• Firstblood

    Om skolan är för lätt...?

    Min 7-årige pojke har börjat i första klass. Han läser i det närmaste flytande. Han hanterar alla fyra räknesätten och är inte alls främmande för att förstå matematik som räknas på mellanstadiet. Han skriver bra och är i övrigt en rätt social och glad och lekinriktad pojke. I skolan skriver de siffror och bokstäver; räknar ental och läser lite för läraren. (I förskoleklassen målade barnen ibland, det var höjden av pedagogik). Han säger själv att det är för lätt. Inga som helst utmaningar. Jag har hintat läraren men denne tycks helt ointresserad. Finns det fler som känner igen detta? Vad ska man göra? Jag ställer inga orimliga krav. Att en 7-åring får relevanta utmaningar i skolan känns som en självklarhet. Jag började själv i skolan 1978. Har det hän nåt sedan dess? Man undrar.

  • Svar på tråden Om skolan är för lätt...?
  • Flickan och kråkan
    Hertha skrev 2011-09-10 18:48:11 följande:
    Din son låter som min . Jag brukar också säga att det är hans intresse för former som lärde honom att läsa tidigt. Vi brukade gå och titta på skyltar när han var 2 så redan då kunde han känna igen trianglar i olika lutningar. Han la 25-bitarspussel som 2,5-åring, något jag också tror beror på att han såg formen. Nu är han 5 och kan bygga lego efter ritningar till 7-8-åringar.

    Hans lillebror har HELT andra intressen, han är nu 3 och kan inte lägga 12-bitarspussel. Han känner igen typ första bokstaven i sitt namn och kan räkna till 10 på engelska och svenska men det är typ allt. Å andra sidan är han superduktig på att klättra och vet precis var hans kropp börjar och slutar. Något storebror fortfarande inte har koll på.
    Det låter som vi har fyra barn som är väldigt lika . Äldsta låter precis som din äldsta. Har varit tidig med färger, former, siffror och bokstäver. Samma sak med pussel. I somras när han satt och åt penne ur en matlåda så konstaterade han plötsligt att det såg ut som Sydamerika. Och det gjorde det. Pastan som fanns kvar på botten låg i en form som såg ut som Sydamerika och vi har inte tragglat kartor. Motoriskt känns mycket han gör lite avigt .

    Lillebror blir snart 2½ år och känner igen vissa basfärger (med möda), kan räkna till tre med säkerhet för vad det innebär. Kan rabbla siffror längre utan att förstå innebörden och ibland kan siffror komma i oordning och flera gånger . Känner igen A som hans namn börjar med och M och P. Han är helt ointresserad. Han är tvärtemot sin bror däremot väldigt motorisk och en riktig klätterapa som sedan länge har full koll på armar och ben. Hanterar balanscykel klanderfritt sedan ett halvår.

    Sedan har ju båda färdigheter och förmågor som är mindre uppenbara = ej mätbara.  

