Om skolan är för lätt...?

Man ska som lärare möta varje barn på sin nivå, i möjligaste mån. Mitt råd är fortfarande att du ska ta och läsa på den nya läroplanen och kursplanerna ordentligt och sedan ha ett samtal med läraren och om så behövs även rektor.  

Hej
men hela svenska ideologin bygger just pa detta. I Sverige ar det fel att vara battre, att forsoka vara bast osv.

Alla ar lika. Likabehandlingsplan ju osv.

Sen pastar alla att det ar bra att ha trakigt ocksa iallafall. Och sa kan han ju hjalpa de andra eleverna som kan mindre istallet! Da skulle ju lararna ha annu mindre att gora... perfekt system... 

Det kan absolut göras mycket förbättringar i den svenska skolan. På alla nivåer.

Vad maken dock klagar över (och han är inte ensam) när det gäller de duktiga asiatiska arbetarna är att i processen att utbilda människorna så hårt och i ett sådant tempo glöms det bort att lära dem problemlösning. De flesta människor jag träffat inom IT-industrin och lite andra sektorer (och det är rätt många) har samma problem med asiatiskt utbildade arbetare. De kan inte tänka själva när det gäller hur problemen ska lösas. Att vara chef över asiatiska arbetare handlar därför mycket mer om detaljstyrning än vad som behövs med ex amerikanskt eller svenskt utbildade människor.

Alla system har lite brister. Den svenska skolan valde en ny inriktning efter andra världskriget. Utbildning skulle inte leda till en massa som inte ifrågasätter överheten. Och då krävs en annan typ av undervisning än den som ofta ges i Asien.

Jag var också ett sånt där barn som redan kunde läsa och skriva när jag började skolan och jag har därför alltid tyckt att skolan är slapp etc men nu när jag har barn som inte alls har särskilt lätt för sig ser jag det lite annorlunda.
Det har gått bra för mig med högskolestudier etc och jag undrar om det egentligen hade varit bättre om jag flyttat upp en klass? Hade jag "vunnit" på det, tveksamt...tror att allt jämnar ut sig i slutändan i alla fall. Allt handlar ju inte om skolämnena och även om man är skolmogen kanske man inte är riktigt socialt mogen att flytta upp i en högre klass.
Vet flera vars föräldrar pushade på att sätta barnen i nästa årskurs när dom var små - ingen av dom har haft särskilt imponerande karriärer faktiskt..
Även barn som inte kan allt i skolan kan tycka det är tråkigt.

Hej
jag kan lova att mina thailandska medarbetare kan definitivt losa problem.
De har gatt pa internationella skolor i Thailand som min dotter (alltsa US eller IB curriculum men asiatisk kultur), kommit in pa postgrad pa Yale eller U Penn i USA osv.

Det ar fantastiskt for mig att fa jobba med sa duktiga medarbetare.

Alla skolor i Asien ar inte lika.

Pa en skola som min dotters ser de ocksa till att detektera barn som har hog potential mycket tidigt och sen pushar dom.

Det skulle anses som "intelikabehandling" i Sverige... 

Då antar jag att de inte hamnar i Silicon Valley . För här är är det rätt vedertaget att många av de asiatiska arbetarna har problem att komma över när de börjar jobba här. Några av mina indiska vänner har uttryckt samma sak, att det var det som de hade svårast för.

Hej,
jag och min syster fick fransk baccalaureat nar vi knappt fyllde 16 ar.
Da haller jag med om att det ar battre att forsoka stanna i sin arskurs.
Om min dotters skola skulle nu kontakta mig for att flytta upp henne skulle jag inte tycka att det vore nan bra ide alls eftersom hon trivs sa vansinnigt bra som det ar nu.

Men om lararna ar for lata for att anpassa sig till varje barns niva, som det var i Frankrike pa min tid antagligen, finns det val ingen annan losning...

Det som var  bra med att flytta upp ar jag kunde skaffa 2 hoskoleutbildningar, en MBA nar jag var 20 i den basta handelshogskolan i Paris + senare en pianistutbildning pa Kungliga Musikhogskolan.

För min del hade det nog varit bra. Särskilt som jag gick 1:an och 2:an i en liten skola, och hade många kompisar som var ett år äldre just de åren. Hade varit lätt att flytta upp  mig en klass då, eller låta mig följa med den andra klassen (och mina kompisar där) upp till trean. Istället blev jag kvar i min klass, och även om det på sitt sätt var en trygghet så blev jag några år senare mobbad i klassen pga att jag var duktig i skolan. När jag frågade vad jag skulle göra (för att jag gjort klart) så blev jag nedtryckt, anklagad för att "skryta" eller ljuga - för jag kunde omöjligt vara klar. Ett tag "fejkade" jag att jag hade svårt för vissa saker, bara för slippa det.

Inte förrän på gymnasiet, när jag hamnade i en helt ny klass började det kännas ok att vara duktig i skolan, då var det något som var imponerande - inte fel.

TS gör det val som de anser är bäst för deras barn, men jag ville ge min historia, och peka litet på en möjlighet som skulle kunna fungera? Kanske finns det möjlighet att vara någon dag i veckan med en äldre klass, och så kan barnet senare välja om det ska gå upp dit eller vara kvar i sin klass. Få känna sig för litet.

Jag vet inte hur jag hade valt om jag fått en valmöjlighet, men såhär i efterhand så skulle jag gärna fått möjlighet att välja. För då hade jag ju i alla fall vetat att jag en gång valt, även om det senare visat sig att valet kanske inte blev så bra...

I den nya läroplanen står det att alla barn har rätt att utmanas utifrån den nivån de befinner sig. Detta har inte varit funnits utskrivet tidigare och fokus har då ofta hamnat på att se till att alla klarar godkänd nivå. 

Säg till läraren som undervisar att er dotter för att inte tappa skolgnistan behöver utmanas.

Sen som lärare måste jag säga att det är vårt stora dilemma många gånger, många i klassen kanske och flera olika nivåer att tillgodose men...man måste försöka! Jag brukar ge uppgifter som kan utföras på många olika sätt och nivåer, då blir det inte så synligt att vissa kan mer och andra mindre men alla kan göra uppgiften utifrån sig själva...detta gäller till exempel skrivövningar och läsning. Mattebok borde inte vara så svårt att få en svårare. 

jaja.... svensk ideologi!