Om skolan är för lätt...?

Ja huuur ska ni klara er i Sverige. Eh.

Flytta inte tillbaka till Sverige "Caliningrad". Nästan vilket annat västeuropeiskt land som helst ligger cirka tre år före Sverige hela vägen genom grundskolan eftersom man börjar så mycket tidigare. Det finns många saker i Sverige som är fantastiskt men just skolan håller väldigt låg nivå kunskapsmässigt. andra saker i skolan är bättre i den Svenska skolan men de är dåliga på att fånga upp begåvade barn och de börjar väldigt sent.
Det är ett av huvudskälen till att jag tvekar att flytta hem. Vår son börjar skolan i Januari. Då är han drygt 2.5 år och även om jag varit orolig känner jag att han börjar bli klar för det.
Åren mellan 2-7 suger barn i sig kunskap som svampar. Framförallt språkligt och i Sverige kastar man bort den den tiden.
Det man gör i förskoleklass i Sverige började vårt dagis med för ett år sedan och vår son älskar att klippa, klistra och måla och skapa olika saker från allt från toarullar till det man hittar i naturen. Nu övar han intensivt på att räkna alldeles av sig själv. Han är två år och fyra månader. Jag tror inte han är exeptionell på något sätt. Jag tror att de flesta barn har mycket större kapacitet än vi förstår och en hunger efter kunskap. Om man ska behöva sitta och ha tråkigt i skolan dödar man ju den hungern.

När jag började ettan 1990 fanns det läroböcker på minst tre olika nivåer i åtminstone svenska och matte. Har de tagit bort det? Det var även så att om man var färdig med högsta nivån fick man nya svårare uppgifter. Tycker det är underligt om detta försvunnit.

Jag kan också berätta vad som hände min lillebror. Hela åk 4 och en bra bit in i åk 5 fick mina föräldrar höra att han störde på lektionerna och spelade clown etc etc. Detta försigick främst på mattelektionerna. I åk 5 ville de utredda honom för evt NPF. Det visade sig att han inte hade något men att han lågt långt före sina jämngamla i matten. Han fick helt enkelt inte rätt utmaning och blev då klassad som bråkstake. Det tog alltså mer än 1,5 år innan de förstod vad problemet var.

Måste bara få säga det: I Sverige får barnen vara just barn och det är även det en resurs. Frågan är ju om de Asiatiska barnen även i 19-23 års åldern är duktigare än de svenska.

Det finns många värden i livet.......

http://inbeijing.se/bulletin/2011/05/23/examensprov-utloser-ny-vag-av-sjalvmord-vid-koreanska-universitet/

För mig handlar det inte om att varken mina egna barn eller andra barn ska "kunna" mycket i så tidig ålder som möjligt. Det jag är ute efter är att barn som börjar i skolan måste mötas på sin nivå. Tyvärr så kör man alla över en kam på min sons skola. Ett barn som kan och vet mycket ska ju tidigt tas tillvara och utmanas så intresset växer. Precis som ett barn som har det svårt ska uppmärksammas tidigt och stödjas för att kunna utvecklas. Det sistnämnda är vi bra på, men de "duktiga"?

Jag tror inte alls på Amy Chuas uppfostringsmetoder. Tycker faktiskt de är förskräckliga. Däremot tycker jag att vi förväntar oss för lite av våra barn. Vi tar inte tillvara den förmåga de har. Jag tycker också at barn har alldeles för lite ansvar i familjen vilket jag tror ofta leder till att de inte känner sig viktiga och värdefulla. Att räknas som en del av "teamet" tidigt och känna sig viktig är avgörande för en god självkänsla.
Tyvärr är det nog så att både svenska skolans kvalitet och den sena skolstarten leder till att skillnaderna i kunskap består. För att gå på ett västeuropeiskt gymnasium behöver en svensk tonåring i princip ha avslutat svenskt gymnasium. Inom naturvetenskaperna ligger vi långt efter. Uppsala Universitet har infört matteprov för de som kommit in på vissa linjer eftersom de anser att matematiknivån hos de som avslutat gymnasiet är så dålig att de inte klarar visa tekniska och naturvetenskapliga utbildningar. Jag har gjort ett av dessa prov och tyckte det var "basics". 50% av klassen körde på provet och då var det de elever som hade högst betyg i landet från gymnasiet.