Vi med explosiva barn!

Jag har tre barn varav ett är explosivt. Han fyller snart 7 år och har varit så här hela sitt liv. Exploderar i utbrott som kan hålla på i timmar, svär, skriker, slåss och kastar grejer och försöker förstöra. Kan ofta känna att han söker bråk, han går på mig och vill få ut sin ilska. Han kan börja ett bråk över att han säger att det är tisdag fast det är fredag och om någon undsliper sig att säga något annat än han så kommer utbrottet. Eller om jag bromsar för rött ljus med bilen, listan kan göras lång, det är helt enkelt omöjligt att undvika utbrotten.

Han är ett riktigt mönsterbarn i skolan (och tidigare förskola) men hemma behöver ångan pysa ut. Speciellt om han varit några timmar på fritids. Försöker hämta honom vid lunch de flesta dagar men "tränar" honom 1-2 dagar att vara kvar på fritids. Har även märkt att han är socker/hungerkänslig så det gäller att fylla hans mage med jämna mellanrum. Gud nåde oss i familjen om det inte varit god mat i skolan ... ;).

Vi har också haft kontakt med bup i omgångar, mest för att vi föräldrar behövt stöd. Vi vet att han inte har någon diagnos sedan sista vändan men har alltid tidigare undrat.

Det har faktiskt lugnat ner sig sedan i höstas men vi har fortfarande oftast en 2-3 utbrott per dag men inte alla behöver vara i flera timmar. I julas hade vi två veckor utan utbrott för första gången sedan han var pytteliten och jag fick känna på hur enkel tillvaron kan vara. Vi med explosiva barn har det inte så lätt alla gånger.

Hej Alla!
Har följt er tråd till och från under ett tag pga av att jag har en 6-årig tjej som är väldigt explosiv...
Hon är naturligtvis världens goaste, men när hon blir arg blir man nästan rädd för henne, säger saker som att hon ska sparka mej i huvudet så att jag dör, kastar saker, slåss m.m. Hon är världens bästa på förskolan, det är hemma det visar sig, vilket är bra då känner hon sig trygg :).
Tycker dock att det börjar bli vannsinigt jobbigt med hennes utbrott, det påverkar vår familj ganska mycket. Hon har en 3-årig syster som försöker "skydda" mig när storasyster är arg, och då känner jag att det börjar gå för långt. Vet inte hur jag ska börja dra i trådarna för att få hjälp, vet inte om vi behöver hjälp ännu. Tror dock inte att hon har någon diagnos, bara väldigt envis, bestämd och ett sjuhelsikes humör...:) Det funkar oftast bra med kompisar, men ibland när dom tjafsar och någon inte vill leka mer så får hon även utbrott på dom, blir besviken att dom inte vill leka mer.... Det är framför allt granntjejen och hon som kan bråka på detta sätt och oftast bråkar de på samma "vilkor" men det slutar ofta med att grannen går hem och min tjej blir vannsing och skriker och gråter. Hoppas på att få lite hjälp av er med samma erfarenhet av explosiva barn. :)

vi har 2 barn, varav det yngsta är "explosivt" så som ni beskriver det, han blir 2år om några veckor!!!

det längsta utbrottet han har haft varade i 50min och han vill vara för sig själv och bara vråla, banka huvudet i golvet, slå sig själv i huvudet, drar sig i håret, sparkar i golvet, ligger och rullar på golvet.. och vrålar allt vad han kan såklart då..
om man så mycket ens tittar på honom så blir han om möjligt, ännu värre!!!!
att ta i honom är inget alternativ, han är fruktansvärt stark för sin unga ålder!! och han slåss, rivs, nyps, skallas och bits om man försöker hålla fast honom så att han inte kan dunka huvudet i golvet..!

han kan bli arg för helt triviala saker, det kan va allt från att han inte får bre mackan själv till att man satte ner honom på golvet, eller tog upp honom, eller klär av/på honom.....

jag märker ju att han har mitt humör..! helt klart!
han har en sjukt stark integritet, ingen ska komma och komma om vi säger så! INGEN få¨r röra honom eller närma sig honom utan hans tillstånd - det ska vara helt på hans villkor.
det ska Mycket till för att någon ska få en kram från honom om vi säger så..