       
  • Malena C

    Skolan skiljer sig en hel del mellan olika länder och det finns väl för och nakdelar med allt. Här i Belgen börjar man mellan 2.5 och 3 år och det har jag varit väldigt tveksam till men jag tror vi har hittat en bra lösning för vår son och jag ser att han lär sig massor tack vare ett engagerat dagis med en bra blandning av fri lek och pedagogisk verksamhet. Han lär sig definitivt bättre tilsammans med andra barn och gillar tanken på att man tar till vara barns begåvning och ger dem mycket stimulans redan när de är små. jag har uppfattningen från svenska vänner med barn på dagis att den pedagogiska verksamheten inte har ett mål och att de är understimulerade men det skiljer sig väl från dagis till dagis. Vi har hittat en skola där de är sju elever i min sons klass. Här finns klasser med mellan 20 och 30 2.5 till 3-åringar på en lärare och det tycker jag är rent vansinne. Om inte pedagogiskt så rent säkerhetsmässigt.
    Problemen med den svenska skolan tycker jag är att kvaliteten varierar så starkt sedan skolan blev kommunaliserad.  När jag jobbade på högstadiet var det stor skillnad kunskapsmässigt mellan eleverna beroende på vilket mellanstadium de kom från. Det ser ut som den nya skolplanen är bättre men jag vet att de elever som lämnade vårt högstadium hade betydligt lägre kunskapsnivå än motsvarande ålder ibåde Tyskland och Belgien. En av orsakerna tror jag är att vi under lång tid i Sverige har haft fokus på att lära sig söka information och infört en massa pedagogiska metoder. Jag tror på katederundervisning och friare former enbart när klassdynamiken tillåter. Jag tycker dessutom att pedagogik i mångt och mycket är ett flumämne. Av alla lärarkolloegor jag haft, både med formel examen och utan, så är det de som är personliga auktoriteter med humor som varit bra lärare. Ordning och reda i kombination med humor och och ett respektfullt bemötande av varje elev och ett personligt engagemang gör en bra lärare. Om läraren sedan har en passion för sitt ämne så lär sig eleverna bättre oavsett om de är begåvade eller inte.
    Om jag fick bestämma över lärarutbildningen skulle alla ha en master i sitt huvudämne och pedagogiken skulle enbart bestå av praktik under ledning av en erfaren lärare med goda resultat.
    När min mamma gick ut nian kunde hon allt man lär sig på den mest allmänna linjen på gymnasiet idag och hon var inte unik. Hon var redo att försörja sig själv om det behövdes. Jag har svenska kollegor som bara 90-talets grundskola i botten och de kan inte ens sitt eget språk ordentligt. Om de klarar procenträkning så stannar det också där och de är inte obegåvade - bara illa undervisade. Jag hoppas det är förändring på gång. Min man har Bekgisk grundskola i botten och en yrkesutbildning ovanpå det. han läste samam matematik i grundskolan som jag gjorde på gymnasiet. Jag tycker detta är en förolömpning mot svenska barn. Vi borde ge dem en bättre start som håller internationellt.

  • jordgubbe0812

    Jag tycker det är intressanta tankar när diskussionen nu blivit lite mer nyanserad.

    Jag vill bara nämna att också dagis (eller förskola som det så fint heter numera) också har en läroplan där det ingår att lära barnen om språk, matte (där inräknas former och ord som lång/kort osv), natur, teknik, idrott och respekt för alla människors lika värde. 
    Det är ju ingen direkt undervisning på förskolan men ämnerna ska blandas in i leken. I förskolans läroplan ingår heller inga krav på att barnen ska uppnå de enskilda målen.
    Vår förskola har vissa aktiviter varje vecka, "stationer", rörelse och besök i skogen. Sen kombineras det med olika teman för varje vecka eller månad. Denna vecka har de haft idrott som tema och haft höjdhopp etc. Allt på de deltagande barnerns vilkor.

    Men dina tankar om master i huvudämnet Marlena. Gäller det alla stadier? Jag kan tänka mig att en master i matematik på lågstadiet borde kännas ganska mycket överkurs. Där är väl snarare pedagogik a och o. Att kunna förklara på olika sätt till olika barn. Jag tycker pedagogiken är undervärderad. Det spelar ingen roll hur mycket man kan om man inte har förmåga att förklara och göra ämnet intressant. (man måste ju dock veta det man lär ut)

     

  • caliningrad
    Flickan och kråkan skrev 2011-09-10 09:45:04 följande:
    Du får ursäkta, men jag tycker inte att det är några exceptionella kunskaper för en 4-åring. Min 3½-åring kan det din dotter kan (ja, inte thai då) plus att han ljudar och avkodar. Han skriver mer än namn och det här med att veta vilka bokstäver ord börjar och slutar på kunde han innan han var 3. Han är inte det minsta exceptionell eller ovanligt begåvad. Han har bara ett väldigt intresse av former och liknande. Lillebror kommer inte att vara i närheten av formella färdigheter som 3-åring, men han kommer med största sannolikhet inte ha sämre språkkunskaper senare i alla fall för så fungerar inte "kunskapande". 

