Om skolan är för lätt...?

Bor i Sverige och mina döttrar lärde sig läsa när de var 5 respektive 5,5 år men det var när de själva var mogna och JAG fanns där till stöd för dem.

Jag tror också att vi föräldrar har ett visst ansvar och inte kan lägga allt på skolan. Min dotter som börjat 4an nu har ett stort intresse för engelskan och jag hjälper henne att lära sig så mycket hon bara vill.

Det går alldeles utmärkt för många barn att lära sig läsa och skriva tidigare än 7 år och då ska de såklart få möjligheten till detta. Det är ju det som är poängen. Att få börja i sin egen takt, senast vid 7 års ålder. Förskoleklassen ska uppmuntra och ge lusten att lära sig - inte kräva den, eftersom det är så många barn som man skulle förstöra lärandeprocessen för annars.

Utvecklingspsykologi liksom annan psykologi är baserat på vetenskapliga studier. Precis som västerländsk medicin är forskingsbaserad så är även pedagogik och utvecklingspsykologin. Förstår inte vad du har fått annan information ifrån.

Poängen är alltså att det ska gå alldeles utmärkt att lära sig läsa i förskoleklass OM barnet är redo för detta och visar på lust och intresse. Varför är detta så provocerande?

6åringen växer otroligt snabbt, alltså är just då inne i en otroligt hög tillväxtperiod. Detta resulterar ofta i fysiska svårigheter för barnet - plötsligt (och igen) svårare med kroppskontroll, dvs klumpigare och har mycket svårt att sitta stilla. Mentalt går också 6åringen in i en utvecklingsfas från litet barn till stort barn, man brukar kalla fasen för den första puberteten, barnet blir lätt oroligt och har mycket humörsvängningar.

Därför.

Jo, skolan i Sverige har blivit sa vardelos att de enda barn som lar sig nanting ar de som har tillgang till engagerade foraldrar...

vilken trams!

JeckaH skrev: Men det man vet är att de barn som får lära sig i sin egen takt och med hjälp av sin lust istället för tvång, lär sig också att ta egna initativ och kunskapssöka aktivt i samspel med vuxna.

Men om lusten att lära börjar redan när de två och de inte får några utmaningar inna de är sex - finns inte risken att de förlorar lusten att lära då?

Systemet i Sverige ar tankt for att de som ar daliga ska tro och kanna att de ar duktiga. Hela svenska ideologin ar byggt kring de dar sosso tankarna.

Min teori ar att det hela gor att barnen inte lyckas anpassa sig till hogre krav, som det brukar vara i andra lander.

Tank att i Sverige behover man ett helt ar invanjning innan man borjar ettan eftersom det inte funnits nagra krav i forskolan tidigare!

Vilken skillnad med min dotter som ar 4 ar , tar hem laxor fran skolan och ja, tro mig eller inte, ALSKAR gora dom ! 

Jag kan tycka att det är väldigt synd att svenska elevers kunskaper i olika ämnen sjunker i internationella studier. Och jag tror personligen det behövs mer än just en ny läroplan för att uppnå detta. På så sätt tycker jag att Caliningrad har rätt.

Dock är den svenska skolan bra på andra saker som att lära eleverna problemlösning och respekt för andra människor lika värde. Svenska skolan är duktig på att försöka få med alla elever till grundläggande mål, många kan bli duktiga om de får lite tid, men missar  väl ofta på vägen de elever som behöver mer utmaning. Det finns ju begränsade resurser.

Jag kan också hålla med att den är slappt på fronten att elever ska kunna sitta still och ta till sig det någon säger. Dock tror jag du undervärderar den svenska skolan, och om du läser planen för åk 1-3 så kan ju många av de punkterna följa med långt upp i skolsystemet.
Jag har liksom frösöblomster extremt svårt att tro att din dotter kan kritiskt analysera texter.  De 4 olika räknesätten handlar mest om att lära sig untantill. I svenska skolan får man lära sig använda sig av kunskaperna t.ex räkna ut hur mycket färg det behövs för att måla om fotbollsmålen. Kan din 4-åring det?

Det finns säkert folk i alla länder som kan både problemlösning och har extrem hög kunskapsniivå, generellt sätt är dock sverige i framkant gällade det. Och vissa asiatiska länder ligger långt efter.

  
      

Men snälla nån lämnar du som förälder över ditt barns totala utveckling på alla plan till förskolan? Min äldsta är 3½ år. Han kan läsa = ljuda och avkoda ord som inte är alltför långa. Han räknar över hundra och har hyfsat begrepp om mängd och tid (klocka) för att ta ett par exempel. Han har alltid varit intresserad av former, färger, systematik. Senare med andra saker. Han har gått i förskola under ett drygt halvår. I våras 15 timmar/veckan, numera 20 timmar/veckan. Min yngsta är 2½ och går också 20 timmar på förskola nu sedan augusti. Han har inget direkt intresse för bokstäver och siffror. Kan tycka att det är lite kul att rabbla och låtsasräkna och låtsasläsa men annars ägnar han sin tid åt annat. Skulle aldrig falla mig in att sitta och traggla med honom när han inte vill. Vem som kommer att klara skolan som institution bäst har jag inte en susning om. Kan precis lika gärna vara min yngsta även om han inte lär sig läsa förrän han börjar skolan som 7-åring.

Jag blir bara helt perplex över det totala tunnelseende som några ger uttryck för. Bildning och kunskap är något annat än formella färdigheter. Ett barn kan ha suveräna språkliga eller matematiska färdigheter utan att kunna en enda bokstav och inte ha en susning om vad ett plus eller ett likamedtecken är. Det innebär inte att det finns sådant som bör förbättras i den svenska skolan.   

Jag håller med om att man borde kunna arbeta mer aktivt för vissa kunskaper inom förskolans ram. Däremot måste det väl skilja enormt på en skola för barn som är 2 eller 7 år.

Jag vet att det går att lära 2-åringar läsa, lättaste m,h,a känna igen hela ord. Dock är väl 7-åringen överlägsen gällande förmågan att sitta tyst på en stol, tillgodogöra sig innehållet i det någon säger och rent motoriskt med fin och grovmotorik. 

Att lära sig ett språk som barn handlar väl dessutom mycket om att lyssna och härma. Det behöver man ju inte sitta på skolbänken för att göra.