Vi som väntar smått i September 2012
Efterkontrollen var jag hemsk i sig, men nej tack, inte med min bm! Lite ot kanske....men är jag den ende som har svårt att hitta lusten när jag är gravid? Kämpar med detta...tycker att det är jobbigt mest.
Efterkontrollen var jag hemsk i sig, men nej tack, inte med min bm! Lite ot kanske....men är jag den ende som har svårt att hitta lusten när jag är gravid? Kämpar med detta...tycker att det är jobbigt mest.
haha försökte att va lite pryd att inte säga sexlust, men ja det var det jag menade "skönt" att höra att det är fler som inte har det som högsta prioritet. Det var ju värre förra gången, när min man och jag pratade om det alltid typ (har en riktig goding på den fronten...). Jag har inte behovet när jag är gravid...tyvärr för min man tänder han supermycket på mig gravid...hahaha
Edds: vissa bebisar har ett favoritläge. Både Noah och lillebror ligger också långt ner till vänster (jag som hade en dröm om att inte va "snemagad" denna gången) och det var där jag fick mina tre ränder på magen.
AM79: låter som en märklig situation att bli satt i...vet inte on jag hade känt mig bekväm i den. Vår föräldragrupp var jättebra. Kanske inte superinformativ, men vi fick prata av oss och knöt kontakter med andra som man kanske inte hade träffats annars. Vi fick go kontakt med 2 andra par som fortfarande träffas regelbundet Nästa vecka är det dags för bm besök...tycker att det var längesen nu...går in i v 24 idag. Jag tycker att denna graviditet sniiiiiglar sig fram, kanske för att kroppen tar så mycket stryk!? Numera kan jag jag knappt sköta jobbet, ens på halvtid...foglossningen tar verkligen kol på mig!!! MEEEN...idag har vi inte lust att ha ont! Idag är det nämligen 2-årig bröllopsdag och även on vi smygfirade i söndags så blir det liiite firande idag med.
Sån RÖÖÖÖÖVDAG jag har haft idag. "Min" ADHD-pojke som jag är resurs till bestämde sig för att putta mig i magen idag. Ganska hårt och högst medvetet (han är född 00). Jag blev helt chockad...vad gör jag NU liksom?!
Gick till rektorn och pratade om händelsen för henne, hon kallar in pojken och samtalar med oss båda. Sen säger hon "gör aldrig det igen" till honom och sen...INGENTING!!! Föräldrarna ska vara underrättade av rektorn (först ville hon att jag skulle ringa dem, men där satte jag ner foten...) men de har inte hört av sig. Pojken har inte bett om ursäkt, föräldrarna har inte hört av sig..Det känns inte bra detta....min man vill inte att jag går tillbaka till jobb denna vecka och det tänker jag inte göra heller. Markerar inte rektorn eller hans föräldrar, så gör i alla fall JAG det genom att inte komma.
Ville bara ventilera mig lite...har inte berättat detta för nån annan än min man såklart...
Tack för omtanken splink! Känns mest tungt nu...väldigt ensamt liksom. Har nog bestämt att inte "ge upp". 5 dagar till med honom är ok...jag kommer inte att gå on i nåt eller vara i närheten av honom heller för den delen. Vill vara avsluta detta året med honom för att kunna lägga det bakom mig.
Grattiskram Superbia!
STORT grattis till dig!!!