vilket sätt leder det till att pappor skiter i sina barn?

Sen har vi det där med naturligt igen. Menar du alltså indirekt att det är onaturligt att inte bara vilja vara hemmamamma som kvinna och vad grundar du det på?

Vilka är det som fördömer män på vilket sätt och vilka lagändringar är det du syftar på?

Om en förälder är ensamstående och har ensam vårdnad är det inte så konstigt att hen får ta ut alla dagar. Vem skulel ta den andra halvan? Det finns iofs förslag på andra lösningar, nu kan man ju t ex föra över de första 10 dagarna "pappadagarna" med tfp i samband med födsel eller adoption, till någon annan än pappan om han inte finns med i bilden.

Och det här med naturligt... Vad menar du med inte naturligt? Är det inte naturligt att vilja föröka sig, oavsett förutsättningar? Och om det nu går med modern teknik - varför inte? Är det lika onaturligt att t ex rädda för tidigt födda barn med modern teknik. Det är ju också mot naturen i sådana fall.

Sedan får jag inte alls ihop det hur du kan känna dig kränkt av att andra lever i andra typer av familjer och skaffar barn på andra sätt än du. Du är lycklig - bra, toppen! Men andra kanske också har rätt att känna sig lyckliga fast de inte har samma förutsättningar som du.

Och vilka absurda jämställdhetslagar är det ni tvingas till. Berätta, är du snäll.

Sen har vi gått igenom det här med pappor ett par vändor redan. Inget barn behöver egentligen specifikt en pappa elelr en mamma, förutom rent genetiskt. Barn har behov av trygga vuxna föräldragestalter. Det kan vara en, två eller flera - men de som barnen har behöver de få chansen att knyta an till, oavsett om det är en, två eller flera.  Men något specifikt behov av att fostras av sin genetiska mamma eller sin genetiska pappa, har inte ett barn. Krångligare än så är det inte.

Vem är det som är egoistisk och missunnsam, undrar jag, när du hävdar att de tär heterosexuella pars exklusiva rätt att få barn?

Har du totalt missat att alla vänsterpartier vill kräva en tvångsdelning av föräldraledigheten? Hur menar du att det INTE är att inkräkta på människors fria vilja när det gäller förhållanden där man är tillsammans? Hur kommer det sig att en kvinna som lever i ett samboförhållande inte ska få möjligheten att ta största delen av föräldraledigheten om hon vill det, medan en singelkvinna inte bara ska få hela föräldraledigheten, utan även få skaffa barn helt utan en pappa med i bilden?

Jag är inte egoistisk och missunnsam, men det fungerar inte biologiskt att bli gravid utan spermier med i bilden som singelkvinna, två män kan inte heller få barn rent biologiskt, alltså är det inte rätt. Så enkelt är det i min värld. Om det hade varit rätt och meningen så hade det gått. BARN ÄR INGEN RÄTTIGHET, när ska ni inse det? Heterosexuella PAR är de ENDA som KAN FÅ BARN, därför ÄR det deras exklusiva rätt. Säger man emot det så är man korkad. Simple as that.

c89

Äldre 14 Mar 20:28

#664

c89 skrev 2012-03-14 20:03:39 följande:

Har du totalt missat att alla vänsterpartier vill kräva en tvångsdelning av föräldraledigheten? Hur menar du att det INTE är att inkräkta på människors fria vilja när det gäller förhållanden där man är tillsammans? Hur kommer det sig att en kvinna som lever i ett samboförhållande inte ska få möjligheten att ta största delen av föräldraledigheten om hon vill det, medan en singelkvinna inte bara ska få hela föräldraledigheten, utan även få skaffa barn helt utan en pappa med i bilden?

Jag är inte egoistisk och missunnsam, men det fungerar inte biologiskt att bli gravid utan spermier med i bilden som singelkvinna, två män kan inte heller få barn rent biologiskt, alltså är det inte rätt. Så enkelt är det i min värld. Om det hade varit rätt och meningen så hade det gått. BARN ÄR INGEN RÄTTIGHET, när ska ni inse det? Heterosexuella PAR är de ENDA som KAN FÅ BARN, därför ÄR det deras exklusiva rätt. Säger man emot det så är man korkad. Simple as that.

