• Anonym

    Vi med explosiva barn!

    Jag skriver detta i känsliga rummet då det inte alla gånger är roligt med "dessa barn" och man kanske behöver ventilera sig utan att någon vet vem man är och dömer!

    Är det fler här som har s.k "explosiva barn"??
    Barn som direkt reagerar med ilska och utbrott istället för på andra sätt (med eller utan diagnos...långt ifrån alla dessa barn har diagnos!) och det är både tärande för föräldrarna och barnet men det är även jobbigt att ha utomstående som hela tiden tolkar det som man har ett "ouppfostrat barn" eller "adhd-barn".

    Kan vi samlas här och ge varandra ork och tips/råd?? Någon som vill hänga på?

  • Svar på tråden Vi med explosiva barn!
  • HäckHäxan

    Ser att ni skrivit om påklädning. När min var mindre så gjorde jag det till en tävling eller typ omvänd psykologi. Hon ville ju gärna vara stor och kunde minsann  allt själv. Så jag sa typ nu skall mamma klä på dig, för sånt kan ju inte du själv. Kan jag visst blev svaret, tog fram sakerna i ordning och hon klädde sig, vi kunde tävla om vem som blev klart först och vann ut osv.

    Funkar inte alls nu kan jag säga, men det funkade då iaf

    Vet inte vad det är hos oss nu, men galet är det. Har dessutom kommit på i veckan att jag backat på massor av saker för jag bara inte orkat, så jag gav mig själv en mental örfil häromdagen och har skärpt mig, resultatet krig om allt, men så får det vara då, det går över.

    Någon gång

    När alla helger lagt sig så skall jag bara slappa känner jag. Önskar er alla en god jul Tomte


    Skämt om dvärgar bör vara korta!
  • HäckHäxan
    Anonym (höjer handen) skrev 2012-11-29 19:46:07 följande:
    En till! 2 år gammal dotter, kan slå en rak höger i ansiktet, knuffas, sparkas, skriker, you name it, går inte att tala förnuft till och slår gärna sitt huvud i väggen eller rullar runt som en hund så hon kan skada sig.
    Ingen diagnos.
    Jag var likadan som barn och min mamma gav mig ett enda råd, rid ut stormen, se till så hon inte skadar sig.
    Jag klöste t.o.m på väggar och kraschade sönder en fönsterruta när jag var 6 år gammal, jag har inga diagnoser, bara rejäl humör som tyvärr jag har än idag men jag kan hantera det, tack o lov!
    Men är inte kul att dottern är likadan och alla blickar man får, usch!
    Sluta bry dig om andras blickar! Vad andra tycker eller tänker är fullständigt oviktigt! Skit i dom.

    Annars har din mamma ganska rätt, rid ut stormen.

    Jag var mycket av allt som barn,oavsett vilken känsla jag levde ut så var jag mycket. Min dotter är det också, men buttrare än mig och min mamma säger att hon är sjukt lik henne som barn och att det inte bådar så gott in för framtiden. Men det är inget som skrämmer mig, mamma är 52 och överlevde och det blev folk av henne också så

    Don dotter låter som de flesta tvååringar jag mött
    Skämt om dvärgar bör vara korta!
  • Anonym (höjer handen)
    GosisMamman skrev 2012-12-22 14:19:48 följande:
    Men..
    Varför måste du vinna några strider?

    Varför inte angripa det åt andra hållet? Lirka lite?

    Om barnet flippar ur så så har DU gjort fel. Då får man backa bandet lite ist.

    Här hemma har vi skattjakt varje morgon, då letar vi upp skor och overall och övriga kläder som är gömda. Mycket roligare och vi slipper 99% av alla bråk.
    Tycker man inte att man har tid med det får man stiga upp tidigare helt enkelt.

    Att ligga steget före och förutse är A och O.

    Jag vet inte men jag uppfattar det som att du inte har ett eget barn som är på detta vis?
    Det är skrämmande vilken bild du har av hur man ska behandla våra barn.

    Jösses! Nä, Att leva med barn innebär inte att de ska lyda.
    Det är utifrån mitt eget barn jag talar.
    Det jag håller på med handlar inte om lydnad, det handlar om att om jag ger med mig en enda gång, så är det kört nästa gång, det blir dubbelt så värre.
    Så har det alltid varit, sen spädbarnsåldern, exploderat till över hundra.
    Spela roll om vi har 2 timmar extra på oss, det blir samma sak varje gång.
    Jag har provat flera olika avledande manöver, det som kan fungera är när man minsann får bli stor och välja och försöka ta på sig själv.
    Ju äldre min dotter bli, ju mer lik mig själv som barn, mina föräldrar tycker det är skrattretande likt.
  • Anonym (HSP)

    Jag tänker direkt "HSP" när jag läser era berättelser. HSP står för Highly sensitive person, eller högsensitiv person, och är ingen diagnos. 15-20 % av alla människor är högsensitiva. www.hsperson.se/78601.html
    Jag själv var ett explosivt barn. Lugn och tillbakadragen i skolan, men hemma fick jag hemska utbrott.
    Nu i vuxen ålder har jag förstått att jag är en s.k Högsensitiv person och jag märker att min 5-åring är väldigt lik mig som barn.

