Köpenhamn

Äldre 10 Mar 09:54

793 svar

Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

Så vad tycker ni om detta? Diskutera gärna och argumentera också.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-28 22:09
Tråden har nu dött så jag kör en.....

Uppdatering med trådens bästa inlägg utsett kopierat:

Lillsudd
Visa endast
Sön 11 mar 12:15
#289
Vilken forskning visar på att barnen mår sämre vid anonym donator? Jag har sett en del vittnesberättelser och studier från USA som kan tyda på det och jag kan *tro* att det är så, men problemet har varit att man inte tagit hänsyn till när barnet fått veta. Att en person som av misstag får veta som vuxen eller har minnen av berättandet kan ta skada av det och känner sig sviket är kanske inte så konstigt. Faktum är att i Sverige är vi långt ifrån att alla berättar för sina barn att de kommit till med ägg- eller spermadonation. Tidigare var siffran för berättande så låg som 10% vilket ju kan få en att ifrågasätta hur värdefullt det egentligen är med id-release. Glädjande nog har det ökat och drygt hälften skulle 2007 berätta (humrep.oxfordjournals.org/content/22/6/1759.a...) och ytterligare ökning när äggmottagarna räknades med vid en ännu nyare studie (humrep.oxfordjournals.org/content/26/4/853). Hela betydelsen av id-release bygger ju på att föräldrarna berättar...

När det gäller barnets rätt till sina föräldrar är det kanske inte bara singlar det berör? För om det är rätten till genetiska föräldrar borde väl donatorbehandlingar förbjudas överlag? För inte heller i heterofamiljer ingår donatorn i familjen.

Sverige har valt att tolka 7:e artikeln i barnkonventionen som att det är de genetiska föräldrarna som avses (artikeln i övrigt handlar om rätt till medborgarskap, registrering och namn - dvs en identitetsartikel i stort). Eller rättare sagt - man gör det ibland. Sverige tillåter ju donatorbehandlingar för par, det är bara vid singelbehandlingar man pratar om rätten till genetisk förälder. Men man har valt id-release av denna anledning. Storbritannien, som också använder id-release, har klarifierat att de tolkar förälder som den/de som juridiskt är föräldrar (treaties.un.org/pages/ViewDetails.aspx...). Man har inte gått vägen genom Barnkonventionen för att att komma till den slutsatsen.

Men det är inte så enkelt att andra länder inte har något etiskt tänk för de val de gjort. Det är lite förmätet av oss att tro att vi har monopol på sanningen. Bakom anonyma donationer finns ibland föreställningen av länder att det är bättre för barnet att få se donatorn som just en donator - att id-release öppnar för risken att det blir förvirrat. Det är sant att det blir längre köer när man använder id-release; men det har hittills inte hindrat de länder som vill byta typ. Finland bytte 2008 och har löst det genom import. Danmark hade frågan uppe för några år sedan och röstade då ned förslaget men nu är det uppe igen. Så det kan ändras snart. Det är förresten en missuppfattning att man kan välja i Danmark. Lagen säger att anonym ska användas, men barnmorskor nämns inte i lagen och därför kan de använda id-release vid insemination. Så vid insemination kan man välja, och då väljer många svenskor id-release. Men om man behöver IVF måste man ju ha en läkare och då är det anonym som är enda alternativet.

Den brittiska psykologiprofessorn Susan Golombok har undersökt barn i ensamstående familjer efter donation med flera kollegor och med många nedslag, det senaste när barnen var "unga vuxna" (humrep.oxfordjournals.org/content/25/1/150.ab...). Det är förstås vanskligt att översätta forskning från ett land till ett annat även om Storbritannien påminner om Sverige, men i men mening är det ännu mer vanskligt att ta rapporter som handlar om ensamstående efter separation (före eller efter födseln) och byta över till en annan grupp. Ännu finns absolut inga rapporter gällande barn till frivilligt ensamstående.

Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.

Merwinna

Äldre 16 Mar 13:21

#761

Donum skrev 2012-03-16 09:23:37 följande:

Jag vill nog påstå att det har varit hyfsat likt genom mänsklighetens historia, precis som med andra däggdjur.

Ungefär, ja..! Det här med förälskelser och kärlek och äktenskap och fadersstolthet och syskonkärlek, blev nog inte uppfunnet av Alf Svensson...

Merwinna

Äldre 16 Mar 13:25

#762

Pentagram skrev 2012-03-16 09:28:42 följande:

Huruvida ett foster blir ledset över att bli aborterat är knappast relevant, men även om jag är definitivt FÖR fri abort så skulle jag ju aldrig argumentera för att en abort är för BARNETS bästa. Samma sak med insemination, man kan knappast argumentera för att det ligger i barnets intresse att aldrig existera snarare än att existera med bara EN förälder tillgänglig.

