Och så välkomnar vi FÖRVÄRKARNA FRÅN HELVETET på min "Goa" graviditetssymptomslista... Den börjar ju bli löjligt lång nu...fast förvärkar är ju läbbigt! Har legat hela natten o hade det inte gått i vågor så hade jag trott att det var riktiga värkar. Men det var mitt eget fel, några timmar på Ikea, impulsköp av soffa och så kunde jag inte låta bli att pilla lite på den....det får bli en dag i soffan 
Haha...jag ska komma ihåg det...det var nåt som kändes fel... 
För mig så känns det som kraftiga sammandragningar + magen blir hård o ett tryck neråt (precis som de riktiga...fast inte regelbundet och inte så starka)...
Och idag är ert cheesecake, fotboll och mannen på plats i soffan (han han jobbat mycket på senaste)! Hurra!!? Heja svarje (skånska)
Sitter och undrar vad hennes syfte var? Finns ju ingen som vinner på det samtalet...allra minst den det handlar om, dig!!! Jag blir tokarg på att det får gå tull såhär...eller snarare: det SKA inte då gå till såhär! Näe...1000 kramar till dig!
FijaLija: hade nog ringt förlossningen ändå. Var hos min bm idag och pratade lite om allmäntillstånd och sånt o jag berättade om mina förvärkar...hon blev lite upprörd att jag inte hade åkt in! Jag, och kanske fler med mig, måste nog sätta bebisen före rädslan att "vara i vägen". Annars var allt ok. V. 26 (25+0) och st på 24, bebis hjärtljud på 145 och tryck på 110/60 (är det verkligen bra ni som jobbar inom sjukvården?). Gått upp 9 kg. OCH nu börjar upploppet...skolavslutning för lin resurselev och resten av juni jobbar jag på fritids! Hurra!!!
Skitkasst att man inte jan dela in i stycken från mobilen...suck
FijaLija: jag tror att i varje fall jag måste börja tänka så om jag är tveksam...hellre en gång för mycket liksom....men var den gränsen går man känna efter själv och kanske från gång till gång!Mest var det bara ett uppmuntrande tillrop att jag har suttit med telefonen i handen (nu vet jag ju inte om du gjorde det) och ringde inte....
Jag känner med er båda två! Alla känslor, :dåliga" som bra måste få kännas och alla tankar måste få bearbetas! Det finns inget fel i det, tvärtom, vid en så stor livsomvälvande händelse så tror i varje fall jag att det är NÖDVÄNDIGT! Mitt förslag tull er är att prata ned er partner., då detta ät något som ni delar! Ta stöd av varandra o bär varandra i svåra tider! Näe, allt blir inte som man tänkt sig, .men ingenting som livet ger en är omöjligt! KRAM