Ärliga nätdejtingstråden!

Jag har tänkt över det lite och ni har nog rätt... Jo jag har försökt tänka positivt osv och det gick jättebra tills man (fast innerst inne anade jag det hela tiden då jag blev väl inte chock överraskad) för typ tredje gången inser att dom tjejer som man diskuterat, hjälpt osv egentligen bara använder en för att man ska vara någon kommunikationsbrygga till en kompis. 

Och det är nog så att jag vill mer ha någon form av bekräftelse... kanske på snudd vid att vara desperat. Nej det är faktiskt inte så att jag skulle ta vem som helst. Jag letar nog egentligen mer efter vänner egentligen om jag ska vara riktigt ärlig. Jag missbrukar forumet som någon form av terapi och effektivt sprider dålig stämning i dom trådar jag är uppriktig och ärlig i medans jag hejdlöst röjer runt i andra och bara sprutar på tändvätska och ser vad som händer. 

Och problemet var nog att när exet drog så försvann vad jag ansåg min bästa vän (ironiskt nog bara jag som såg det så upptäckte jag ju...) och samtidigt den tjej som jag hade startat en revolution för om hon velat det. Sen när det uppdagades så kände man sig förrådd, man insåg att man förlorade helt plötsligt inte bara personen man älskade utan också någon som man iprincip låtit gå före alla vänner osv.
Så det blev väldigt tomt både runt omkring men även inombords. Så jag har försökt fylla det med vad jag kommit över... man ville ju det skulle gå fort. 

Så jag vet inte, det är kanske så jag uppfattas osv. Jo den var stel och jag är ju inte dummare än att jag insåg att hon svarade avslutande. Och jag var egentligen inte speciellt attraherad av henne heller... Men... ja... (Se ovan som sagt..) Nåja jag ska lägga ner nätdejtandet. 

Hoppar in mitt i en väldigt intressant diskussion... Tror att jag har läst de flesta inläggen på de sista sidorna och jag tycker att det kommer många bra tankar. Blev väldigt nyfiken på den där delen med att man ska försöka hitta en snygg avvägningen mellan att berätta lagom mycket om sig själv och mixa det med frågor till den andre.. Jag tror att jag själv är försiktig med att berätta mycket om mig själv utan ställer hellre mycket frågor för att visa intresse. Jag tänker mer att jag inte bara ska sitta och prata på om mig själv utan visa intresse för den andre men det kanske ger konstiga signaler, eller?

Har varit inne en del på pannkakan den senaste tiden och träffat en jättetrevlig kille men där kommer inte bli mer, ska vi fortsätta blir det enbart som vänner. Tror att det som spökar för mig är att han är väldigt duktig på att skriva och driva konversationen men IRL fick jag ta taktpinnen och driva på för att hålla igång konversationen, dessutom tyckte jag inte riktigt att han såg ut som på korten.

Hur går det för övriga med dejtandet?

Bra fråga!
Själv är jag inte vidare aktiv, damerna faller som sagt som käglor (nåja ,-) ) men det verkar väldigt stockholmsbaserat det här...så en dejt kräver något mer planering..haha.

Någon annan som vill delge lite spännande info, pirr i magen, misslyckande eller någon pinsam situation?

Det blir inget mer med min pannkakedejt men... Jag träffade en riktigt fin kille på krogen för en vecka sedan och han får det att pirra i hela mig. Vi har träffats två gånger under veckan och har bio inplanerat nästa helg. Vi har roligt tillsammans, pratar om allt mellan himmel och jord och det har blivit många skratt än så länge.

Han är 6 år yngre vilket i sig inte är något problem men jag märker att vi inte alltid är på samma nivå med vissa saker. Han är fortfarande kvar i det där med att festa var och varannan helg och för honom är en bra semester att man drar till det redigt, helst varje dag. Själv planerar jag min semestervecka med några bra böcker, lite utflykter och en flaska rött haha. Vi får väl se vart det här slutar, det känns bra och den känslan tänker jag följa .

Härligt L, följ känslan..men var uppmärksam på festandet..haha.

Nja, jag har lyckats kära ner mig lite grann i en kompis... han är med största säkerhet inte intresserad, men ändå ska jag ju överanalysera varje liten sak som händer. Vill få ett slut på det, men hur? :O

Jag gillar ju "min stockholmskille" riktigt mycket. Hur man nu kan göra det när man inte ens träffats? inbillning eller? men det stämde förra gången jag kände så här för en kille( vi träffades också på nätet). Vi ska träffas om ca en vecka... men nu blir jag helt nojjig som tex ikväll skulle han bara träffa en kompis. Men det kan ju likaväl vara en date! och i vilket fall kan man ju inte säga något det är ju så det fungerar med nätdejting, men jag har väldigt svårt med det. Är alldeles för lojal av mig själv..

Jag har hittat värsta supermatchen! Det verkar han också tycka. Vi har pratat i nästan en månad. Finns bara ett "litet" problem, den enda sättet våra bostadsorter ligger nära varandra är i alfabetet.... på kartan är det 45 mil =/ Och båda två är bundna till respektive bostadsort av ett eller annat skäl. Men han är väldigt trevlig att prata med, det känns utvecklande och jag får känna mig lite uppskattad. Vi är alltså överens om att vi håller detta till nått trevligt på nätet och förhoppningsvis kan det bli en bestående vänskap.

För några dagar sen var det en annan kille som skickade ":)" som första meddelande. Inget mer. Och jag som är så himla less på innehållslösa meddelanden suckade lite. Men han såg trevlig ut, så jag svarade med ";)", vilket var tur eftersom det då kom ett riktigt meddelande tillbaka. Trodde jag aldrig! Vi har pratat sen dess, men... suck, han vet inte om han ska fortsätta sitt utlandsjobb eller inte.

Så, sammanfattningen är väl att det inte går bra alls, men är rätt trevligt!     

Haha...det är nog den krassa verkligheten och nackdelen med nätet...man lyckas alltid hitta pärlorna 200 mil bort, icke flyttbara!
Jag föreslog att vi i tråden skulle dejta varandra...det är därför jag inte kör anonymt, . Har faktiskt fått ett par svar och fått bra kontakt med en men den lilla detaljen med avståndet är givetvis närvarande... haha.