• Köpenhamn

    Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

    Så vad tycker ni om detta? Diskutera gärna och argumentera också.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-28 22:09
    Tråden har nu dött så jag kör en.....

    Uppdatering med trådens bästa inlägg utsett kopierat:

    Lillsudd
    Visa endast
    Sön 11 mar 12:15
    #289
    Vilken forskning visar på att barnen mår sämre vid anonym donator? Jag har sett en del vittnesberättelser och studier från USA som kan tyda på det och jag kan *tro* att det är så, men problemet har varit att man inte tagit hänsyn till när barnet fått veta. Att en person som av misstag får veta som vuxen eller har minnen av berättandet kan ta skada av det och känner sig sviket är kanske inte så konstigt. Faktum är att i Sverige är vi långt ifrån att alla berättar för sina barn att de kommit till med ägg- eller spermadonation. Tidigare var siffran för berättande så låg som 10% vilket ju kan få en att ifrågasätta hur värdefullt det egentligen är med id-release. Glädjande nog har det ökat och drygt hälften skulle 2007 berätta (humrep.oxfordjournals.org/content/22/6/1759.a...) och ytterligare ökning när äggmottagarna räknades med vid en ännu nyare studie (humrep.oxfordjournals.org/content/26/4/853). Hela betydelsen av id-release bygger ju på att föräldrarna berättar...

    När det gäller barnets rätt till sina föräldrar är det kanske inte bara singlar det berör? För om det är rätten till genetiska föräldrar borde väl donatorbehandlingar förbjudas överlag? För inte heller i heterofamiljer ingår donatorn i familjen.

    Sverige har valt att tolka 7:e artikeln i barnkonventionen som att det är de genetiska föräldrarna som avses (artikeln i övrigt handlar om rätt till medborgarskap, registrering och namn - dvs en identitetsartikel i stort). Eller rättare sagt - man gör det ibland. Sverige tillåter ju donatorbehandlingar för par, det är bara vid singelbehandlingar man pratar om rätten till genetisk förälder. Men man har valt id-release av denna anledning. Storbritannien, som också använder id-release, har klarifierat att de tolkar förälder som den/de som juridiskt är föräldrar (treaties.un.org/pages/ViewDetails.aspx...). Man har inte gått vägen genom Barnkonventionen för att att komma till den slutsatsen.

    Men det är inte så enkelt att andra länder inte har något etiskt tänk för de val de gjort. Det är lite förmätet av oss att tro att vi har monopol på sanningen. Bakom anonyma donationer finns ibland föreställningen av länder att det är bättre för barnet att få se donatorn som just en donator - att id-release öppnar för risken att det blir förvirrat. Det är sant att det blir längre köer när man använder id-release; men det har hittills inte hindrat de länder som vill byta typ. Finland bytte 2008 och har löst det genom import. Danmark hade frågan uppe för några år sedan och röstade då ned förslaget men nu är det uppe igen. Så det kan ändras snart. Det är förresten en missuppfattning att man kan välja i Danmark. Lagen säger att anonym ska användas, men barnmorskor nämns inte i lagen och därför kan de använda id-release vid insemination. Så vid insemination kan man välja, och då väljer många svenskor id-release. Men om man behöver IVF måste man ju ha en läkare och då är det anonym som är enda alternativet.

    Den brittiska psykologiprofessorn Susan Golombok har undersökt barn i ensamstående familjer efter donation med flera kollegor och med många nedslag, det senaste när barnen var "unga vuxna" (humrep.oxfordjournals.org/content/25/1/150.ab...). Det är förstås vanskligt att översätta forskning från ett land till ett annat även om Storbritannien påminner om Sverige, men i men mening är det ännu mer vanskligt att ta rapporter som handlar om ensamstående efter separation (före eller efter födseln) och byta över till en annan grupp. Ännu finns absolut inga rapporter gällande barn till frivilligt ensamstående.

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?
  • Who
    Merwinna skrev 2012-03-13 20:09:37 följande:
    Fast har du tänkt på det här. I en familj med både mamma och pappa, så betalar vanligen nuförtiden både mannen och kvinnan skatt. Denna skatt går bl.a. till att täcka deras eget användande av MVC, Förlossningen, BVC... och deras barns nyttjande av dagis, skola, sjukvård, kommunens fritidsaktiviteter för barn och unga, ev. insatser om något av barnen visar sig ha särskilda behov... Är du ensamförälder, så har du inte EN CHANS att betala så mycket skatt att det täcker ens vad ditt eget barn kostar! Tänk t.ex. på att den verkliga kostnaden för en dagisplats är 10 000 per barn och månad, och en skolplats i grundskolan något liknande. En normal förlossning kostar 15 000, ett kejsarsnitt kostar 30 000...  Ensamma mammor är en stor förlust för samhället, oavsett hur barnen kom till i deras magar..!  

