Varför vill man INTE ha barn?

jag kan inte förstå varför det är så svårt att förstå att folk inte vill ha barn.
De flesta som medvetet inte vill ha barn har tagit ett väl grundat beslut, jag tror att beslutet att inte skaffa barn är större och svårare än att välja att få barn. Frivilligt barnlösa har ofta funderat på för och nackdelar i många år, en förälder kanske bara funderat på fördelarna, om ens det, innan de får barn.
Därför är det ett mer moget beslut att inte skaffa barn i många fall.. 

Precis som det som tidigare har skrivits i denna tråd så saknas viljan att skaffa barn. Jag har passerat 30 för några år sedan och aldrig drömt om graviditet och barn. Jag är säker på att jag går miste om mycket då jag inte har barn, men varför skulle jag gå emot min egen vilja och sträva efter att bli förälder?      

För mig var det så att jag inte ville ha barn och verkligen inte kunde tänka mig in i en sådan situation. Alla barnrelaterade minnen jag hade var inte jättebra och barn var helt enkelt inte min grej. Men så skaffade en kompis barn. Och sen en till... Och till slut såg jag att det jag fått för mig om barn inte behövde stämma och jag vande mig vid att ha barn runt mig. Sakta började både jag och min sambo att själva kunna tänka oss och efter beslutet tog det ytterligare 1,5 år att ens bli gravid. Nu har vi två egna och jag kan inte tänka mig att leva utan barn istället.

I många år så var jag helt emot att skaffa barn. Anledningen är att barn inte alls intresserar mig. Det behöver inte vara mer krångligt än så. Jag läste ett inlägg på första sidan om olika "personligheter" och jag tycker den fattas. Den ointresserade. 
Nu har jag valt att skaffa barn, är gravid med mitt första och är jätteglad för det! Men jag har aldrig varit säker på om jag verkligen vill ha barn eller inte. Hade jag inte träffat en barnkär kille så hade det nog aldrig blivit något. Och jag har fortfarande svårt för att sätta barn till en värld jag anser vara överlag hemsk.

Egentligen är det väl inte konstigare att någon inte vill ha barn än att jag inte vill ha fler barn. Jag har två. Det räcker gott. För andra räcker det med ett, eller fem, eller inget.

(Sedan måste jag reta mig: nej, mitt liv fick inte en ny och djupare mening med barn. Mina barn tillför mitt liv oerhört mycket och utan dem skulle livet bli meningslöst eftersom sorgen skulle täcka över allting annat - men innan jag fick mina två ungar var livet faktiskt precis lika meningsfullt. Jag gillar inte sådana uttalanden för jag tycker det låter som ett förtäckt sätt att säga till barnlösa att deras liv saknar mening, men att det har de inte fattat ännu - ungefär som om troende säger till ateister att de inte är lika andligt utvecklade som de som tror...)

JAAAA, du lyckades med något som andra kvinnor gjort i några hundra år .....

Skulle jag uppfostrat barn som det behövs i dagens bortskämda samhälle hade man väl fått myndigheterna efter sig...