    Sedan blir jag fascinerad av att du jämför Sverige med USA. När man tittar på de undersökningar kring barns kunskaper som alla hänvisar till = PISA, så är det ju så att Sverige och USA ligger på i stort sett samma nivå (2009, som var sista undersökningen). Sverige och USA har en mer eller mindre identisk utveckling vad gäller läsförståelse = stadigt sämre under 2000-talet och resultatmässigt på "samma" plats idag. Vad gäller likvärdighet = alla barns utbildningsmöjligheter utifrån bland annat ekonomiska och sociala faktorer så ligger Sverige långt före USA. Så vad du försöker att få sagt genom att jämföra med USA vet jag faktiskt inte.  

      
    Din son kommer att ha extremt tråkigt när jag börjar i ettan... du måste försöka bromsa honom eller så blir han säkert bromsad iallafall, så det är ingen fara... . Jag har aldrig påstått att min dotter 'är exceptionellt begåvad. Tvärtom är hon en perfekt representant av vad alla 4-åringar kan här, TACK VARE SKOLAN enbart. Jag vet mycket väl att många svenska barn kan läsa innan de börjar ettan, men det har de lärt sig UTANFÖR SKOLAN och därför tycker jag att det är skamligt att den svenska skolan är så lätt. Det är en förolämpning mot alla dessa normalt utvecklade barn, som nån annan skrev.

    Om du har förstått det jag skrev har jag inte jämför Sverige med USA. Varför skulle jag göra det ? finns inte en enda amerikan på min dotters skola som ligger i Asien. 
  • caliningrad
    Malena C skrev 2011-09-11 07:58:43 följande:
     Jag tycker dessutom att pedagogik i mångt och mycket är ett flumämne. Jag tycker detta är en förolömpning mot svenska barn. Vi borde ge dem en bättre start som håller internationellt.
    Japp!
  • caliningrad

    Hej,
    varför jag tycker att det är viktigt att börja träna literacy så tidigt som möjligt är att jag tror stenhårt att barnen tappar intresse i läsning/skolan/studierna om de befinner sig i ett utvecklingsstadium som är mycket mer avancerat än det de böckerna de läser.

    Jag kan inte riktigt se hur en 8-åring kan tycka att det är så utvecklande att läsa enkla barnböcker, när samma 8-åringen kan förstå filmer som är i förhållande mycket mer komplicerade.

    Därför många tonåringar bara sitter och tittar på TV eller spelar videospel till slut tror jag och aldrig når den nivå som krävs för att tycka att skönlitteratur är spännande.

    Samma sak med pianospelet. Min dotter kan spela enkla stycken alldeles korrekt. När jag försökte undervisa 4-åringar i Sverige var det rent sagt omöjligt, de kunde bara inte sitta stilla. Å andra hand det gick inte heller att undervisa 12-åringar som tyckte att pianonybörjarstyckena var så tråkiga - och det är de, de är ju tänkta för 4-åringar... Så jag undervisade bara asiatiska barn som hade börjat som 4-åringar och som kunde spela intressanta stycken anpassade till deras ålder till slut....
     

  • Flickan och kråkan
    caliningrad skrev 2011-09-11 14:14:27 följande:
    Din son kommer att ha extremt tråkigt när jag börjar i ettan... du måste försöka bromsa honom eller så blir han säkert bromsad iallafall, så det är ingen fara... . Jag har aldrig påstått att min dotter 'är exceptionellt begåvad. Tvärtom är hon en perfekt representant av vad alla 4-åringar kan här, TACK VARE SKOLAN enbart. Jag vet mycket väl att många svenska barn kan läsa innan de börjar ettan, men det har de lärt sig UTANFÖR SKOLAN och därför tycker jag att det är skamligt att den svenska skolan är så lätt. Det är en förolämpning mot alla dessa normalt utvecklade barn, som nån annan skrev.

    Om du har förstått det jag skrev har jag inte jämför Sverige med USA. Varför skulle jag göra det ? finns inte en enda amerikan på min dotters skola som ligger i Asien. 