Fast så där kan man ju inte argumentera. Jag är väldigt kluven till aborter. Å ena sidan tycker jag att det är fruktansvärt att se små foster i rondskålar - så fina och perfekta och så fick de inte leva...

Men å andra sidan kan jag tänka pragmatiskt också. Vi har redan väldigt mycket kriminalitet, sociala problem och psykisk sjukdom i landet. Det är redan svårt att få samhällsekonomin att gå ihop. I ljuset av det så kanske dessa aborter måste till, på grund av att det annars blivit ÄNNU mer kriminalitet, ÄNNU fler människor med psykiska problem o.s.v.. Aborterna är en möjlighet att förbättra befolkningen lite.

Och av precis samma skäl är det naturligtvis ÄNNU mer viktigt, att samhället inte hjälper till att SKAPA liv i annat än ultimata familjekonstellationer.

Veladis

Äldre 16 Mar 13:26

#763

Merwinna skrev 2012-03-16 12:31:55 följande:

Nej, kräsna kvinnor har det ju alltid funnits. Fast då ingår det tyvärr i konceptet att det inte kan bli barn heller. Så har det också alltid varit.

Är det då bättre att skaffa barn med "förste bäste" än att låta sig insemineras? Om så, hur ska man förklara det för barnet, och hur bra och stabil blir den familjen? Om inte, ska vi lagstifta mot det också?

Merwinna

Äldre 16 Mar 13:30

#764

Veladis skrev 2012-03-16 09:50:03 följande:

Utveckla tack. Däggdjurens familje- och flockbildning ser mig veterligen olika ut. Bl a hel del däggdjursungar med "ensamstående mödrar". Eller uppfostras till stor del kollektivt.

Jo, men då är ju de djuren skapta så. Om vi tar hjortdjuren t.ex., så är de endast intresserade av det motsatta könet under brunsten. Alltså uppfostrar mödrarna sina kalvar ensamma, och kalvarna har inget behov av en fadersgestalt.

Men om vi tar arter som blir kära, bildar par och håller ihop en hel säsong - ibland hela livet - så är det väl inte för långsökt att tänka att dessa ungar också föds med behovet av en relation till sin far..? Vi kan ta svanar, storkar, tranor och de flesta andra fågelarter som exempel. Vargar och lejon är exempel på däggdjur som har en relation till sin far, och där fadern inte accepterar andra hanars ungar i sin flock. Liksom många apor.

Och eftersom vi människor har fömågan till både förälskelse och långvariga djupa kärleksrelationer, så bör ju vår avkomma också falla in i typ 2 ovan...

Merwinna

Äldre 16 Mar 13:32

#765

Veladis skrev 2012-03-16 09:57:13 följande:

Är genetiska band starkare viktigare än de band som skapas till de som vårdar, älskar och uppfostrar, om de nu inte är samma?

Jag tror att om de genetiska och sociala banden inte sammanfaller, så kommer de barnen alltid att vara mindre hela människor än om de sammanfallit.

Veladis

Äldre 16 Mar 13:33

#766

Merwinna skrev 2012-03-16 12:54:40 följande:

Kollektiv amning har jag aldrig hört talas om i Sverige. Är de säkert att det inte är något som praktiserades på kolchoserna i Ryssland? Det låter mycket märkligt nämligen, och jag kan faktiskt inte tänka mig att i alla fall storbondens fru skulle ha låtit någon annan amma den blivande nye storbonden... Man hade ju för övrigt matpauser, så då kunde ju kvinnorna amma sina egna spädbarn. Det här är ju inte längre tillbaka än min pappas ungdom. Han har berättat hur han och de andra unga männen slog med lie, deras mejerskor gick efter och band kärvar - och så kom Matmor ut med förning och man fick äntligen ta paus i skuggan! Ingen kollektiv amning där!

Sedan kommer du med så konstiga exempel, som liksom inte har med den här debatten att göra. Jo, Marcus Antonius hade ju sina ungar utplacerade hos ett par olika afrikanska kungar, som en gisslan ja så att de skulle kunna lita på att han och Kleopatra inte skulle anfalla. Och det är orsaken till att Sveriges Riksdag bör tillåta insemination år 2012 för att..? De ungarna visste ju i alla fall vilka som var deras föräldrar, tänker jag...

Och om vi nu ska diskutera romarna, så var ju detta med äktenskapet och "paterfamilias" något oerhört viktigt. Det var helt otänkbart att en romersk kvinna skulle få barn utan att vara gift, eller utan att veta vem fadern var... Sådant ansåg man ju att slavinnor sysslade med. Du vet vad Kejsar Augustus gjorde med sin dotter, då han fick veta att hon var otrogen mot sin man..? Placerade henne på en liten ö med vakter, där hon bara fick livets nödtorft. Och när Augustus sedan dog, så drog Julias make in underhållet och lät Julia svälta ihjäl där på ön...

