Anna Wahlgrens metod, vad tycker ni??

1969. Citera mig gärna men klipp inte av mitt i är du snäll. Jag tycker det är hemskt att tro att barn ska passa in i en modell. Lika lite som vi vuxna är precis likadana, lika lite är barnen det. Min högst personliga åsikt är att det är hemskt. Hur ni andra gör lägger jag mig inte i men det gör ont i mig att barn modelleras om och jag är glad att mina inte behövde "utsättas" för det.

Jag gör säkert 100 fel varje dag men jag har en öm punkt just detta med att tvinga små barn att sova själva. Det är mycket få vuxna som vill sova ensamma i ett kolsvart rum, varför ska ett litet barn vilja göra det?

Att sömn är viktigt för både barn och föräldrar tvivlar nog ingen på. Vissa tål sömnbrist bra, andra dåligt. Men det finns ju trevligare "metoder" än AWs

Vi hade också en missnöjd bebis (ja hon hade ju tom kolik vilket AW inte ens anser existerar) och vi testade SM på andra, lite bara för testandes skull och lite av rent hopp att jag verkligen önskade att jag hade haft fel hela tiden... men det var helt fruktansvärt och fungerade inte alls på henne. Till att börja med så kräktes hon som en gris av all mat man skulle truga i henne vid varje tillfälle, samt att hon naturligtvis blev lika snabbt hungrig ändå, och eftersom jag vägrade låta henne skrika hysteriskt av hunger för att klockan visade fel, så sket det sig naturligtvis redan där. Dessutom hade hon väldigt oregelbunden sömnrytm och mådde inte alls bra av att försöka styras in i någon mall, hon skrek bara tusen gånger mer då eftersom allt blev kaos och hon istället bara blev övertrött eller var för pigg för att sova (precis som äldsta också för den delen när vi efter några månader försökte styra upp sömn och mat även för hennes del).

Det kanske är dags att inse att SM inte är universallösningen på perfekta bebisar, utan tvärtom är det personligheten som är avgörande? SM passar faktiskt inte alla, oavsett vad AW påstår.

Och? Ni gjorde på ett sätt och har mått bra av det, varför hoppa på andra som valt att inrätta sitt liv på ett annat sätt? De första månaderna har vi inte haft fasta tider (vilket ju också är enligt barnaboken) utan bara följt standardmodellen som iofs ger viss rytm men inte alls har fasta tider. Med minstingen spikade vi ett ungefärligt schema vid tre månader eftersom vi då kunde se den rytm han hade hittat och trivdes med.

Den här metoden för att ge flaska går alltså ut på att man håller fast barnet så att det måste äta även om det inte vill? Eller kan barnet ta en paus från flaskan? 

Ja exakt. Jag kunde inte låta mina bebisar skrika som galningar när jag visste att de hade ett behov som behövde tillgodoses, alltså struntade jag i SM. Jag har då rakt inte hoppat på någon för att man valt att göra annorlunda, däremot anser jag att det är högst viktigt att ifrågasätta när föräldrar ägnar sig åt ren vanvård av sina små. Blöjor behöver tex bytas vid behov, inte vid fasta tidpunkter. Närhet, sömn och mat behöver också komma vid behov, och inte vid fasta tidpunkter. Om tidpunkterna och behoven sammanfaller, fine då har man ju fått en lösning som passar. Problemet är ju uppenbarligen att dessa inte sammanfaller många gånger, och där går metoden plötsligt över till att bli vanvård istället. Inte lika bra nej.

Den här metoden för att ge flaska går alltså ut på att man håller fast barnet så att det måste äta även om det inte vill? Eller kan barnet ta en paus från flaskan? 

Kolla här:
www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/f...

Jag har väl aldrig sagt att det är en universallösning heller? Jag tycker att det varit suveränt för oss bara och jag vet ju att jag inte är ensam om att tycka så. Sen tycker jag inte alls att det är enligt standardmodellen att inte ge mat för att "klockan visar fel", småttingar ska ju ha mat om de r hungriga oavsett vad klockan är såklart.

Jag tror bara att du faktiskt har missförstått hur standardmodellen är tänkt att fungera. Det handlar inte om att saker måste ske vid vissa tidpunkter utan bara om att ligga steget före. Det är en ram som är flexibel och måste anpassas utifrån det barn man har, skriker barnet har man gjort fel.