Anna Wahlgrens metod, vad tycker ni??

Tre-nätterskuren har ju inte med standardmodellen att göra utan handlar som jag förstått det om att få bort nattmålet. Vi har inte behövt bekymra oss om det eftersom de i princip tagit bort nattmaten själva ungefär i de åldrar som anges i boken. Ibland har vi gungat på vagnen för att de ska sova över skarven men inte mer än så. Jag skulle inte följa nånting som inte funkar, jag är inte religiös utan gör bara det mina barn mår bra av. Precis som de flesta.

Och att få bort nattmålet ingår ju i standardmodellen.

Du låter ju dina barn sova med frätande bajs i blöjan, tror du de mår bra av det?

Min bebis mår inte dåligt av att ibland bajsa i sömnen, det är riktigt uppfattat. Varför är detta så viktigt för dig? Mina barn har mått väldigt bra med standardmodellen och vi har inspirerats av AW på andra sätt också. Precis som jag har fått inspiration av många andra som jag tycker har något vettigt att säga. Alla måste inte göra likadant men trots att ett av AW-kritikernas mantra brukar vara att hon inte borde säga att det funkar för alla (vilket jag håller med om) kan ni sällan sopa rent framför egen dörr och se att alla inte kan eller vill göra som er utan mår fint av tex en del av AW:s idéer.

Inflik: personligen är jag övertygad om att vissa barn mår utmärkt av vissa av AW:s idéer. Jag har sagt det förut, men jag tycker inte att din beskrivning av hur ni har det är representativt för det som jag och andra kritiserar hos AW. Jag förstår dock varför du vill beskriva hur ni har gjort, och det kan säkert fungera som en sorts motpol eller balansering av den massiva kritiken mot AW, men jag har alltså inte många invändningar till det du skriver. Att sova i en bajsig blöja är inte alltid per automatik dåligt eller farligt, tvärtom brukar man (inte bara AW) väl säga att man just inte ska hålla på och väcka om barnet sover djupt. Mitt barn har flera gånger bajsat i sömnen utan att jag har märkt det (eftersom jag har sovit själv) och det har inte varit problematiskt alls. Men det är ju inte heller detta (bajsig blöja per se) som jag ser som allvarligt, utan när föräldrar på AW:s inrådan låter barn ligga och gråta i en bajsblöja för att de ska lära sig att det inte funkar att bajsa. Man blir inte upplockad för det, typ. Där är det direkt vanvård anser jag, eftersom barnet signalerar att det inte mår bra men att dessa signaler ignoreras med flit. 

Inflik: personligen är jag övertygad om att vissa barn mår utmärkt av vissa av AW:s idéer. Jag har sagt det förut, men jag tycker inte att din beskrivning av hur ni har det är representativt för det som jag och andra kritiserar hos AW. Jag förstår dock varför du vill beskriva hur ni har gjort, och det kan säkert fungera som en sorts motpol eller balansering av den massiva kritiken mot AW, men jag har alltså inte många invändningar till det du skriver. Att sova i en bajsig blöja är inte alltid per automatik dåligt eller farligt, tvärtom brukar man (inte bara AW) väl säga att man just inte ska hålla på och väcka om barnet sover djupt. Mitt barn har flera gånger bajsat i sömnen utan att jag har märkt det (eftersom jag har sovit själv) och det har inte varit problematiskt alls. Men det är ju inte heller detta (bajsig blöja per se) som jag ser som allvarligt, utan när föräldrar på AW:s inrådan låter barn ligga och gråta i en bajsblöja för att de ska lära sig att det inte funkar att bajsa. Man blir inte upplockad för det, typ. Där är det direkt vanvård anser jag, eftersom barnet signalerar att det inte mår bra men att dessa signaler ignoreras med flit. 

Jag skulle aldrig göra så som du beskriver längst ner och jag har aldrig träffat på någon annan som gillar barnaboken mm som skulle göra det heller. Jag tvivlar inte på att det förekommit men tycker att det är tråkigt om det framställs som något representativt eller oundvikligt om man gillar tex standardmodellen eller andra av AW:s tankar. Särskilt i dessa tider av nanny-bestraffningstrender är det synd om barnaboken döms ut för där finns mycket vettigt när det gäller uppfostran.

När man som liten känner en känsla men får helt motsatt reaktion på den känslan, börjar man så småningom att tvivla på sina egna känslor. Andras tolkning av det jag känner är alltså det som gäller, och det är här det går fel. Istället för att föräldern speglar barnet och signalerar att den läser av känslorna, så är det barnet som börjar spegla förälderns motsatta reaktioner och riskerar så småningom att skapa ett "as if"-jag. En "som om"-personlighet. Där man agerar och reagerar som omgivningen förväntar sig och man pressar ner de riktiga känslorna bakom de påhittade, förväntade känslorna. Jag anser att det är otroligt farligt det som AW förespråkar,är att låtsas att man inte ser eller hör barnets skrik, att skratta och vara glad när barnet gråter. Och vad gäller matsituationen är det som hon kallar "ängslig överkoncentration" i själva verket en del av anknytningen. Barnet ligger och inspekterar sin förälder under matstunden, lär sig varje del av ansiktet, men får också en viktig kontakt via ögonen. En förälder som vägrar att titta sitt barn i ögonen under matstunden, för att barnet ska äta sig mätt, prioriterar själva mättnadskänslan före närheten. Något vi vet i själva verket är sekundärt, eftersom närhet alltid kommer först när små barn får välja själva.

Jag vet att du vet allt det här. Men det måste skrivas ner, då någon förhoppningsvis tar till sig åtminstone lite grann av det. Att ignorera sitt spädbarn är helt utan undantag aldrig bra. Det kan i själva verket vara farligt att göra det.

Mycket viktiga ord!

OT, men har du hört talats om babywise? Jag vet att du också avskyr CIO-metoder så jag länkar till en av diskussionerna.
www.familjeliv.se/Forum-3-23/m60913072.html
Metoden är snäppet värre än AW metoder och den börjar nu få spridning i Sverige efter att boken översatts till svenska.

Ja, jag läste om detta bara för några dagar sedan och fylldes av vanmakt faktiskt. Det är fullständigt horribelt och jag hade önskat att det uppstod någon sorts motståndsrörelse faktiskt, som kunde sprida sig till BVC eller andra ställen där föräldrar får information och vägledning. Jag vet inte hur annars man ska göra för att få ut budskapet om hur fullständigt galet det är att använda dessa metoder på sina barn.

Nej, det är svårt. Jag tror att diskussioner av det här slaget kan leda till mycket gott om man låter bli glåpord. Jag har varit i kontakt med Lars H Gustafsson idag som skulle läsa boken och sedan och sedan återkomma. Det är mycket tack vare honom som AW metoder uppmärksammades av BLF och anmäldes till BO.