Vad gjorde din mamma för fel? Uppfostran.

Hon var för överbeskyddande, kunde ringa polisen att leta efter mig när jag inte svarade på mobilen tex. Det ledde till att vi inte litade på varandra och det sitter i hos mig iaf än idag. Hon kunde även ringa runt som en galning till alla kompisars telefoner så fort jag råkade missa ett samtal, pinsamt och kränkande!

Det jag kan säga om mamma var väl att vi flyttade ofta. Från att jag gick i 3:an till 9:an hade jag bytt skola 4 gånger. Jag vågade aldrig skaffa nära vänner för jag kände att vi kanske snart skulle flytta igen, och många gånger hade jag rätt. Så det man tar med sig där är att verkligen försöka stanna på ett ställe, även om vi skulle separera. 

För pappas del är det att han inte lät oss sova över där efter att hans nya fått barn för det var för jobbigt för henne. Vår relation har varit spänd sen dess, jag känner honom knappt.  

hotade att lämna bort mig när jag var envis och jobbig. ibland ringde pappa till någon och jag minns hur ledsen jag blev o grät..kan inte beskriva känslan i ord.. jag sa nångång att jag trodde inte han pratade med någon på riktigt, vardå han räckte över mig luren och jag hörde en mansröst....

sen minns jag att jag alltid blev jämförd med andra, och kände att jag inte dög.

-det sista bär jag med mig så mycket idag!

Ja var ska man börja, har förträngt mycket av min barndom vilket har gjort att jag alltid har haft kort minne och trängt bort vanliga saker i vuxen ålder. Tex första gången jag sov med min sambo :s Helt bortglömt.. 

Min mor ja vad ska man säga, jag dög/duger inte till något. Hon satte min bror på en pedikstal och enbart han var/är värt något. Han fick allt framför ögonen på mig. Fast detta pågår en idag han berättar vilka resor, pengar, lägenhet hon ger honom medan hon inte har ringt mig på ett år eller ens gratulerat mig på min namnsdag.  Allt gör har gjort har alltid varit ett misslyckande, flyttade hemifrån när jag var 15 och då sa hon till mig att jag aldrig är välkommen hem igen flyttar jag ut så ska jag aldrig komma tillbaka. Har aldrig förståt varför hon tyckte så med tanke på att hon aldrig ville ha mig hemma överhuvudtaget. Hon gjorde allt för att smutskasta de vänner jag hade och de som betede sig illa mot mig när jag var barn har hon aldrig försvarat mig åt. 
Man kan väl lätt kalla mig för barnet som inte borde ha föds.

Min far igenligen är han en klippa om han bara hade varit närvarande. Han arbetade i stort sätt all min vaken tid och arbetade mycket även på helger. Om han väl var ledig så var det alltid hockey eller någon annan aktivitet min bror eller mor ville åka på. Men han har även ibland brytt sig när han hade tid och lyssnade på hur det var i skolan och liknande. Tyvärr så är det bara min bror som är värd saker även från detta håll.

Idags läget så hör min mor aldrig av sig och min far kan ringa en snabb signal nån gång men då frågar han bara hur min sambo har det och i fall han har pengar.. (lite konstigt för vi har ju en då delad ekonomi och bra ställt, hade vi inte haft det hade vi en då inget fått)

Kan ju tillägga att dom är mångmiljonärer men en då har jag aldrig sätt en krona medan min bror har pluggat i alla år och han har inget CSN eller liknande men reser det göra han nästan varannan månad..

Ursäkta långt blev det vist..  

när jag grät såblev han ännu argare o sa till mig att vara tyst och sluta gråta för han orkade inte höra..

Min mamma kallade mig hopplös hela tiden. Typ flera gånger om dagen, varje dag. Utan direkt anledning.
Och så brukade hon bli väldigt arg och ta ut det över mig, som bara satt tyst och blev utskälld. Och ingenting jag gjorde var bra. Andra kunde prestera sämre och få beröm av henne, men jag fick nog inte beröm en enda gång under hela min uppväxt. Kritik kom däremot väldigt lätt.
Och så älskade hon att dra upp förnedrande saker om mig inför andra. Jag kunde aldrig slappna av om vi träffade någon. Så är det än idag.

Och om man nu ifrågasatte det så sa mina föräldrar 'jamen vad bra, anmäl oss då, så kommer hela familjen splittras och ni blir satta i fosterhem allihopa!'
Min mamma hade ett hemskt temperament när jag var liten, det har hon fortfarande (hon har aldrig sökt hjälp för det) och kunde riva ut hela leksakslådor på golvet när hon blev arg och låta oss sortera det. Hon drog även iväg med bilen otaliga gånger när hon blev sur och var borta ett par timmar. Vi visste inte om hon skulle komma hem eller ej.
Mina föräldrar var rätt engagerade i kyrkan när vi var små och lät min storasyster vara barnvakt åt sina småsyskon från att hon var runt åtta år medan dom jobbade i kyrkan på kvällarna. Hon grät när min ynsta lillasyster föddes och blev utbränd som tioåring pga det.
Ja säkert mycket annat också..

vi fick alltid höra om vi bråkade hemma att vi skulle driva mamma till psyket

man kunde få säga förlåt upp till 50 ggr för en och samma sak för att hon inte ansåg att förlåtet lät ärligt menat

min 2 år äldre bror använde mig som slagpåse och där fick man bara höra från båda att jag skulle ta emot tills han tröttnade för då fick jag mindre stryk än om jag kämpade (detta ignorerade jag dock annars hade jag väl varit en allmän slagpåse vid det här laget)

när jag var 12-13 och inte överviktig fick jag höra av min mamma att jag borde vara lika duktigt som min 7 år äldre syster och gå ner i vikt, till saken hör att min syster hade anorexia dock efter detta så började det successivt öka i vikten och problem där

hon började alltid storgråta när hon inte fick som hon ville för att ge oss barn dåligt samvete, vilket händer en i dag.......

solklar favorisering av 1 barn har 4

allmänt nedlåtande kommentarer kring utseende under tonårstiden

vid konfrontation av allt som varit under uppväxten så förnekas allt och den enda ursäkten som kunde uppbringas var ett jag ber om ursäkt om jag någongång har sagt något som du har kunnat missuppfatta

så ja vi kan väl konstatera att förhållandet inte är så bra där utan mest hövlig för att inte beröva mina barn kontakten med en mormor

Ja den känns igen. När man väl lagt sig på MVG nivån är det inget att bry sig om längre, det är bara vad man kan förvänta sig. Både från föräldrar och från skolan.

Hade vi samma familj?! Allt det du skrivit beskriver exakt vår familj! Min mamma har ett ruskigt temperament. Har fler gånger tänkt söka till Dr Phil.. om han bara fanns i Sverige ^^