Anonym (Mamma M) skrev 2012-10-19 08:24:59 följande:
Det är väl jättebra att gnälla av sig i en sån här tråd!!
Omgivningen tröttnar rätt fort...
Det jag belv nyfiken på är det du skriver om din andra son, att han har Aspergers. Har han varit utåtagerande någongång? Jag undrar för min yngste visar tydliga tecken på ADD (han är som en sengångare men väldigt oorganiserad och har svårt med övegångar etc). Men ibland tror jag han kan ha Aspergers också. Han är otroligt lillgammal, pratar hela tiden om de mest avancerade saker och med ett fantastiskt språk. Han läser bäst när han läser upp och ner (!) och han är så bokstavlig i sina tolkningar att det blir hur kul som helst ibland.
Min äldre kille är hyperaktiv. Både skolsköterskan och hans fröken har flaggat för att han har svårt att sitta still, och stör på lektionerna. Det är det enda vi kan koppla till någon slags diagnos, hyperaktiviteten (ev ADHD då) men resten stämmer inte in: han är högpresterande i skolan, social, har inga problem med övergångar/motgångar, m.m.
Det där med att plocka upp saker från golvet är klockrent! När gossen ska städa sitt rum måste jag vara med (inte pappa) och säga exakt VAD han ska plocka upp: gula legobitar, gossedjur, böcker, blå legobitar, etc. En sak i taget. Sen kollar han hela tiden om han gör rätt, så jag fattar ju att han inte KAN organisera en städning. På förskolan och i förskoleklassen är det ju ofta lite mer organiserat från början. De har ju sakerna på speciella platser och i speciella lådor. Hemma blir det väl för rörigt.
Är det stressigt på jobbet blir jag sjuk direkt och mår skit. Då märker jag också att gossen får fler utbrott och mer ångest sas. Det är som att de här barnen är väldigt beroende av sin mammor!!
Nja, han har aldrig varit utåtagerande direkt, inte mer än barn i allmänhet.
Ja, det låter som att det skulle kunna vara AS, låter mycket som min pojke. Läser upp och ner, fantastiskt!
Min lillkille, den explosiva, har börjat ettan i år. Hans fröken säger att han har svårt att vara tyst och att han stör de andra. Tyvärr är fröken i fråga ungefär 350 år och har noll förståelse för barn som han. Vi har för övrigt börjat ifrågasätta hennes lämplighet som lärare av många anledningar, men det är en annan historia. Hur som helst så gör det oss väldigt oroliga att han ska ha henne i tre år, hur mycket kan hon inte hinna förstöra på den tiden? På utvecklingssamtalet vi hade fokuserade hon bara på allt negativt och nämnde liksom i förbifarten att pojken är jätteduktig på att både läsa, skriva och räkna och ligger långt före de flesta andra i klassen. Men det var liksom inte lika viktigt som att han inte lyssnar och att han är slarvig (har alltid väldigt bråttom).
Vi har bestämt oss för att göra en utredning, mest för att om han får en diagnos så kan de kanske få en resursperson till klassen och då behöver han inte ha lika mycket med kärringen (ursäkta!) att göra. Tycker så synd om min lille skrutt när han kommer hem och säger "idag har jag inte skött mig, idag har *** skällt på mig"
Det är inte lätt att ha ett barn som våra, men det är ännu värre för barnen att ha vuxna omkring dem som inte förstår dem!
Nå nu är hon på dagis igen, men var hemma förra veckan och tja den var tuff och ansträngande för oss både är jag säker på. Stackaren 
så ont hon haft 
Nå nu är hon på dagis igen, men var hemma förra veckan och tja den var tuff och ansträngande för oss både är jag säker på. Stackaren 
så ont hon haft