Ärliga nätdejtingstråden!

Opcode. Nu var det lite svårt att greppa delar av den där konversationen du la upp, kanske pga "censuren"? Men jag tycker att den kändes stel från båda håll. Ingen direkt gnista, ganska opersonlig, och den typen av konversation som för det mesta rinner ut i sanden.

Får också lite vibbar bekräftelsebehov/desperat. Sådant känner tjejer på mils avstånd och vi drar öronen åt oss direkt. Även om du säkert är schysst egentligen så är det ett bra sätt att minska dina chanser.

Tror att du kan finslipa din teknik en hel del för att få ut mer av ditt nätdejtande :)

Fast du har ju bjudit in alla oss? Nåväl sak samma, spara alla pengar du kan, ta tjänstledigt och res ett år, du skriver själv att du har mycket att ta igen i livet, gör det nu! Att resa är ett grymt sätt att träffa många olika sorters människor, både killar och tjejer och är man ute på långresa träffar man ofta människor som är väldigt sociala.

Ja kanske, jag avskyr tyvärr att resa själv :( Jag gör det ofta inom jobbet men jag hatar varje minut av det.

att sitta på en tropisk strand med massa nyfunna kompisar från dykkursen du precis gått... är inte samma sak som en jobbresa, lovar

Du får lära av mig Oppis....damerna faller som käglor

Man får krydda med lite humor och självdistans...samtidigt som man inte får bli en pajas. Man måste kunna blanda djup och lättja.

Du känns lite för defensiv och "korrekt" i vissa lägen, kanske kan visa lite mer av dina andra sidor...du säger att hur humor och lite sånt. Det går inte bara att säga sånt, det måste lysa igenom i ditt sätt att skriva, att uttrycka dig. Är du med?
Plocka fram andra sidor av dig ocksåså ska du se attt det förr eller senare går bra.

Det är det säkerligen inte, men det är samtidigt inte mig heller. Jag vill inte ljuga och låtsas jag är något jag inte är,  Jag försöker vara så trevlig jag kan inom dom ramar som stämmer för mig.  Jag har nog tyvärr lätt för att dra det till pajas nivån, jag driver ofta med mig själv och spelar dum...., du har absolut rätt att jag blir väldigt defensiv och "korrekt" i dom lägen jag är osäker på om någon skojar eller om jag tror att någon uppfattat mig fel. Men samtidigt som sagt jag kan bara vara mig själv, jag kan vara enormt rolig men innan jag vet vem jag har att göra med så kan jag inte skoja för avancerat för jag vet ju inte var personens humornivå ligger.

Jag tror att den kan vara en stor miss. Om du har en stor portion humor, får du antingen visa den, så att de som uppskattar den stilen ser den...eller inte nämna den alls.
Som du gör nu är dödsdömt tror jag, du återkommer ofta till den men visar liksom aldrig prov på den, inga skratt, inga humoristiska vinklingar...

Jag tänker tvärtom, visa din humor så snabbt som möjligt, de som inte gillar den kommer att fly men några kanmske uppskattar den..

Jag instämmer med (man), det verkar som du söker bekräftelse/feedback och jag upplever dig också som väldigt "på". Jag får _inte_ ihop det med att du tidigare sa att du var lite tillbakadragen/blyg med sånna du inte känner. Du känner (nog) ingen av oss, men är inte särskillt blyg här, tycker jag. Inget fel att vara oblyg, eller att vara blyg, men det du säger stämmer inte överens med ditt sätt. Ta nu inte detta som kritik snälla... jag kanske inte formulerar mig allra bäst vid ettiden.. I den konversation från nätdejtingen du kopierade känns hon sval och du hård och på, tycker jag. Du berättar väldigt lite och frågar mycket. Hade jag varit "hon" hade jag backat efter några få meddelanden och sagt att vi nog inte passar för varandra. Men jag gillar å andra sidan inte att bli bombarderad med frågor =) Tycker absolut inte att du ska ge upp, men kanske mjukna upp lite i ditt skriftspråk (om du känner dig bekväm med det).

Ja jag vet inte hur jag ska svara på detta, Jag menade inte att göra detta till någon "Hjälp mig tråd", Jag försökte bara ärligt beskriva hur det gick för mig- vilket jag antog "Ärliga nätdejtingstråden" gick ut på. 
Du har nog rätt, jag är oduglig på detta. Men jag vill inte försöka framställa mig som bättre än jag är. Jag har bara en relation bakom mig, den var inte speciellt bra. Det var kanske mitt fel- Jag ville så mycket mer än vad hon ville.Ni kanske har rätt, jag känner som jag alltid misslyckats i relationer- det är det enda jag inte förstår mig på, vi kan sitta ett gäng kompisar och dom kompisar som ljuger mest och tänjer sanningen mest är dom som får tjejerna i sällskapet, Jag har aldrig förstått detta- Hur kan några intelligenta varelser gå på så billig och spartansk marknadsföring. Jag själv skulle aldrig gå ut med osanning, Dom tjejer som inte förstår bättre är jag inte intresserad av, Samtidigt blir jag diskvalificerad av andra tjejer för jag inte har en formell utbildning, Trots detta har jag mer inflytande än många som har en akademisk utbildning på mitt jobb, Jag vet inte hur jag ska göra... 
Jag vill verkligen inte ljuga om något, Vad det gäller mitt "ex" så hoppas jag ärligt talat att hon mår mycket sämre än vad jag gjort hela denna förbannade vår- och jag kan säga att jag mått ärligt talat skit över henne, och hennes egoistiska beteende. Jag önskar henne faktiskt inget mer än olycka om jag ska vara ärlig, jag hade inte gjort henne något innan hon förstörde allt för mig- för att vara med hennes "nej det är inte perfekt- drömprins".
 

Upcode, jag tycker att du ska sluta skriva (säga?) och framför allt tänka att du är misslyckad, oduglig och så vidare, det blir bara självuppfyllande om du tänker så. Försök tänka så positivt som möjligt, så lyser det igenom i hela dig till slut. Antal tidigare relationer är väl verkligen ointressant, man är ju varken mer eller mindre lyckad som människa om man haft 27 förhållanen än om man haft 1, eller hur? Själv är det två år sen jag hade ett riktigt förhållande, jag är både högutbildad, social, resglad, har ordnad ekonomi och fast jobb, ickemissbrukare och killar påstår att jag ser bra ut. Ibland är man i ett förhållande, ibland inte. Om man hela tiden skaffar ett nytt när det förra tar slut, då är man ju snarare rädd för att vara ensam och struntar i vad man har för förhållande/partner, bara man har ett så är man nöjd. Så skulle jag aldrig kunna göra. Och jag lovar, jag är inte det minsta lilla sugen på att vara singel! Men jag vägrar kasta mig över nån bara för att slippa det. Men jag kan ju inte gå omkring och visa andra att jag är missnöjd med att vara singel för det, då blir jag ju inte det minsta attraktiv.