Även de romerska namnen var ju en hel vetenskap, där allt byggde på fadern och fadens släkt. I gens (ätten) Julia så hette t.ex. alltid äldste sonen Julius. Och alla flickor fick heta Julia (Major, Minor och Tertia som tillnamn om de blev fel).

Om du vill visa på att fäder aldrig haft någon betydelse, så ska du nog inte ta romarna som exempel..!

Kollektiv amning har jag läst om både på etnologi- och antropoplogikursen, jag kan leta på källor åt dig. Och alla var inte storbönder vet du. Gällande sverige så pratar i regel småbönder med stark och stundom kollektiv bygemenskap under historisk tid.

De enl dig konstiga exemplen har att göra med en debattörspåstående att bl a adoption var en ny företeelse.

Sedan har jag aldrig påstått att fäder aldrig haft ngn betydelse. Däremot har du hävdat att faderskapet alltid haft stor betydelse, vilket jag påpekat icke är fallet.

Och återigen, du behöver se världen och historien utan de etnocentriska glasögonen en stund.

Veladis

Äldre 16 Mar 13:34

#767

Merwinna skrev 2012-03-16 13:32:10 följande:

Jag tror att om de genetiska och sociala banden inte sammanfaller, så kommer de barnen alltid att vara mindre hela människor än om de sammanfallit.

Och det grundar du på att...?

Merwinna

Äldre 16 Mar 13:34

#768

Donum skrev 2012-03-16 10:10:32 följande:

Javisst, men gemensamt för de absolut flesta är förmodligen att det finns ett särskilt band mellan avkomma och föräldradjur. Det är t ex inte särskilt vanligt att föräldradjur har ihjäl sin egen, friska, avkomma. Däremot händer det allt som oftast att andras avkomma råkar ut för det. Jag argumenterar för att inte glömma bort människors behov av sitt ursprung bara för att vi kan tycka att det är irrationellt att det ens finns.

Ja, man behöver ju bara se på lejonhanarna som biter ihjäl sina honors ungar med andra hanar - då de övertagit en redan dräktig hona - och därefter direkt gör honan dräktig igen med sin säd. Självklart finns dessa impulser även inom oss, och detta är en orsak till att man måste vara försiktig med att ge sina barn styvfäder som har svårt att kontrollera sina impulser. För att ta ett annat exempel.

Veladis

Äldre 16 Mar 13:36

#769

Merwinna skrev 2012-03-16 13:13:29 följande:

Det har alltid varit viktigt. Ta bara en sådan sak som namnordningen. Ända till slutet av 1800-talet, och från urminnes tider, hade vi namnskicket att barn fick sin fars förnamn + -son eller -dotter. Man hette Gunnarsson, Sigurdsdotter... Det var alldeles förfärligt för barn som inte visste vem deras far var - de fick inte ens ett efternamn! På Island förekom det tydligen att de fick moderns namn i stället - "Ingridsdotter" - men då visste ju också alla direkt att detta var ett frillobarn... I Storbritannien hade de i många hundra år systemet att barnen fick pappans förnamn som efternamn, utan tillägg av "son" eller "dotter". Det är därför så många för- och efternamn är lika: James, Thomas, Andrew...

Nej, det är inget nypåhittat att en människas identitet kommer av att känna sin far.

Eller Estridsson om modern var mer högättad... Det behöver inte ha med frillobarn att göra.

Merwinna

Äldre 16 Mar 13:37

#770

Veladis skrev 2012-03-16 10:59:03 följande:

Ja, det det finns oftast ett särskilt band mellan avkomma och föräldradjur. Men nerifrån och upp, från djurungens synvinkel, beror det främst på genetik eller på anknytning, prägling etc av föräldrafjuret som primärvårdare? Hur vet vi det? och hur kan vi applicera det på människor?

Sen är det ganska vanskligt att använda naturen som mall, för vi kan hitta det vi vill hitta där. Beroende på vad vi vill poängtera och vad vi letar efter. Vi kan hitta lejonhannar som har ihjäl lejonungar för att honorna ska bli brunstiga igen och sprida hans gener vidare. Vi kan hitta andra djurarter som gärna tar sig an andras ungar och agerar fostermammor etc.

Jag är rätt säker på att vi som de intelligenta varelser vi är i en komplex värld, ofta har ett behov av att känna till vårt biologiska ursprung. Jag tror inte det är trams. Men återigen, är blod verkligen alltid tjockare än vatten, så att säga? Vilka band är viktigast för att en individ ska växa och frodas?

Jag tror så här, att man aldrig kan VETA i förväg, hur dåligt ett visst barn kommer att må av att inte veta sitt ursprung. Det kommer alltid att bli sådana barn, p.g.a. att det finns kvinnor som har sex med män som de inte ens vet namnet på. Samt ett litet antal hittebarn, som man aldrig hittar mamman till. Dessa barn får man stötta så gott det går. Men man behöver inte SKAPA problemen med flit! Stor skillnad!

Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

INNEHÅLL