    Nej då, han kommer inte att ha tråkigt i skolan för att han kan läsa, skriva och räkna när han börjar. Jag läste som 4-åring och har aldrig upplevt skolan som tråkig pga det. Du och jag har så totalt diametralt olika uppfattningar om vad kunskap och bildning är, liksom hur man lär sig att vi pratar förbi varandra. För mig är det fullständigt oväsentligt hur många bokstäver en 4-åring kan. För mig är det däremot viktigt vilken språklig förmåga han/hon har och det enkelt mätbara som du hela tiden utgår från är inget vidare bra mått på det. Du tror inte barn lär sig något under den tid man inte aktivt sysslar med att räkna, läsa och skriva?

    Nej, min 3½-åring har inte lärt sig att läsa på förskolan det halvår han gått där, men däremot en massa annat. Min yngsta som är 2½ år kommer inte att kunna läsa som 3½-åring. Han har inte blivit försummad, det är inte en förolämpning mot hans begåvning. Han är inte heller mindre bågåvad eller mindre kunnig generellt. Han kommer att kunna annat som inte hans storebror kan när han är 3½. Utan tvekan kan det mycket väl vara så att han är den överlägsne läsaren av dem två när de är 12 år. Om man lär sig alfabetet när man är 3 eller när man är 7 är inte det minsta avgörande för den framtida läsförmågan. För mig är ditt perspektiv oerhört begränsat. Ditt prat om att barn per automatik bromsas i det svenska systemet är ett ypperligt bevis på det. Jag har inget problem med att samtala med personal som arbetar med mina barn, så varför skulle de bromsas?

    Du jämförde med USA på det viset att du jämförde din dotters skola med amerikanska skolors resultat och den dessutom följer californian curriculum.   
      
  • Flickan och kråkan
    caliningrad skrev 2011-09-11 14:33:32 följande:
    Hej,
    varför jag tycker att det är viktigt att börja träna literacy så tidigt som möjligt är att jag tror stenhårt att barnen tappar intresse i läsning/skolan/studierna om de befinner sig i ett utvecklingsstadium som är mycket mer avancerat än det de böckerna de läser.

    Jag kan inte riktigt se hur en 8-åring kan tycka att det är så utvecklande att läsa enkla barnböcker, när samma 8-åringen kan förstå filmer som är i förhållande mycket mer komplicerade.

    Därför många tonåringar bara sitter och tittar på TV eller spelar videospel till slut tror jag och aldrig når den nivå som krävs för att tycka att skönlitteratur är spännande. 
    Vikten av att ge barn ett rikt språk och visa dem vägen in i litteraturens värld tidigt håller jag helt och hållet med dig om. Det du skriver sedan.........ja, där kan jag nog inte hålla med dig om något är jag rädd. Du är väl medveten om att man på universitetsnivå kan arbeta med barnböcker.....även på så "katastrofalt låg nivå" som bilderböcker. Du har helt fel ingångsvinkel till problematiken kring läsning och vad läsförmåga är.    
  • Kattdamen

    Jag är imponerad, att någon med så hög utbildning skriver så dåligt.