    Förutom att barn brukar växa upp till nyttiga samhällsmedborgare betalar jag i nuläget ca 20000 kr/ månad i skatt. Dessutom är det ju inte bara skatten under tiden ungen växer upp utan även skatten man betalat i alla år innan den föds ... Kvinnor som väljer insemination brukar ha varit på arbetsmarknaden i flera år och ha en hyfsat stabil inkomst.
  • Ckillen
    Enter Sandman skrev 2012-03-13 17:23:04 följande:
    Jag håller inte med och känner inte igen det du skriver om.
    Det finns en mycket större bredd än så bland min bekantskapskrets.
    Kanske för att jag befinner mig i en tillåtande miljö, där man får vara sig själv, oavsett kön.   
    För mig låter det mer som gamla unkna könsroller än något annat.
    Jag känner både kvinnor och män som är mer eller mindre känslostyrda.
    Men förväntningarna ligger på att det är kvinnan som ska vara det, som ska vara driven av sina känslor.
    En del försöker leva upp till dom förväntningarna.
    Det är det som är nackdelen med könsroller, dom begränsar människor.  

    Och om en man blir känslomässig, så sätter man bara sonika ett nytt ord på det, då är han auktoritär eller  rättmätigt indignerad, eller har pondus, eller är orättvist behandlad och därför är det synd om honom.
    Då ser man det helt enkelt inte som att han är känslostyrd, därför att könsrollen säger att män inte är det.  

    Varför inte bara acceptera att människor är olika.  
    Och jag tror inte en sekund på att vi fungerar olika beroende på kön.

             
    Något som ytterligare är intressant är att kvinnor t.ex. tycker om att ha rätt, medans män gillar att bestämma.

    Män köper mer kall logik som grund för beslut medans kvinnor grundar beslut på känslor och mjuka värderingar.

    Vi killar beter oss annorlunda i konflikter beroende på om vi känner oss hotade eller ej,  medans kvinnor utgår från sin känslovärd vid en konflikt.

    Vi båda lyssnar till kloka ord och sakargument men hos män om vi inte är hotade men kvinnor lyssnar inte om de känner sig upprörda.

    Bara ut och testa, prova att prata hans språk om det är något du vill att killen ska fatta. Prova att lägg aktivt undan det du känner och säg saker övertydligt med ren logik så ska du få se vilken bättre respons du får. Tvärtom hos män får lära sig prata kvinnornas språk, Förklarar man vad man menar med känslotermer så får man betydligt bättre respons. Ganska kul och har förbättrat min kommunikation och förståelse hos det andra könet 10 falt.
  • Ckillen

    Man får tycka vad man vill. Men jag har ett antal parförhållanden som jag hjälpt. De hade helt enkelt kommunikationsproblem speciellt i konflikter.

    När jag hjälpte dem genom att inse detta att det är helt enkelt olika "språk" vi talar, och kvinnan provade att få fram sitt budksap mer på mannen sätt att ta emot information med mer logik, och han lärde sig att tala med termer i form av känslor hans budskap, så blev dem så glada och kommunikationen fungerar mycket bättre.

    Många skulle säkert idag gått isär och det tycker jag är så tråkigt. Kommunikationsproblemen var på grund av att de utgick från sitt egna sätt att tänka i en konflikt. När i mångt o mycke de tyckte lika men förstod inte den andres sätt att kommunicera på.

    Glad för deras skull. :)

  • Ckillen

    Sen vad gäller insimineringen så tycker jag faktiskt runkstationer vore bra.

    Om jag fick en slant för varje gång så kan ju vi killar vara nöjda med lite porr och en god runkning. Så får kvinnorna sina barn och alla är nöjda. Vi slipper bråka inom familjer osv. Yihooo vad bra! :)

  • Veladis
    vixtoria skrev 2012-03-13 23:58:18 följande:
    Artikeln jag läste sa att folk dog i 30-årsåldern under en stor del av mänsklighetens historia och att man därför inte levde i flergenerationsfamiljer,  slarv av mig att skriva att det var medellivslängden.

    Fast det är ju bara att titta på naturfolk idag, hur de lever.

    Jag tror att du är ute och cyklar, men länka gärna till artikeln så får vi se.
    Även om man dog yngre förr, så tror jag inte att 30-årsåldern stämmer. Det var även tätare mellan generationerna förr. Och en storfamilj består inte alltid enbart av familjemedlemmar i rakt nedstigande led.     
  • Åsa
    vixtoria skrev 2012-03-13 23:58:18 följande:
    Artikeln jag läste sa att folk dog i 30-årsåldern under en stor del av mänsklighetens historia och att man därför inte levde i flergenerationsfamiljer,  slarv av mig att skriva att det var medellivslängden.