Sedan att det finns missbrukarföräldrar och yadayada är inte standard, de flesta barn blir inte misshandlade och ignorerade av sina föräldrar. Angående homosexuella så ser jag inget fel i att de får adoptera egentligen, men det är ingen rättighet. Det är i så fall en möjlighet. Ingen har rätt till barn förutom de som kan få barn naturligt, men det är väl bra att det finns alternativ?!

Däremot är det inte okej när lite väl experimentella personer anser att det är okej att leka försökskaniner med barns psykiska hälsa och placerar barn med personer med diverse avvikande sexuella läggningar, egoistiska singelmammor osv utan minsta tanke på BARNET. Barn vill veta vilka dess biologiska föräldrar är, att ta ifrån ett barn den rättigheten är inte okej. Likaså håller inte heller argumentet att många par går isär, för de flesta har delad vårdnad även efter en separation, alltså får de allra flesta fortfarande ha kontakt och känna båda sina föräldrar. Något som ett stackars barn till en mamma som valt det egoistiska alternativet inseminering inte har.

Visst är det tråkigt att alla inte får barn, något så stort i livet, men det är fortfarande, oavsett vad ni säger, ingen rättighet och jag hoppas innerligt att politiska beslut som fattas kommer gå i den linjen också, även om det nu verkar som om de flesta uppenbarligen skiter fullständigt i barnen idag. Det är inga slit- och slängdockor, det är levande människor, inget man ska sätta till världen som samhällsexperiment.

vixtoria

Äldre 14 Mar 21:16

#665

Veladis skrev 2012-03-14 15:12:40 följande:

Fast den artikeln säger ju ingenting nytt egentligen, annat än det vi redan sagt. Att folk dog yngre. Att barnadödligheten var stor, att få blev gamla. Att åldersbestämma skelett i gravar säger heller inte jättemycket om de sociala familjestrukturerna innevånarna hade när de levde. Särskilt inte när det rör sig om ett så litet underlag.
Där måste arkeologin möta socialantropologin.

Nej nej, jag hoppas du inte tar det här som att jag menar att kärnfamiljen mamma-pappa-barn är det enda sanna och rätta. Det jag ville inflika (ganska OT) är att vi pratar så ofta om att förr levde generationerna minsann ihop och nu är vi så dåliga på det, jag tycker alltid om att ifrågasätta sånt "vi alla vet".
Jag tror absolut på att mor- och farföräldrarna väldigt ofta dog redan innan barnbarnen föddes, ända långt in i efterkristlig tid, och att det inte alls var så självklart att man hade dem i en storfamilj.

Att modernt medicinskt kunnande och moderna lagar gör så att familjerna idag från start även kan bestå av bara en mamma och hennes barn, det tycker jag personligen är bara positivt.

Veladis

Äldre 14 Mar 21:33

#666

c89 skrev 2012-03-14 20:03:39 följande:

Har du totalt missat att alla vänsterpartier vill kräva en tvångsdelning av föräldraledigheten? Hur menar du att det INTE är att inkräkta på människors fria vilja när det gäller förhållanden där man är tillsammans? Hur kommer det sig att en kvinna som lever i ett samboförhållande inte ska få möjligheten att ta största delen av föräldraledigheten om hon vill det, medan en singelkvinna inte bara ska få hela föräldraledigheten, utan även få skaffa barn helt utan en pappa med i bilden?

Jag är inte egoistisk och missunnsam, men det fungerar inte biologiskt att bli gravid utan spermier med i bilden som singelkvinna, två män kan inte heller få barn rent biologiskt, alltså är det inte rätt. Så enkelt är det i min värld. Om det hade varit rätt och meningen så hade det gått. BARN ÄR INGEN RÄTTIGHET, när ska ni inse det? Heterosexuella PAR är de ENDA som KAN FÅ BARN, därför ÄR det deras exklusiva rätt. Säger man emot det så är man korkad. Simple as that.

Du uttrycker dig lite väl aggresivt men nej, jag har inte missat att det finns parier som vill lagstadga hårdare kring delningen av föräldraledigheten. Jag åsyftade hur det ser ut idag.

Sen skulle jag vilja påpeka att föräldraledigheten kan mycket väl motiveras vara statligt styrd då det är statliga pengar det handlar om.

