• Köpenhamn

    Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

    Så vad tycker ni om detta? Diskutera gärna och argumentera också.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-28 22:09
    Tråden har nu dött så jag kör en.....

    Uppdatering med trådens bästa inlägg utsett kopierat:

    Lillsudd
    Visa endast
    Sön 11 mar 12:15
    #289
    Vilken forskning visar på att barnen mår sämre vid anonym donator? Jag har sett en del vittnesberättelser och studier från USA som kan tyda på det och jag kan *tro* att det är så, men problemet har varit att man inte tagit hänsyn till när barnet fått veta. Att en person som av misstag får veta som vuxen eller har minnen av berättandet kan ta skada av det och känner sig sviket är kanske inte så konstigt. Faktum är att i Sverige är vi långt ifrån att alla berättar för sina barn att de kommit till med ägg- eller spermadonation. Tidigare var siffran för berättande så låg som 10% vilket ju kan få en att ifrågasätta hur värdefullt det egentligen är med id-release. Glädjande nog har det ökat och drygt hälften skulle 2007 berätta (humrep.oxfordjournals.org/content/22/6/1759.a...) och ytterligare ökning när äggmottagarna räknades med vid en ännu nyare studie (humrep.oxfordjournals.org/content/26/4/853). Hela betydelsen av id-release bygger ju på att föräldrarna berättar...

    När det gäller barnets rätt till sina föräldrar är det kanske inte bara singlar det berör? För om det är rätten till genetiska föräldrar borde väl donatorbehandlingar förbjudas överlag? För inte heller i heterofamiljer ingår donatorn i familjen.

    Sverige har valt att tolka 7:e artikeln i barnkonventionen som att det är de genetiska föräldrarna som avses (artikeln i övrigt handlar om rätt till medborgarskap, registrering och namn - dvs en identitetsartikel i stort). Eller rättare sagt - man gör det ibland. Sverige tillåter ju donatorbehandlingar för par, det är bara vid singelbehandlingar man pratar om rätten till genetisk förälder. Men man har valt id-release av denna anledning. Storbritannien, som också använder id-release, har klarifierat att de tolkar förälder som den/de som juridiskt är föräldrar (treaties.un.org/pages/ViewDetails.aspx...). Man har inte gått vägen genom Barnkonventionen för att att komma till den slutsatsen.

    Men det är inte så enkelt att andra länder inte har något etiskt tänk för de val de gjort. Det är lite förmätet av oss att tro att vi har monopol på sanningen. Bakom anonyma donationer finns ibland föreställningen av länder att det är bättre för barnet att få se donatorn som just en donator - att id-release öppnar för risken att det blir förvirrat. Det är sant att det blir längre köer när man använder id-release; men det har hittills inte hindrat de länder som vill byta typ. Finland bytte 2008 och har löst det genom import. Danmark hade frågan uppe för några år sedan och röstade då ned förslaget men nu är det uppe igen. Så det kan ändras snart. Det är förresten en missuppfattning att man kan välja i Danmark. Lagen säger att anonym ska användas, men barnmorskor nämns inte i lagen och därför kan de använda id-release vid insemination. Så vid insemination kan man välja, och då väljer många svenskor id-release. Men om man behöver IVF måste man ju ha en läkare och då är det anonym som är enda alternativet.

    Den brittiska psykologiprofessorn Susan Golombok har undersökt barn i ensamstående familjer efter donation med flera kollegor och med många nedslag, det senaste när barnen var "unga vuxna" (humrep.oxfordjournals.org/content/25/1/150.ab...). Det är förstås vanskligt att översätta forskning från ett land till ett annat även om Storbritannien påminner om Sverige, men i men mening är det ännu mer vanskligt att ta rapporter som handlar om ensamstående efter separation (före eller efter födseln) och byta över till en annan grupp. Ännu finns absolut inga rapporter gällande barn till frivilligt ensamstående.

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?
  • Enter Sandman
    Merwinna skrev 2012-03-13 18:17:21 följande:
    Se mitt förra inlägg om attraktion. Dessutom finns det många studier som visar att vackra människor klarar sig bättre i alla möjliga sammanhang, som inte har med kärlek och sex att göra. En vacker tilltalad i rätten, blir dömd till lindrigare straff än en ful som gjort samma sak. Vackra barn lever i en mer förlåtande och kärleksfull miljö på i skolan, på dagis o.s.v.. Fröknarna gullar med och bär på de söta ungarna. En av dom faktorer som gör att s.k. maskrosbarn kan klara av att växa upp i en dysfunktionell hemmiljö, är just ett vackert yttre. För det gör att fröknar, granntanter, kamraters föräldrar och andra tycker om dem, och ger dem lite av det de inte får hemma. Vare sig det är mat eller kärlek som felas...

    Jag tycker du drar alldeles för stora växlar på utseendet.
    En människa som är trygg och mår bra, som inte är rädd för andra, utstrålar karisma, och det är något som bär långt.
    Så en trygg självsäker och positiv människa är något jag prioriterar mycket högre att ge till mina barn än ett snyggt utseende.
    Ingen förälder är perfekt, att inte ha dom genetiska förutsättningarna för att skapa ett vackert barn, tycker jag är en mindre brist för att inte säga försumbar brist hos en förälder.

