Varför vill man INTE ha barn?

Jag har enda fram tills jag träffade min nuvarande sambo inte velat ha barn. Har inte känt något behov av att bilda familj med någon jag har haft ett förhållande med, inte för att de varit dåliga människor, utan för att de som jag inte känt något behov av att bli förälder och då är det ju liksom inte någonting man ens tänker på.
Känner heller (inte heller idag, trots att jag är höggravid) något större behov att sprida mina ganska så kassa gener vidare, utan skulle helst velat adoptera, men det har jag och kommer nog aldrig ha ekonomi till. Så jag var liksom lite inställd på att aldrig skaffa barn, och har full förståelse för att man inte vill det. Förstår såvida inte varför det i många fall är så provocerande att vara frivilligt barnlös/barnfri, framförallt som kvinna. Det är ju t.om. nästintill omöjligt att som kvinna och barnlös få igenom en sterilisering.
Jag skulle således säkerligen fortfarande velat vara barnlös/barnfri om jag inte träffat min sambo, och det hade nog inte vart helt omöjligt att jag hade haft ett par hundar eller något istället och vart lycklig ändå :)

Apopan

Äldre 10 Sep 12:28

#11

Baby Girl skrev 2011-09-10 12:21:38 följande:

Jag kan bara svara för mig själv nu, men jag blir inte provocerad av frivillig barnlöshet men jag funderar mest på varför? Känner man inte någon gång i livet att man längtar efter att ha barn? Jag vet inte hur det är med andra, men för mig kändes det så djupt rotat i mig, helt naturligt att jag vill vara mamma och ta hand om barn. Jag kände den biologiska klockan ticka om man säger så haha. Det kanske bara är jag (och andra) som person i min personlighet som känner så, jag har alltid gillat barn.

Tror inte alla har den där biologiska klockan, eller i annat fall så tickar den väldigt svagt. Tror nog inte att det behöver vara svårare än så. Tror heller inte att det är något direkt fel på en för att det är så. Människor är nog bara olika helt enkelt. :)
Jag tycker t.ex. inte om barn bara för att de är barn. Utan de barn jag tycker om är de jag känner och har en relation till. Precis som med vuxna alltså. Tror också att det ganska så naturliga behovet av att vilja vara en "vårdare" går alldeles utmärkt att kanalisera på andra människor, eller djur för den delen.

Apopan

Äldre 10 Sep 13:32

#68

Baby Girl skrev 2011-09-10 13:01:07 följande:

Jo men hund är ju ett husdjur. Men att skaffa barn ligger ju i vår natur och fortplantningen. Det känns som en stor skillnad där.

En hund är ju oftast mer än bara ett husdjur. Jag/matte är min hunds mamma, och husse är min hunds pappa., vi är ju hundens fostrare och vi älskar varandra och är en familj. Visst, en hund är en hund och en människa är en människa. Men hunden är ju inte oftast inte ett husdjur som alla andra. Denna relation räcker så vidare säkerligen gott och väl när det kommer till mångas behov som andra kanske fyller med ett barn, utan att man för den delen behandlar hunden som en människa. Tycker faktiskt inte det är speciellt konstigt :)

Ps: När jag varit på MVC så har vi pratat mycket om likheterna mellan att ha hund och ha barn med vår barnmorska, speciellt likheterna mellan ett spädbarn och en valp.

Apopan

Äldre 10 Sep 14:11

#107

Iryelle skrev 2011-09-10 14:07:14 följande:

I många år så var jag helt emot att skaffa barn. Anledningen är att barn inte alls intresserar mig. Det behöver inte vara mer krångligt än så. Jag läste ett inlägg på första sidan om olika "personligheter" och jag tycker den fattas. Den ointresserade.
Nu har jag valt att skaffa barn, är gravid med mitt första och är jätteglad för det! Men jag har aldrig varit säker på om jag verkligen vill ha barn eller inte. Hade jag inte träffat en barnkär kille så hade det nog aldrig blivit något. Och jag har fortfarande svårt för att sätta barn till en värld jag anser vara överlag hemsk.

Låter exakt som mig :P

Apopan

Äldre 10 Sep 18:07

#177

Mad as snow skrev 2011-09-10 18:01:52 följande:

När man inte förstår varför vissa inte vill ha barn, så beror det på att man utgår från sig själv som mall. Men om man föreställer sig att alla människor har olika grundvärderingar, ideal, bagage, åsikter, utgångspunkter och erfarenheter - så blir det inte så hemskt komplicerat att sätta sig in i hur någon inte kan vilja ha barn. Grundregeln är således att släppa sig själv för ett ögonblick och sätta sig in i en annan människas tillvaro. Det handlar om empati och mognad, att klara av att på riktigt begripa - både intellektuellt och emotionellt - att min verklighet och mina mål i livet inte är självklara för en annan person. Det kan röra sig om diametralt motsatta saker vad gäller två människors längtan och vilja i livet. Man skulle kunna kalla det här en sorts grundkurs i empati.

Apopan

Äldre 10 Sep 18:27

#205

Ginevra skrev 2011-09-10 18:22:20 följande:

Jag tror inte att man nödvändigtvis blir en dålig förälder bara för att man inte tycker att barn är så värst förtjusande i största allmänhet.

Nej det får man verkligen hoppas! / blivande förälder som inte har särskilt mycket positivt att säga om de flesta barn hon träffat :P

Apopan

Äldre 10 Sep 18:34

#215

Mad as snow skrev 2011-09-10 18:29:18 följande:

Äsch, oroa dig inte. Barn är i allmänhet ganska påfrestande för många av oss, så länge vi inte har band till dem som överskuggar den påfrestningen. Jag som förälder blir fruktansvärt trött av att umgås med andras barn under längre tid än ett par timmar och jag känner mig hyfsat ointresserad av dem. Mitt eget barn däremot är jag helt besatt av.

Skönt att höra! ;D

Varför vill man INTE ha barn?

INNEHÅLL