Anna Wahlgrens metod, vad tycker ni??

@ yn

Ett problem för er främst.
Vet du vad? Det är att vara föräldrar.
Livet är inte en dans på rosor och det är inga dockor man har..

Du vände dig visserligen inte till mig, men jag kan säga varför å våra vägnar här hemma.

Friammade,samsov och bar konstant i sjal i nästan 5 månader med min förste, ändå missnöjd bebis jämt Hittade BB och började styra upp sömnen, satsade på omsomning när bebis vaknade, uppehåll i tuttningen på ett par timmar, för att sedan äta massor och hålla aktivt program dessemellan, nöjd bebis
Jag var en sådan där osäker mamma som ni pratar så nedlåtande om, som behövde konkret hjälp att komma ur en väldigt svår start.Ja, det är onekligen hemskt, lika hemskt som att hävda att alla måste pressas in i nåt "naturligt" sätt som det verkar vara särskilt fint att ägna sig åt.

TS har haft problem med att sin lille flaskan. Hon är långt ifrån den enda som hamnar i en situation där bebisen är missnöjd vid flaskan/tutten. Om hon då har följt rådet att hålla bebisen i ett stadigt grepp och titta upp i luften, och det funkar. På vilket sätt blir det då ett dåligt råd?

Och då fick han gråta sig till sömns?

Jag säger inget om hennes situation men många som använt SHN tycker att de är närvarande genom ramsa och göra husljud oavsett hur barnet skriker eller fortsätter skrika. De skulle aldrig erkänna att barnet gråter sig till sömns eftersom de anser att det räcker med en röst eller musik utanför rummet.  Den första natten ska man vara närvarande genom kroppskontakt men sedan ska ramsan ta över. När ramsan ska ta över har man varken kroppskontakt eller ögonkontakt med barnet oavsett om det ligger ensamt och skriker. AW tycker det är väldigt viktigt att allt sker utanför rummet.

För att mina barn har mått bra av det. Är det svar nog? Jag tyckte att den första bebistiden med mitt första barn var ganska hattig och bebis var inte helt nöjd. Sen testade vi standardmodellen och lugnet införde sig, bebis blev supernöjd och belåten. Mätt, utsövd, glad, vi låg alltid steget före och såg till att han hade det bra innan han bad om något, istället för att vänta på att han skulle bli ledsen och försöka lista ut vad det var. Efter denna goda erfarenhet har vi kört standardmodellen på våra yngsta barn också och med samma goda resultat, den är helt enkelt fantastisk och jag fattar inte varför inte alla testar (om man inte är nöjd som man har det då).

Jag har redan berättat det för dig men vi fick också gladare bebisar när vi började söva om innan de vaknade. Efter en vecka sov de över skarvarna av sig själv. Att barn tar sig den sömn de behöver tror jag inte alls på. Att lämna en skrikande bebis med ramsor eller husljud i bakgrunden finns det dock ingen anledning till.

Och? Ni gjorde på ett sätt och har mått bra av det, varför hoppa på andra som valt att inrätta sitt liv på ett annat sätt? De första månaderna har vi inte haft fasta tider (vilket ju också är enligt barnaboken) utan bara följt standardmodellen som iofs ger viss rytm men inte alls har fasta tider. Med minstingen spikade vi ett ungefärligt schema vid tre månader eftersom vi då kunde se den rytm han hade hittat och trivdes med.

1969. Citera mig gärna men klipp inte av mitt i är du snäll. Jag tycker det är hemskt att tro att barn ska passa in i en modell. Lika lite som vi vuxna är precis likadana, lika lite är barnen det. Min högst personliga åsikt är att det är hemskt. Hur ni andra gör lägger jag mig inte i men det gör ont i mig att barn modelleras om och jag är glad att mina inte behövde "utsättas" för det.

Jag gör säkert 100 fel varje dag men jag har en öm punkt just detta med att tvinga små barn att sova själva. Det är mycket få vuxna som vill sova ensamma i ett kolsvart rum, varför ska ett litet barn vilja göra det?

Att sömn är viktigt för både barn och föräldrar tvivlar nog ingen på. Vissa tål sömnbrist bra, andra dåligt. Men det finns ju trevligare "metoder" än AWs

Jag vill rätta mig själv. Det finns självklart barn som tar sig den sömn de behöver oavsett. Jag tror dock att det är ganska vanligt att föräldrarna måste var lyhörda för barnets signaler och underlätta det hela på bästa sätt. Barn är olika och alla somnar inte vid bröstet även om det är det naturliga sättet att somna för ett spädbarn.

Vi hade också en missnöjd bebis (ja hon hade ju tom kolik vilket AW inte ens anser existerar) och vi testade SM på andra, lite bara för testandes skull och lite av rent hopp att jag verkligen önskade att jag hade haft fel hela tiden... men det var helt fruktansvärt och fungerade inte alls på henne. Till att börja med så kräktes hon som en gris av all mat man skulle truga i henne vid varje tillfälle, samt att hon naturligtvis blev lika snabbt hungrig ändå, och eftersom jag vägrade låta henne skrika hysteriskt av hunger för att klockan visade fel, så sket det sig naturligtvis redan där. Dessutom hade hon väldigt oregelbunden sömnrytm och mådde inte alls bra av att försöka styras in i någon mall, hon skrek bara tusen gånger mer då eftersom allt blev kaos och hon istället bara blev övertrött eller var för pigg för att sova (precis som äldsta också för den delen när vi efter några månader försökte styra upp sömn och mat även för hennes del).

Det kanske är dags att inse att SM inte är universallösningen på perfekta bebisar, utan tvärtom är det personligheten som är avgörande? SM passar faktiskt inte alla, oavsett vad AW påstår.