Anna Wahlgrens metod, vad tycker ni??

Yes. I förlängningen leder ett sådant beteende till en osäkerhet hos barnet när det gäller de egna känslorna. Att inte få sina känslor speglade, utan tvärtom motsatta reaktioner, är fullständigt uppåt väggarna eftersom barnet ägnar varje vaken stund åt att registrera hela sin omgivning. En förälder som ger motsatta signaler på det bebisen sänder ut, förmedlar ett budskap som förvirrar och lägger locket på. Detta är fullständigt grundläggande, men ju mer jag läser om AW desto mer förstår jag att hon faktiskt är ute efter att uppfostra dessa bebisar till hur de ska reagera på sina egna känslor. Regissera deras känslotillstånd med hjälp av utebliven spegling. Väldigt oroväckande får jag säga. 

Jag har själv jobbat inom psykiatrin och sett detta hos väldigt många människor. När det gäller AW minns jag t.ex en tråd som rörde ett spädbarn som skrek vid läggning. AW sa att mamman skulle putsa på fläckar och låtsas att det var en gammal man som gnällde i barnets rum för att han inte fick som han ville. Det finns så många exempel tyvärr och de är inte svåra att länka till om någon tror att det är påhitt.

Tack för ditt svar.

På vilket sätt har de mått bra av det? Vad var det som gjorde att hen blev nöjd? Rutinerna?

Jag tänker att det finns en risk med att alltid förekomma barnets behov. Jag menar såklart inte att det finns någon mening med att vänta med att mata, söka eller byta blöja, utan att barnet ändå behöver hinna känna dessa behov. För att hen samtidigt ska känna att någon faktiskt svarar på signalerna.

Sedan tänker jag också att de barn som anpassar sig efter en standardmodell utan att må dåligt är sådana barn som egentligen inte behöver hjälpas till mat och sömn. Vi har ett barn som jag skulle säga är rätt krävande och för mig det låter helt främmande att hans behov någonsin skulle kunna "schematiseras" (inget negativt menat, hittar bara inte de rätta orden ikväll) utan att de skulle tryckas undan. Det finns inte i min värld att det du beskriver skulle fungera på honom. Därför har jag så svårt att se hur det skulle funka på barn som, liksom mitt, är väldigt intensiva och kräver mycket av sina föräldrar.

Jag är inte det minsta överlägsen, men jag kan inte hålla med dig om jag utgår ifrån det jag har läst.

Det låter så konstigt bara, det du skriver. Även om du skriver ner tiderna under några dagar så finns det ju inget som säger att de inte kommer att se helt annorlunda ut några dagar senare. Eller? Hur gör man då? 

Jag måste ha låtit dryg på något sätt utan att mena det. Jag ber om ursäkt. Jag har dock aldrig sagt något om att vara en osäker mamma, utan är själv, i högsta grad, en sådan. Det ska gudarna veta att jag ifrågasätter mig själv och mitt föräldraskap varje dag!

Självklart är det okej att ta hjälp och försöka hitta lösningar som inte rör sig kring fri amning och samsovning, så länge barnet är i fokus och inte mår dåligt av det.

Jag är själv något av en wannabe-AP-förälder som av diverse skäl inte har burit i sjal och som, hör och häpna, har använt napp (!). Jag tror inte alls att det har skadat mitt barn. Alla sätt är bra utom de dåliga, vilket i mina ögon är alla sätt som inte sätter barnets behov i första rummet.

När man som liten känner en känsla men får helt motsatt reaktion på den känslan, börjar man så småningom att tvivla på sina egna känslor. Andras tolkning av det jag känner är alltså det som gäller, och det är här det går fel. Istället för att föräldern speglar barnet och signalerar att den läser av känslorna, så är det barnet som börjar spegla förälderns motsatta reaktioner och riskerar så småningom att skapa ett "as if"-jag. En "som om"-personlighet. Där man agerar och reagerar som omgivningen förväntar sig och man pressar ner de riktiga känslorna bakom de påhittade, förväntade känslorna. Jag anser att det är otroligt farligt det som AW förespråkar,är att låtsas att man inte ser eller hör barnets skrik, att skratta och vara glad när barnet gråter. Och vad gäller matsituationen är det som hon kallar "ängslig överkoncentration" i själva verket en del av anknytningen. Barnet ligger och inspekterar sin förälder under matstunden, lär sig varje del av ansiktet, men får också en viktig kontakt via ögonen. En förälder som vägrar att titta sitt barn i ögonen under matstunden, för att barnet ska äta sig mätt, prioriterar själva mättnadskänslan före närheten. Något vi vet i själva verket är sekundärt, eftersom närhet alltid kommer först när små barn får välja själva.

Jag vet att du vet allt det här. Men det måste skrivas ner, då någon förhoppningsvis tar till sig åtminstone lite grann av det. Att ignorera sitt spädbarn är helt utan undantag aldrig bra. Det kan i själva verket vara farligt att göra det.

  Ja, den beskrivningen är ju verkligen upplagd för att det ska bli fel. Om bebisen "bryter samman" så bara fortsätter man??? Det är precis det jag menar med att råden är så himla oflexibla. Jag ser en poäng i att hålla bebisen stadigt (har själv haft min lille trångt inlindad i sjalen vid matning) och att inte överfokusera på barnets blick. Men att inte kunna ändra strategi när det INTE funkar, ja det är faktiskt typiskt AW...

Själv har jag varit en hängiven AP som inte fått det att funka, sen blivit en wannabe-AW som av diverse skäl ändå sjalat grymt mycket, låtit bebis sova när den behöver (vilket OFTAST har varit på samma tider varje dag) och lyssnar in min bebis signaler. OCH använder napp, vilket ju är "fel" i båda fallen  

Usch!
Läste nyligen en tråd om amning där någon länkade till en gammal studie om att flaskmatande mammor hade sämre anknytning till sina barn än ammande. Och ja det kan jag verkligen tänak mig om man helt utan konsekvenstänk kör metoder på barn som denna.

Själv matade jag dottern med flaska och jag tittade på henne, gosade med henne och höll henne nära nära. Visst hade jag såklart ändrat tänket kring maten om hon hade haft svårt att äta, men då utifrån vad hon ville och jag skulle aldrig strunta i barnets signaler. Inte konstigt om anknutningen blir lidande. Kan lägga till att jag absolut inte tror att flaskmatning per automatik ger dålig anknytning, men ignorering .. såklart har det väsentlig betydelse!!

Inte är det fel att använda napp som AP-förälder.