och såhär har han varit sedan födseln!! det började med att modersmjölksersättningen var lite för sval, då ligger vår lilla 2mån bebis och HULKAR ...!!! han ville ha den VARM minsann! ;)

bestämd, envis, stor integritet, tidig språkutveckling&förståelse!
han kanske inte talar helt rent, men han talar i långa väl sammansatta meningar, han är nogrann med att verkligen artikulera orden och tänker efter noga innan han pratar. :)
läser vi böcker så vill han prata om bilderna och det vi läser upp... =))

han och storebror är som natt och dag verkligen!!!
så häftigt att se! visst kan storebror bli arg, men ALDRIG i närheten av sin lillebrors ilska, någonsin!
(han blir mest ledsen liksom, sen går det över fort)..
Vår lillebror är dessutom långsint!! Ibland om jag lämnat honom på förskolan och han blivit ledsen vid lämningen så kan han VÄGRA att se mig i ögonen när jag hämtar honom..!
(och så var det även när han skolades in vid 16mån ålder!!) Så ni kanske förstår hur pass integritetsfull vår lille gosse kan tänkas vara?!  

Jag vet inte riktigt hur man ska hantera hans utbrott och ilska, eftersom man inte får ta i honom än mindre ens se på honom! det går definitivt inte att ens försöka tala med honom....
men det kanske kommer ju äldre han blir? 

*puffar*

När jag läser om era barn är det som att läsa om min son: mönsterbarn i förskolan men hemma... Disaster!! Han lever ut mest mot mig men det är nog för att han känner sig tryggast med mig. Hans utbrott går över hyfsat snabbt numera då vi lärt oss hantera dem ganska bra, men ibland kan han hålla på i timmar: skriker, kastar saker, bankar med fötterna mot väggen, sitter i trappen och gråter, slåss och "beter sig".

Jag, hans pappa och storebror går ofta omkring och bara väntar på nästa utbrott... Smått energidränerande. Vi har haft det såhär sen han föddes.

Igår var vi på en första träff inför förskoleklass (han blir 6 i höst) och det var INTE roligt. Vi skulle gå en tipspromenad tills med andra barn och föräldrar - för oss nya bekantskaper - och det slutade med att jag fick säga att han "är lite speciell, med lite speciella behov". Under tipspromenaden, ca 30 min, grät han 5 ggr, slog mig 1 g, skrek "jävla skitmamma" 1 g, gick mest och höll för öronen (i diket) och på slutet fick jag lov att bära honom för att han öht skulle gå med oss tillbaka till skolan. På skolan igen skulle alla barn fotograferas med sin fadder. Samtliga skuttade fram glatt inför barn och föräldrar (modigt, visst!) men min son började gallskrika och gråta så jag fick sitta på huk bakom honom för att inte synas på bilden!!

Jag var helt svettig och slut efter 1,5 timmar så det var en befrielse att få åka till jobbet och slippa alla medlidsamma blickar...  

Nu har jag beställt "Explosiva barn" av Greene och ser fram emot upplyftande läsning!        

*puffar* Mamma till en explosiv/oflexibel 6åring. Känner igen mig i flera av era berättelser om de jävliga (!!) utbrotten... Jag har tappat livslusten pga all skit man ska orka med dag ut och dag in! Jag är så in i helvete less!!!

Hej Mary!

Läs "Explosiva barn" av Ross Greene (adlibris.se) - även min man som aldrig läser böcker lusläser den just nu!

Varje exempel i boken är som taget ur vårt liv: (E är 5,5 år gammal)

Jag: Om 10 min ska vi åka!

E: Ok.

Jag: Så, nu är det 5 min kvar - kan du ta på dig skorna?

E: Jag har inte tittat/spelat färdigt än (TV/dator/telefon)!

Jag: Ok, men du kanske inte hinner det heller!

E: Vá?! Hinner jag inte se/spela färdigt?! (med HÖG röst)

Jag: Det är inte säkert. Om 2 min ska skorna tas på.

E: Hinner jag se/spela färdigt?

Jag: Nej, det kan jag nästan lova att du inte hinner. Kom nu!        

E: JAG VIIIIIL SE/SPELA FÄRDIGT!!

Jag: Fast jag måste till jobbet. Nu måste du komma.

E: JÄVLA SKITMAMMA, JAG HATAR DIG!   

Jag: Hmmm... Kom nu.

E: JAG FÅR ALDRIG TITTA/FÄRDIGT! Jag kommer inte...

..och så är det igång! Skrik, bråk och obscena tillmälen - inte konstigt att man går på knäna.          

LÄS BOKEN!!

      

kolla dessa föreläsningar handlar både om vuxna men även om barn i skolan mm som har asperger adhd orkar ni se alla tre så kommer ni förstå jättemycket. ( jag har adhd & har tre barn med diagnos)
 http://urplay.se/163443