Återigen, ett barn ska få chansen att knyta an till de föräldrar barnet har, har barnet två föräldrar bör föräldraledigheten delas, har man en förälder finns ingen att dela med. Men, många singelmammor skulle säkert dela med någon, t ex barnets morförälder, om de bara fick skriva över dagarna på någon annan än en förälder.

Bara för att singlar eller samkönade inte kan få barn biologiskt, så är det inte rätt, säger du. Varför det? Vem bestämmer det? Hur kan det per automatik vara fel att en eller två människor, som bara inte råkar vara just man+kvinna, med föräldradrömmar och goda förutsättningat, blir föräldrar?

Det går inte för alla heterosexuella par att få barn heller. Tycker du därför att all form av assisterad befruktning och även adoptioner är fel?

Varför är rätten att uppfostra barn helt samman kopplad med att kunna få biologiska barn för dig?

Veladis

Äldre 14 Mar 21:36

#667

c89 skrev 2012-03-14 20:28:00 följande:

Sedan att det finns missbrukarföräldrar och yadayada är inte standard, de flesta barn blir inte misshandlade och ignorerade av sina föräldrar. Angående homosexuella så ser jag inget fel i att de får adoptera egentligen, men det är ingen rättighet. Det är i så fall en möjlighet. Ingen har rätt till barn förutom de som kan få barn naturligt, men det är väl bra att det finns alternativ?!

Däremot är det inte okej när lite väl experimentella personer anser att det är okej att leka försökskaniner med barns psykiska hälsa och placerar barn med personer med diverse avvikande sexuella läggningar, egoistiska singelmammor osv utan minsta tanke på BARNET. Barn vill veta vilka dess biologiska föräldrar är, att ta ifrån ett barn den rättigheten är inte okej. Likaså håller inte heller argumentet att många par går isär, för de flesta har delad vårdnad även efter en separation, alltså får de allra flesta fortfarande ha kontakt och känna båda sina föräldrar. Något som ett stackars barn till en mamma som valt det egoistiska alternativet inseminering inte har.

Visst är det tråkigt att alla inte får barn, något så stort i livet, men det är fortfarande, oavsett vad ni säger, ingen rättighet och jag hoppas innerligt att politiska beslut som fattas kommer gå i den linjen också, även om det nu verkar som om de flesta uppenbarligen skiter fullständigt i barnen idag. Det är inga slit- och slängdockor, det är levande människor, inget man ska sätta till världen som samhällsexperiment.

Varför har de som kan få barn på naturlig väg rätt till barn?
Återigen, är du emot adoptioner och IVF för heterosexuella par också?

Barn till singlar och samkönade behöver inte alls bli "samhällsexperiment" om inte sådana som du och medmed liknande åsikter och fördomar gör dem till det.

Sen vill jag fortfarande veta mer om de absurda jämställdhetslagarna.

Lillsudd

Äldre 14 Mar 21:37

#668

c89 skrev 2012-03-14 20:03:39 följande:

Jag är inte egoistisk och missunnsam, men det fungerar inte biologiskt att bli gravid utan spermier med i bilden som singelkvinna, två män kan inte heller få barn rent biologiskt, alltså är det inte rätt. Så enkelt är det i min värld. Om det hade varit rätt och meningen så hade det gått. BARN ÄR INGEN RÄTTIGHET, när ska ni inse det? Heterosexuella PAR är de ENDA som KAN FÅ BARN, därför ÄR det deras exklusiva rätt. Säger man emot det så är man korkad. Simple as that.

"Naturen" är ganska vansklig att använda som norm - för någonting alls egentligen. Av naturen är vi till exempel benägna att slå motståndaren på käften när vi blir förbannade, trots det har vi inte upphöjt beteendet till norm. Naturen är helt enkelt en dålig lärare när det gäller frågor om etik. Andra argument än naturlighetsargumentet är lättare för mig att acceptera även om jag inte håller med om dem, men naturen? Ptja... allt vi gör av naturen är inte precis saker som vi premierar eller säger att det är okej.

Barn är ingen rättighet. Nej, så långt är vi överens. Frågan gäller om det ska vara min rätt att få försöka, och det har Riksdagens socialutskott igår beslutat att de tycker att jag ska få. Men det finns inga planer på att ge mig en barngaranti. Bara på att låta ensamstående kvinnor försöka.