    För övrigt om du vill ha ett positivt domslut ska du se till att bli hörd direkt efter lunch, när rätten är mätt och belåten så dömer dom som mildast.
    Det finns också undersökningar på.
    Se där fick du ett gratistips av mig.        
  • Merwinna
    Veladis skrev 2012-03-11 18:35:54 följande:

    Varför ska ma bry sig om vad du tycker i frågan?
    Barn behöver trygga vuxna omkring sig för att växa och må bra. Det finns ingenting som säger att en singelförälder med ett bra nätverk omkring som vill skaffa barn på egen hand inte kommer att ge barnen det. Ingenting. Och en självvald singenförälder idag är inte mer "onaturlig" än en kärnfamiljscell är jämfört med storfamiljen/den utökade familjen som förmodligen är den mest naturliga familjen om man ska gå in på sådant. 
    Jag tror också att vi alla skulle må bättre om generationerna levde närmare varandra. Så far- och morföräldrar och barnbarn hade tillgång till varandra på en vardaglig basis, och inte bara på besök en eller två ggr om året. Men att ha bara EN förälder är naturligtvis ännu mer isolerande än att ha två...
  • Enter Sandman
    Merwinna skrev 2012-03-13 18:24:40 följande:
    Jag tror också att vi alla skulle må bättre om generationerna levde närmare varandra. Så far- och morföräldrar och barnbarn hade tillgång till varandra på en vardaglig basis, och inte bara på besök en eller två ggr om året. Men att ha bara EN förälder är naturligtvis ännu mer isolerande än att ha två...

    Det är inget naturligtvis över det.
    Hur vet du det, nu gissar du bara.
    Du har ingen aning om hur människors kontaktytor och sociala liv ser ut, oavsett vilken relationsform eller icke relation dom lever i.

    Sluta spekulera runt andra människor.     
  • Merwinna
    Kasperina skrev 2012-03-11 19:00:24 följande:
    Så... ädelt av dig Att låta dessa varelser som har "fula utseende, bristande begåvning, misslyckande i arbetslivet, ensamhet, misslyckande med att skapa och behålla relationer med det motsatta könet" hjälpa till med välgörenhet och kultur

    Personligen känner jag mig inte träffad av något av dessa epitet.
    Däremot har jag valt att inseminera som ensamstående för att jag tror fullt och fast att det bästa för mitt barn är att växa upp med åtminstone ett syskon.
    Mitt barns far håller inte med om det. Han tycker att det bästa för vårt barn vore att växa upp med en pappa som får göra precis vad han vill i alla lägen och en mamma som ska göra exakt som hon blir tillsagd. Hade jag insett detta tidigare än vid 40 års ålder så hade det kanske slutat annorlunda, men nu har jag fyra val:
    1. Gå ut på krogen och ragga upp nån okänd för att bli på smällen
    2. snabbt som ögat hitta en ny snubbe och antingen övertala honom att skaffa barn direkt eller lura honom till det
    3. Inseminera som ensamstående
    4. Låta mitt barn växa upp utan syskon

    JAG tycker att alternativ 1 och 2 är moraliskt förkastliga och att alternativ 4 är att beröva mitt barn något fantastiskt, så för mig är det ett enkelt val.
    Jo, jag tycker också att barn ska ha syskon. Men denna fråga om antalet barn man önskar, måste man prata om med sin partner innan man skaffar nr 1...
  • Lillsudd
    Merwinna skrev 2012-03-13 18:04:52 följande:
    Många vet jag inte, men jag har läst flera intervjuer med kvinnor som gjort detta, som sagt just att de ville ha en donator som var så lik dem själva som möjligt. Det låter väldigt skumt, tycker jag..! Som om det i själva verket är en liten klon av sig själva de vill ha. De har missat hela grejen: att skapa någonting tillsammans med den man älskar, som blir en mix av båda och som binder oss samman hela livet och genom alla kommande generationer... När man skaffar barn på naturligt sätt, så tänker man överhuvudtaget inte att man vill att barnet ska bli så likt en själv som möjligt...
    Det är vanligt att välja så, ja. Men den där kloningen är det inte så mycket med... Det är snarare ett sätt att försöka göra att barnet tydligare kan spegla sig i sin förälder, att de är lika. Men eftersom det finns typ oändligt många olika utfall av en viss kombination gener är det inte riktigt så enkelt att man därmed ser ut som kloner.

    Men om hela grejen med att "skapa någonting" är att få något som binder en samman och visa på mixen mellan oss då misstänker jag att vår barnlängtan skiljer sig åt markant, och det är lite underligt att det är jag som anklagas för att avpersonifiera barnet...
  • Merwinna
    Enter Sandman skrev 2012-03-11 19:36:12 följande:

    Jaha, det  tycker du.
    Jag tycker att det finns en hel radda olika entrancer, den ena lika god som den andre och det är inte där som ett gott föräldraskap ligger.

    Det ligger hos individerna som vårdar och fostrar barnet, oavsett relationens art.

