Varför skaffade ni barn tidigt?

Angående utbildning, jag har studerat på heltid på distans när jag haft två barn och ska nu börja igen, mitt minsta är 2 månader och avbrottet var enbart pga flytt till annan kommun. Studier på gymnasienivå samtidigt som man har flera barn hemma är för mig inga problem. Dock väntar jag i tre år innan jag börjar på högskola för vidareutbildning eftersom att jag inte tycker att en ettåring har något att göra på förskolan. När han är 3 år så tänker jag plugga på distans så han bara behöver gå några timmar om dagen. Distans även för att dom äldre barnen inte ska behöva gå på fritids efter skolan utan kan komma hem direkt. Familjen går före helt enkelt. Studierna kan förläggas när dom är borta och kvällstid så det kommer att fungera.

Min sambo ville hemskt gärna ha barn men jag va lite tveksam men när jag blev gravid var det självklart att behålla. Hade förhållande, boende, fast jobb och god ekonomi så fanns ingen anledning att göra abort.

Det va för mig en bra ålder att skaffa barn i och jag va trotsallt 20 så jag hade fötterna på jorden och den erfarenhet som krävs för att ta hand om ett barn. Och det man inte redan kan det lär man sig snabbt. Förstagångsmamma är man även om man är 35.. Ser ingen skillnad 

Alla är vi olika och mognar vid olika åldrar. Det finns gott om 25 +are som härjar på krogen och inte alls skulle vara bra föräldrar bara för att de är äldre. 

Många väljer att inte skaffa barn för än de är 30 till och med 35+! "Olyckor" händer men väljer man att skaffa barn så gör man väl ett moget och förhoppningsvis genomtänkt beslut, vare sig man är 18 eller 28.

Själv fick jag barn när jag var 21. 

Jag är 20 och kan ärligt säga att graviditeten inte var planerad. Killen letade heltidsjobb som en galning just då och jag hade just sökt in till högskola när vi fick veta. De egentliga planerna var att vi skulle börja försöka med barn lagom till jag plockat ut min examen om sisådär 3-4 år, men nu blev det inte så. Ingen katastrof. Vi har varit väldigt säkra på att detta är rätt person att skaffa familj med ända sedan vi blev tillsammans. :)

Angående alla grejer som man tydligen ska "missa" när man skaffar barn tidigt har jag redan klarat av. Har varit utomlands både med familjen och själv. Tycker inte det var så himla speciellt och var mest rädd att bli smittad av typ herpes eller hepatit när jag var med kompisarna. Har gjort min beskärda del på fest- och droghållet samt klantat till ett antal mer och mindre seriösa förhållanden. Så jag känner mig ganska klar på den biten.

Visst kommer jag försöka ta mig tid att träffa vänner och så, men kommer inte sakna "ungdomslivet" speciellt mycket även om det var kul och en erfarenhet jag inte skulle vilja vara utan.

Jag förstår inte varför man inte skulle klara av att studera när man har barn!? Pluggar gör man ju när den andra föräldern är föräldraledig och/eller när barnet går på förskola. Varför skulle det vara svårare än att jobba?

Det känns ju överlag som att många anser att när man har supit och knullat runt i tonåren, varit ett par gånger på charter eller whatever, så har man upplevt det som finns att uppleva. Vad som kvarstår är barn. Jag fattar inte det. Jag tyckte det kändes som att livet började när jag blev myndig (typ) och att det för varje år bara öppnar sig mer och mer möjligheter. Hade jag skaffat barn när jag varit 18-19 hade jag missat så sjukt mycket som jag nu upplevt beträffande folk jag träffat, platser jag sett osv. Jag kan fortfarande uppleva allt vad familjeliv innebär sen, men jag slipper gå runt och ångra att jag aldrig gav mig en chans att vara ung, fri och obegränsad. 
Men alla är väl olika I guess
 

Jag fick vår äldsta när jag var 18 idag har vi 3 barn och för oss kändes det bra. Jag har pluggat och vi har bra ekonomi och reser mycket med våra barn.. Jag kan inte på nåt sätt känna att jag velat haft det annorlunda och jag är 24 idag och stormtrivs med mitt liv trots att jag blev mammaa ung

För det första vill jag säga att rent fysiskt är kroppen gjord för att skaffa barn mellan 18 - 25 år, därefter avtar fertiliteten, det är större risk för fel mm.

Sen blir jag så trött på alla som säger till unga människor som vill skaffa barn att de bör resa, leva etc etc. Alla vill inte resa jorden runt, alla vill inte plugga i 4 år... Alla är olika och det finns igen form som alla ska stöpas i.

Jag fick mitt första barn när jag var 24 år och jag hade då varit tillsammans med min sambo i 7 år och längtat efter barn länge, vi bodde bra och hade stabila jobb. Nu är jag två-barns mamma och jag tror att vi är lika bra föräldrar som vilka andra som helst.