Du tappar mig när du sedan _skriker_ att heterosexuella par har den exklusiva rätten till barn. Inte heller för heterosexuella par kan barn någonstans vara en rätt, det finns i alla fall ingen lag om just det än. Innebär denna exklusiva rätt då att staten ska gripa in och ge paret ett barn om försöken misslyckas?

Lillsudd

Äldre 14 Mar 21:43

#669

c89 skrev 2012-03-14 20:28:00 följande:

Sedan att det finns missbrukarföräldrar och yadayada är inte standard, de flesta barn blir inte misshandlade och ignorerade av sina föräldrar. Angående homosexuella så ser jag inget fel i att de får adoptera egentligen, men det är ingen rättighet. Det är i så fall en möjlighet. Ingen har rätt till barn förutom de som kan få barn naturligt, men det är väl bra att det finns alternativ?!

Däremot är det inte okej när lite väl experimentella personer anser att det är okej att leka försökskaniner med barns psykiska hälsa och placerar barn med personer med diverse avvikande sexuella läggningar, egoistiska singelmammor osv utan minsta tanke på BARNET. Barn vill veta vilka dess biologiska föräldrar är, att ta ifrån ett barn den rättigheten är inte okej. Likaså håller inte heller argumentet att många par går isär, för de flesta har delad vårdnad även efter en separation, alltså får de allra flesta fortfarande ha kontakt och känna båda sina föräldrar. Något som ett stackars barn till en mamma som valt det egoistiska alternativet inseminering inte har.

Visst är det tråkigt att alla inte får barn, något så stort i livet, men det är fortfarande, oavsett vad ni säger, ingen rättighet och jag hoppas innerligt att politiska beslut som fattas kommer gå i den linjen också, även om det nu verkar som om de flesta uppenbarligen skiter fullständigt i barnen idag. Det är inga slit- och slängdockor, det är levande människor, inget man ska sätta till världen som samhällsexperiment.

Antingen är det okej att homosexuella har barn, ett adopterat barn är ingen skillnad mot ett biologiskt. Det är deras barn och har samma rättigheter.

Vad är "diverse avvikande sexuella läggningar"? Är det något som de egoistiska singelmammorna lider av? Och eftersom homosexualitet redan nämnts som okej föräldrar i stycket ovanför, vad är det för läggningar du menar? Heterosexualitet?

Hur drar du slutsatsen att jag löper större risk att slita och slänga (ut?) mitt barn än vad paren gör? Det är en långtgående, kränkande och ganska speciell slutsats att dra.

Stekt potatis

Äldre 14 Mar 23:22

#670

Vad betyder det att "barn inte är en rättighet"? Vad menas egentligen med det? Det används så ofta att jag börjar på allvar fundera över innebörden av det hela.

I praktiken borde det betyda att om man inte kan producera barn på "naturlig väg" så har man ingen rätt att vara förälder. Det innebär alltså att man aldrig ska hjälpa någon med till exempel utredningar om man inte blir gravid, IVF:er, inseminationer, adoptioner, etc etc.

Är det ett godtagbart kriterium för att vara förälder; att man har fungerande äggstockar och spermier? För ingen kan väl ha missat att värsta pundarparet kan bli gravida medan den mest tänkbara underbara förälder med sunda värderingar, god ekonomi och tillräckligt med tid, som alltså skulle ha blivit världens bästa föräldrar, för dem är det ingen "rättighet" om det skulle vara något problem med reproduktionsorganen. Att säga att barn inte är en rättighet betyder att man indelar människor i att ha fungerande spermier och äggstockar. Då, och bara då, är det en rättighet att ha barn. Det betyder i praktiken; Sup, knarka och lev rörare så mycket du bara vill, har du bara en kropp som fungerar så har du rätten att skaffa ett barn, sen om du inte kan ta hand om det spelar ingen större roll.

Man måste sluta tala om att "barn är ingen rättighet". Det stämmer inte. För stor del av befolkningen är barn en rättighet. Nu försöker myndigheter att utöka den rättigheten, men inte bara till dem som kan reproducera sig, utan till dem som hade blivit fantastiska föräldrar men kanske saknar en liten detalj ; någon som vill befrukta dem. Är det verkligen så farligt? För gemene pundare är barn en rättighet bara de kan reproducera sig, men den kvinna som hade blivit en fantastisk mamma men som saknar en man ska förvägras moderskapet?

Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

INNEHÅLL