  • Flickan och kråkan
    Malena C skrev 2011-09-11 07:58:43 följande:
    Skolan skiljer sig en hel del mellan olika länder och det finns väl för och nakdelar med allt. Här i Belgen börjar man mellan 2.5 och 3 år och det har jag varit väldigt tveksam till men jag tror vi har hittat en bra lösning för vår son och jag ser att han lär sig massor tack vare ett engagerat dagis med en bra blandning av fri lek och pedagogisk verksamhet. Han lär sig definitivt bättre tilsammans med andra barn och gillar tanken på att man tar till vara barns begåvning och ger dem mycket stimulans redan när de är små. jag har uppfattningen från svenska vänner med barn på dagis att den pedagogiska verksamheten inte har ett mål och att de är understimulerade men det skiljer sig väl från dagis till dagis. Vi har hittat en skola där de är sju elever i min sons klass. Här finns klasser med mellan 20 och 30 2.5 till 3-åringar på en lärare och det tycker jag är rent vansinne. Om inte pedagogiskt så rent säkerhetsmässigt.
    Problemen med den svenska skolan tycker jag är att kvaliteten varierar så starkt sedan skolan blev kommunaliserad.  När jag jobbade på högstadiet var det stor skillnad kunskapsmässigt mellan eleverna beroende på vilket mellanstadium de kom från. Det ser ut som den nya skolplanen är bättre men jag vet att de elever som lämnade vårt högstadium hade betydligt lägre kunskapsnivå än motsvarande ålder ibåde Tyskland och Belgien. En av orsakerna tror jag är att vi under lång tid i Sverige har haft fokus på att lära sig söka information och infört en massa pedagogiska metoder. Jag tror på katederundervisning och friare former enbart när klassdynamiken tillåter. Jag tycker dessutom att pedagogik i mångt och mycket är ett flumämne. Av alla lärarkolloegor jag haft, både med formel examen och utan, så är det de som är personliga auktoriteter med humor som varit bra lärare. Ordning och reda i kombination med humor och och ett respektfullt bemötande av varje elev och ett personligt engagemang gör en bra lärare. Om läraren sedan har en passion för sitt ämne så lär sig eleverna bättre oavsett om de är begåvade eller inte.
    Om jag fick bestämma över lärarutbildningen skulle alla ha en master i sitt huvudämne och pedagogiken skulle enbart bestå av praktik under ledning av en erfaren lärare med goda resultat.
    När min mamma gick ut nian kunde hon allt man lär sig på den mest allmänna linjen på gymnasiet idag och hon var inte unik. Hon var redo att försörja sig själv om det behövdes. Jag har svenska kollegor som bara 90-talets grundskola i botten och de kan inte ens sitt eget språk ordentligt. Om de klarar procenträkning så stannar det också där och de är inte obegåvade - bara illa undervisade. Jag hoppas det är förändring på gång. Min man har Bekgisk grundskola i botten och en yrkesutbildning ovanpå det. han läste samam matematik i grundskolan som jag gjorde på gymnasiet. Jag tycker detta är en förolömpning mot svenska barn. Vi borde ge dem en bättre start som håller internationellt.
    Tja, jag vet inte riktigt. En hel del av vad du skriver känns inte särskilt verklighetsförankrat. Tittar man på läsning/läsförståelse som man la prioritet på i PISA 2009, så var resultaten mellan svenska och tyska elever inte signifikant = mycket likvärdigt resultat.  Samma sak gäller Storbritannien och Frankrike exempelvis. Att ålder för skolstart och "katederundervisning" skulle vara avgörande avfärdar PISA rätt kraftfullt med tanke på resultaten som helhet.....om man tittar på alla deltagande länder, deras resultat och den pedagogiska verksamheten. Om pedagogik bara är flum så borde inte ett land som exempelvis Nya Zeeland stå ut så markant positivt, tvärtom. Belgiska elever presterar bättre än Sverige generellt, så därifrån har vi säkert något att lära men frågan är vad? Belgien hade rätt hög andel elever som presterade riktigt lågt och dessutom så hade socioekonomisk bakgrund stor betydelse för elevernas resultat.......vilket är något att sträva bort ifrån, eller hur? vad gäller svenska elever och deras läsförmåga så är det som oroar mest att vi från 2000 (bra mycket senare än du och jag och våra jämnåriga gick i skolan) gått från att varit i topp till att år 2009 vara ett medelland - tillsammans med Storbritannien, Tyskland, Frankrike etc. Det är alltså en rätt nylig, signifikant försämring.