  • GosisMamman
    Anonym (höjer handen) skrev 2012-12-22 21:59:50 följande:
    Det är utifrån mitt eget barn jag talar.
    Det jag håller på med handlar inte om lydnad, det handlar om att om jag ger med mig en enda gång, så är det kört nästa gång, det blir dubbelt så värre.
    Så har det alltid varit, sen spädbarnsåldern, exploderat till över hundra.
    Spela roll om vi har 2 timmar extra på oss, det blir samma sak varje gång.
    Jag har provat flera olika avledande manöver, det som kan fungera är när man minsann får bli stor och välja och försöka ta på sig själv.
    Ju äldre min dotter bli, ju mer lik mig själv som barn, mina föräldrar tycker det är skrattretande likt.
    Jag tycker ändå det låter som du är inne på helt fel spår.

    Men du har bestämt dig för att det är så här.
    Varför får hon inte välja isf? Eller han..

    Och bara för att barnet är likt dig när du var liten är det inte du. Detta barn kanske behöver annat stöd n de som funkade för dig.

    Måste ha missat en del men vad får ni för hjälp och stöttning från sjukvård osv?

    Jag håller på och lusläser Explosiva barn och jag måste säga att den hjälper oss mycket. Har du inte läst den kanske du skulle läsa den.
    Jag är av den tron att det finns hjälp att få. Gäller bara att aldrig ge upp.
    Fem gånger mer kärlek - Martin Forster. En bok alla föräldrar borde läsa!
  • GosisMamman
    HäckHäxan skrev 2012-12-22 21:34:46 följande:
    Ser att ni skrivit om påklädning. När min var mindre så gjorde jag det till en tävling eller typ omvänd psykologi. Hon ville ju gärna vara stor och kunde minsann  allt själv. Så jag sa typ nu skall mamma klä på dig, för sånt kan ju inte du själv. Kan jag visst blev svaret, tog fram sakerna i ordning och hon klädde sig, vi kunde tävla om vem som blev klart först och vann ut osv.

    Funkar inte alls nu kan jag säga, men det funkade då iaf

    Vet inte vad det är hos oss nu, men galet är det. Har dessutom kommit på i veckan att jag backat på massor av saker för jag bara inte orkat, så jag gav mig själv en mental örfil häromdagen och har skärpt mig, resultatet krig om allt, men så får det vara då, det går över.

    Någon gång

    När alla helger lagt sig så skall jag bara slappa känner jag. Önskar er alla en god jul Tomte
    Ja att just göra det till något annat än trist påklädning funkar här också.
    Dock har det blivit åt andra hållet nu, nu ska han bestämma vad för ytterkläder han ska ha osv *s*  Men huvudsaken är att han har nåt på sig. Resten tar vi med i en kasse till dagis ist.

    Vad har du backat på?
    Fem gånger mer kärlek - Martin Forster. En bok alla föräldrar borde läsa!
  • Anonym (Mamma M)

    "Om barnet flippar ur så så har DU gjort fel" Fast det där stämmer inte alls! Vår son kan flippa när som helst och hur rätt vi än gjort. Samma på mitt jobb (jobbar med utåtagerande barn) och det är ofta nån detalj man missat, ngt man inte visste om sen tidigare. Sen måste varje familj få ha sina egna regler och lära sig hantera det, och då är det respektlöst att far- eller morföräldrar "kliver in" och gör det svårare. Vi andra kan tycka vad vi vill men tycker någon att just påklädningen är det viktiga (för oss är det maten och kontrollbehovet) så måste det vara ok att jobba extra med det. Jag personligen skulle inte leka vid matbordet, det funkar inte för mig, utan vi är supertydliga med förväntningar istället och duger det inte får han vänta till nästa mål mat.

  • Anonym (Mamma M)
    Anonym (HSP) skrev 2012-12-22 22:02:14 följande:
    Jag tänker direkt "HSP" när jag läser era berättelser. HSP står för Highly sensitive person, eller högsensitiv person, och är ingen diagnos. 15-20 % av alla människor är högsensitiva. www.hsperson.se/78601.html Jag själv var ett explosivt barn. Lugn och tillbakadragen i skolan, men hemma fick jag hemska utbrott. Nu i vuxen ålder har jag förstått att jag är en s.k Högsensitiv person och jag märker att min 5-åring är väldigt lik mig som barn.

    Min sons pappa är en HSP så det är väl ärftligt då, antar jag.
  • Anonym (höjer handen)
    GosisMamman skrev 2012-12-23 04:31:44 följande:
    Jag tycker ändå det låter som du är inne på helt fel spår.

    Men du har bestämt dig för att det är så här.
    Varför får hon inte välja isf? Eller han..

    Och bara för att barnet är likt dig när du var liten är det inte du. Detta barn kanske behöver annat stöd n de som funkade för dig.

    Måste ha missat en del men vad får ni för hjälp och stöttning från sjukvård osv?

    Jag håller på och lusläser Explosiva barn och jag måste säga att den hjälper oss mycket. Har du inte läst den kanske du skulle läsa den.
    Jag är av den tron att det finns hjälp att få. Gäller bara att aldrig ge upp.
    Hon får välja, men det går inte alltid, ibland måste man bara säga nej, nu måste vi klä på oss.
    Vill inte göra som mina föräldrar gjorde med mig, lät mig testa gå ute utan ytterkläder och strumpor en bra bit för att känna hur jobbigt det var utan, gav inte ett jutta.

    Jag vet att hon inte är jag, men jag ser att hon söker liknande behov som jag när jag var liten och då försöker jag ge henne det behov jag inte fick, för att prova, ibland är det just de sakerna hon behöver.

    Jag går på stödsamtal på ett familjecenter, de försöker visa mig hur man kan minska ordet nej, väldigt lärorikt!
Svar på tråden Vi med explosiva barn!