    Hur ålderssammansättningen såg ut under jägar- och samlartiden (den största delen av vår historia) vet jag inte. I mer modern historia var det som skrivits ovan; medelåldern drogs ner av hög barnadödlighet (OCH mödradödlighet) men det var inte så få som blev gamla. I vår släktforskning ser det också ut så.

    Även i mer modern tid  har andra vuxna än föräldrarna spelat stor roll. Så sent som när mina äldsta mostrar var barn på tjugo och trettiotal  tillbringade de, och många andra barn, mer tid med mindre arbetsföra, ofta äldre, släktingar, i hemmet och i anslutning till det, än med sina föräldrar.
  • Veladis

    Kan tipsa om att tidskriften Framtiden, från institutet för framtidsstudier, har tema Familj i årets första nummer (nr 1 2012). Rykande färskt och aktuellt! Mycket intressant läsning, sitter just nu och läser artikeln "Den naturliga familjen - ett djuriskt persektiv" av Malin Ah-King

    Fastnade också för det här citatet som fladdrade förbi mellan två artiklar, från pjäsen Mira går genom rummen (av DN:beskriven som " en jätterolig tragedi som nollställer familjebegreppet och undersöker det från barnens perspektiv") av Martina Montelius som går på Unga Dramaten:

    "Det är inte sammansättningen av människor som är familjen. Det är hur mycket alla i familjen tycker om varandra. Som är det intressanta."
      

  • Scarlet 0007
    FaberCastell skrev 2012-03-12 15:31:53 följande:
    Och homsexuella har vi inte ens nämnt. Var får du det ifrån? 
    FaberCastell skrev 2012-03-12 13:32:01 följande:
    Handlar det bara om pappors eller mammors rätt till sina roller? Har inte barnen någon rätt och då till en familj med mamma OCH pappa?
    Om man börjar diskutera huruvida ett barn har rätt till en mor OCH en far så blir ämnet mycket bredare än om man diskuterar insiminering för ensamstående mödrar. Då tillkommer de kvinnor, och män, som lever i par.
  • Ckillen
    Scarlet 0007 skrev 2012-03-14 11:36:58 följande:
    Om man börjar diskutera huruvida ett barn har rätt till en mor OCH en far så blir ämnet mycket bredare än om man diskuterar insiminering för ensamstående mödrar. Då tillkommer de kvinnor, och män, som lever i par.
    Asså alla barn HAR en mor och en far i det avseendet att det behövs både sperma + ägg. Hur man än vrider o vänder på det så har alla barnen en person där ute som är mamman och pappan. Huruvida dem lever tillsammans och med barnet är en annan femma.
  • Stekt potatis
    Merwinna skrev 2012-03-13 20:09:37 följande:
    Fast har du tänkt på det här. I en familj med både mamma och pappa, så betalar vanligen nuförtiden både mannen och kvinnan skatt. Denna skatt går bl.a. till att täcka deras eget användande av MVC, Förlossningen, BVC... och deras barns nyttjande av dagis, skola, sjukvård, kommunens fritidsaktiviteter för barn och unga, ev. insatser om något av barnen visar sig ha särskilda behov...

    Är du ensamförälder, så har du inte EN CHANS att betala så mycket skatt att det täcker ens vad ditt eget barn kostar! Tänk t.ex. på att den verkliga kostnaden för en dagisplats är 10 000 per barn och månad, och en skolplats i grundskolan något liknande. En normal förlossning kostar 15 000, ett kejsarsnitt kostar 30 000... 

    Ensamma mammor är en stor förlust för samhället, oavsett hur barnen kom till i deras magar..!  
    Det spelar ingen som helst roll om en ensamstående inte kan betala tillräckligt med skatt för att täcka kostnaden för sitt eget barns sjukvård eftersom vi har det ekonomiska system vi har i Sverige idag. Vi har en socialkapitalistisk form vilket betyder att alla är med och bidrar till allt, även de som själva inte är föräldrar är med och betalar för att vi i vårt demokratiska samhälle ska ha medborgare som en dag ska bidra till välfärden. Därför är inte barn till någon i Sverige idag en stor förlust, tvärtom, vi skriker efter fler barn.  Med ditt resonemang är ALLA barn som inte har höginkomstföräldrar en förlust, och få skulle då ha råd att ha fler än ett barn, samboende eller inte.
Svar på tråden Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?