Vad många hemska saker som många har varit med om.
Min mamma blev psykiskt sjuk när jag var ca 10 år, ett par gånger om året blev hon inlagd på slutna psykiska avdelningar. Men aldrig hon förde över något på oss barn (min bror och jag). Visst hände det att vi fick se och höra en del när vi var och hälsade på henne men kände att hon skyddade oss från det. Under tiden som hon var på sjukhuset fick vi bo hos fosterföräldrar. Mamma och pappa var skilda och pappa bodde på annan ort pga utbildning. Han hade oss på helgerna.
Hon träffade en ny man som undanhöll en ganska viktig detalj, han var periodare. Något som inte kom fram förrän min syster var strax under året. Mamma tolererade inte det här beteendet och skilde sig efter första återfallet. Inte mig emot, hade aldrig gillat honom. Han var fals, favoriserade min bror och försökte, men misslyckades med att dra in mamma i det här beteendet. Under skilsmässan och efterkommande tid klarade mamma att hålla ihop men efteråt blev hon mycket sjuk.
När jag tänker tillbaka på min uppväxt och ungdomstid kan jag inte se att hon gjorde några missar alls. Hon måste ha kämpat oerhört med familjen och sin psykiska sjukdom. Vi hade det inte gått ställt men vi hade det vi behövde, även om det inte var någon lyx. Hon sa att hon inte kunde sova när vi var ute på lördagar men vi gick ut ändå, vi skulle vara hemma kl 01 och hon gick upp tidigt med vår lillasyster som då var 2-3 år.
Det är nog snarare jag som gjorde fel och var en besvärlig tonåring med frigörelse under hennes sjukdom. Våra tonårsperiod var nog väldigt påfrestande för henne men det klandrade hon inte oss för.
Min pappa har alltid varit en fast klippa fast han har svårt att visa ömhet. Jag vet att han håller oss barn kära (han har även tagit hand om vår lillasyster fast han inte har haft någon anledning till det, hon har inte haft bra kontakt med sin far som hellre valt flaskan än sina barn) men han har svårt att visa det.
Min far har varit en deltagande förälder fast han har bott ca 50 mil bort. Pratade ofta med honom i telefonen och skrev brev. Han har inte gett oss en massa saker, kanske lite på gränsen till snålhet 
men jag har lärt mig att personer kan inte köpas för pengar. min mamma är död och när hon dog hittade jag texter, dagböcker och annat efter henne som visade att anledningen till att mina föräldrar skilde sig var mest att min mamma kände att hon inte fick tillräckligt ömhet av min pappa.
Min pappa har träffat en ny kvinna efter min mamma och den här kvinna kommer med presenter och annat till mina barn titt som tätt, men bara till 3 av mina 4 barn så hon står inte i så högt i kurs här hemma.
Så något jag har lärt mig efter mina föräldrar är att visa mina barn ömhet, kramar och en klapp på huvudet om de går förbi. Att lätt kunna säga att jag älskar dom. Och något som jag har lärt mig om relationer är att jag ser till att få den ömheten jag behöver, om jag inte är nöjd så prata om det. Själv har jag ett krachat förhållande bakom mig som till stor del berodde på att jag inte fick den ömheten jag behövde och att han och jag inte hade samma syn på alkohol. Vet inte om han ryckte upp sig eller hur det gått för honom. Ett tag efter vi brutit dog min mamma och jag träffade min nuvarande man. Jag bestämde mig tidigt i förhållandet hur jag ville ha det, förmodligen hade jag inte gjort det om jag inte hade läst de papperna som mamma lämnade efter sig. Nu tar jag för mig med både kärlek och ömhet och om jag är missnöjd så ser jag till att prata med min man om det.