       
    Det jag menade var, att skaffar man barn på naturligt sätt så har man i alla fall befunnits good enough (minst) av EN annan människa. Det är i alla fall ett visst inträdesprov - även om nålsögat förstås inte behöver vara ALLTFÖR litet om det handlade om fem i tre-rean...
  • Merwinna
    Veladis skrev 2012-03-11 19:17:49 följande:

    Fast hur är man begåvad om man inte fattar att det handlar om att det är viktigt att ett barn knyter an till sina förälder oavsett hur många det är. Det är inte pappan i sig som är helig, det är att barnet ska få samma chans att lära känna alla sina föräldrar (i betydelsen fostrare, inte avlare), om det har flera. Oavsett om det är en, två, tre eller fler föräldrar inblandade, oavsett vilket kön de har.
    Så tolkar DU det. Men väldigt många i de här debatterna om obligatoriskt delad föräldraförsäkring, menar faktiskt att just PAPPANS roll är så viktig redan under spädbarnsåret. Jag håller inte med om det, för det har inte varit mönstret under alla årtusenden som vi varit människor och levt i familjer. Utan pappans viktigaste roll kommer SENARE. Under tiden räcker det att han kommer hem från jobbet 17:20!
     
  • Merwinna
    Thedrjohn skrev 2012-03-11 20:58:02 följande:
    Majoriteten i denna undersökning verkar tycka inseminering ska vara tillåtet i Sverige. Ja men vad bra -då kan ju mänskligheten klara sig med bara en handfull avelshingstar, och kvinnor klara sig helt på egen hand i framtiden.

    Papparollen är därmed utraderad till ett ingenting, och det händer just precis som jag tyckte vi började komma någonvart.
    Ja, visst är det märkligt..! Jag förstår inte hur PK-folket får ihop det...

    Min egen ståndpunkt i frågan är dock klar. Pappan är SUPERviktig - men i egenskap av just pappa. Han ska INTE dela moderskapet med sin kvinna - det är något helt annat. Han ska vara just - PAPPA!  
  • Merwinna
    Lillsudd skrev 2012-03-11 21:36:56 följande:
    Mitt barn kommer att födas in i en familj med en förälder, vilket innebär att det är jag som är en viktig förälder för barnet. Jag kan ifrågasätta att jag har juridisk rätt att utesluta andra ur barnets familj; morbror eller mormor och morfar om jag skulle önska det. Men valet att bli ensamstående förälder innebär att jag undervärderar pappor i andra familjer, de är lika viktiga för sina barn som jag kommer att vara för mitt. Det handlar faktiskt inte om att jag är viktig som mamma - utan om att jag är viktig som förälder. Och i det är mammor och pappor lika.

    ...men ser du inte själv hur sårbart det blir..? Vet du hur många kvinnor som avlider i bröstcancer och andra cancerformer redan i 40-45-årsåldern..? Till detta kommer sedan alla andra dödsorsaker, t.ex. trafikolyckor.

    Naturen är vis. Jag är helt säker på att en av anledningarna till att det behövs en kvinna och en man för att göra barn, är just att barnet ska ha dubbel säkerhet att nå vuxen ålder innan det blir föräldralöst. Som en ytterligare säkerhet, har naturen lagt in spärren "klimakteriet". Som gör att åtminstone en av föräldrarna (mamman) måste ha större chanser än den andre att leva tills barnet är vuxet. 

    Vad kommer att hända med ditt barn om du avlider - har du tänkt på det överhuvudtaget..? Eller om du hamnar på sjukhus (somatisk eller psykisk) vård, blir så gravt handikappad efter en olycka eller svårt sjukdomsfall att du inte kan vårda ditt barn, hamnar i fängelse..?      

        
  • Merwinna
    "Lillsudd skrev 2012-03-11 21:53:30 följande:
    Och vad hade du använt istället? Vi representerar kanske hälften av ensamstående fertilitetsturister - förmodligen något färre, och givetvis kan det vara så att vi är mer belästa än andra (jag har inte riktigt det intrycket - snarast ser jag att vi är olika som folk är mest men har underrepresentation i den del grupper som förmodligen också är underrepresenterade bland fertilitetsturister i stort). Det som gör oss problematiska tror jag kan vara att det finns en kostnadsaspekt i resandet som gör att vi överrepresenterat är väletablerade, men det gäller troligen alla som reser. Och det är troligen kostnadsaspekten som bla gör att Golomoks forskning visar på ett något bättre mående hos donationsbarnen (i kontrollgruppen ingår ju familjer "i allmänhet")"

    En annan fråga om kontrollgruppen: är den som du säger ett urval av alla tänkbara kärnfamiljer, eller är den ett urval av familjer där föräldrarna helt säkert önskat sina barn..? T.ex. sådana som genomgått fertilitetsbehandlingar..? Annars blir det ju snett: man kan inte jämföra med heterosexuella par som blivit gravida av misstag, och därför varit tvungna att gifta sig fast de redan var på väg i sär. Eller som helt enkelt önskade leva ett bekvämt och barnfritt liv...

         
Svar på tråden Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?