    Vad gäller katederundervisning som du tror starkt på. Tja, i vissa situationer överlägset som när man exempelvis modellerar. Som mer "ständig" undervisningsform? Nej. Varför? För att man om något då har extremt svårt att individualisera. Jag tror däremot på en styrd undervisning där man verkligen ger eleverna redskapen de behöver. Där har vi missat många gånger......och inte bara svenskar ska tilläggas. Intressant med tanke på diskussionen är att det i GP idag var en insändare från en pensionerad matematikadjunkt som ondgjorde sig över Reinfeldts puffande för mer katederundervisning i matematik. Han ansåg att det inte alls var en framkomlig väg i matematikämnet utan att vad elever idag är dåliga på är att ta tid att fundera och reflektera och på så sätt faktiskt lösa problem, och att det för det behövs just reflektionstid och inte minst samtal på ett annat sätt än genom envägskommunikation.

    Jag tycker helt enkelt ditt perspektiv och resonemang är för smalt och därmed felaktigt....men det är min personliga uppfattning självklart.       

       

      

       

          
  • Malena C

    Frösöblomster. Jag håller med i mycket och det var roligt att se statistik på sådant man bara har en känsla för. Vad jag menade med katederundervisning är nog ungefär vad du menar med styrd undervisning. Jag hade en del lata lärarkollegor som använde grupparbeten som ett sätt at få mer fikatid och min upplevelse är också att tilloch med så stora barn som 13-15 åringar behöver mycket stöd i sin kunskapsinhämtning. Jag tror också att det är jätteviktigt att befästa den inhämtade kunskapen i dialog i klassrummet så att eleverna lär sig att sätta in saker i ett större sammanhang.
    Ett av skälen till att Belgien har bättre resultat tror jag är att de är sena med att införa datorer och avanserade miniräknare i undervisningen och att man värderar de traditionella kunskaperna högt. Jag är övertygad om att man behöver en djupare förståelse av matematik för att bygga vidare till högre nivåer och att gammaldags tråkiga miljöer som bibliotek med uppslagsböcker hjälper barn att söka strukturerat efter kunskap som de sedan har nytta av på internet.
    Jag tror också att alla barn vill lära. Om man har en passion för sitt ämne och kan förmedla varför man tycker det är så spännande så kittlar det barnens nyfikenhet. Jag tror att det är viktigt redan på låga nivåer för att eleverna ska vilja lära sig mer. Om man som lärare har stor kunskap i sitt ämne är man trovärdig och älskar man sitt ämne så smittar det av sig. När det gäller att börja tidigt så handlar det just om att fånga upp den där nyfikenheten och kreativiteten direkt när den dyker upp hos det lilla barnet och låta dem erfara kicken av att ha förstått något som kan leda till nästa nivå. Om man gör det tidigt så tror jag at den erfarenheten bär genom skolan. Jag tycker små barn ska ha massor av tid för fri lek men jag börjar mer och mer uppskatta här att man redan från 2.5 hjälper barn att koncentrera sig tillsammans och lära sig saker i mer oragniserad form.
    Jag håller inte alls med Caliningrad om behovet av diciplin dock för så små barn (Jag tror att dialog är bäst med större barn ocskå). Det är väl det som skrämmer mig mest med Belgiska skolor. Här finns skamvrån kvar på många platser och även om det är förbjudet för lärare att använda fysiska bestraffningar så förekommer det fortfarande.

  • Kajee
    Hertha skrev 2011-09-09 20:21:43 följande:
    Min son gick på en "medioker" förskola i Sverige. Han är långt före sina klasskamrater här i Californien (vi kom i juli förra året och han går nu i Kindergarten). Här vet också de flesta föräldrar att inte lägga för mycket vikt vid skolrankningen eftersom det är ett väldigt trubbigt instrument. Till skillnad från din dotter kunde han faktiskt läsa när han var 4 och hade kunnat det ett tag, så några gissningar behövdes inte.

    Däremot så uppfattar jag dig som väldigt svensk. Du har precis samma misstro mot den svenska lärarkåren som många andra svenska föräldrar. Och den misstron lär ni ut till barnen som sedan kommer till skolan med attitydproblem Jag föreslår att om du nu inte gillar den svenska skolan antingen inte flyttar tillbaka alternativt börjar ägna dig åt hemskolning om du tror att det är så lätt att undervisa i Sverige.
    ?I, not events, have the power to make me happy or unhappy!
Svar på tråden Om skolan är för lätt...?