Varför skaffade ni barn tidigt?

För mig var det massa saker som spelade in, men en av dom starkaste anledningarna var nog att jag alltid drömt om att få ha en familj. Kände mig alltid utanför min egen och blev väldigt illa behandlad, även om jag själv inte betede mig speciellt bra heller. Så när jag träffade mina barns pappa, han var äldre och hade jobb, så såg jag min chans att få det jag alltid velat ha. Nu var det några saker till som spelade in, men inget jag vill skriva om när man inte kan vara anonym. Vet att jag skaffade barn av helt fel anledning, men det var det som styrde iallafall om man ska vara helt ärlig. Jag fick mitt första barn strax efter att jag fyllt 20.

Tja, jag var mogen för det. Jag hade härjat runt en hel del, någon vidareutbildning var jag inte intresserad av och resande har aldrig heller intresserat mig. Varför skulle jag vänta? Vi hade lägenhet, jobb och ordnad ekonomi, och vi var redo att bli föräldrar.

Jag hade ett barnsug. stadig ordentlig ekonomi, stadig sambo, stadigt jobb. ja, allt som fattades var barn. om jag ångrar mig? nej. inte en gång. och jag är mallig nog att tro att jag är en utmärkt mamma.
jag var 20 när jag fick första barnet. 

Jag blev oplanerat gravid och kände att jag skulle göra allt för att klara det. Hade jag inte blivit det då så hade jag nog väntat några år till. Blev gravid när jag var 18

oavsett ålder har man INGEN som helst susning om vad man ger sig in på när man väljer att skaffa barn. Punkt.

Livserfarenhet osv är nog bra att ha i ryggen men alla utgår  från samma utgångspunkt när man får sitt första barn - för alla oavsett ålder är detta en helt okänd värld och där spelar inte högskolepoäng eller arbetslivserfarenhet någon roll. Alla är vi lika handfallna inför blöjbyten och vaknätter.  Kanske är man som 27-åring mer mentalt förberedd måhända - men det säger inget om att man är bättre rustad att vara förälder.

Jag fick barn som 21-åring och jag kan ärligt säga att livet tar inte slut bara för att man får barn tidigt, man kan göra allt man vill ändå - man får kanske bara finna sig i att vissa saker får planeras och göras annorlunda.  Då lär man sig att prioritera annorlunda helt enkelt.

Jag är idag 34 år och har alltid gjort precis vad jag velat i mitt liv fast jag har barn, jag har rest, pluggat, haft massa olika jobb, upplevt saker osv och jag har inget problem med att mina barn också är med på den resan - varför skulle dom inte vara det?  Varför ska en sån livsresa endast vara förunnat en vuxen singel utan barn?

Jag började längta efter barn tidigt, när jag väl valde att bli mamma var det för att: jag var färdig med att leva tonårsliv, hade festat och rest så mycket jag ville. jag hade avslutat min socionomutbildning och skaffat mig arbetslivserfarenhet. Jag hade gift mig med en man som jag varit tillsammans med i många år. Vi hade ordnad ekonomi, ordnat boende och en stabil relation. Vi hade pratat om att börja försöka i ett år, diskuterat framtidsmål, syn på familj, uppfostran och massa annat. Vi hade en buffert, vi kände att vi hade mycket att erbjuda ett barn... skulle kunna fortsätta länge känns det som men där var några anledningar i alla fall. Jag var precis fyllda 23 när vår son föddes, min man var 27.

Som lövet2 och ninacc. Sen tycjer jag det är skönt art vara ganska ung när barnen blir äldre/vuxna....

Jag blev gravid när jag var 16.
Innan dess hade jag väl gjort det mesta. Rest en del, supit skallen av mig för många gånger, testat det ena och det andra, festat som en galning, haft lite olika jobb och hoppat av skolan. Sen hittade jag en underbar man(äldre än mig, med jobb, bostad, bil osv) och jag råkade bli gravid. Det var ingen panik och det kändes helt rätt. Jag har/håller på under mina mammaledigheter(är 21 år och har nu tre barn) studerat upp min gymnasiekompetens och ska söka in på högskolan när min minsta är 3 år. Vad hade blivit annorlunda om jag inte fått barn? Troligtvis hade jag fortsatt ta olika skitjobb här och där, supit lite mer,  umgåtts med lika mycket fel folk som innan jag träffade min sambo och troligtvis inte blivit någonting. När jag blev gravid mognade jag till ordentligt och har nu hittat mig själv och den jag vill vara. Det hade jag säkert gjort ändå, men med betydligt fler misstag i bagaget än vad jag har nu.