Får ni kluriga frågor från era barn? Själv så tampas jag med nya frågor varje dag.
"Har älvor skelett?", "Vad heter kussimurra på kinesiska"? Har ni några roliga frågor att dela med er, och vad svarade ni :)
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-20 22:57
Tack för allt svar som ni har delat med er av. Underbart :) Hoppas fler vill svara i tråden.
Ja här ställs det också frågor i mängder, dottern är 4 år.
Vad är solen gjord av?
Hur stora är myrornas hjärtan?
Hon frågar verkligen om allt, men maken avr tydligen likadan när han avr liten 
Min svärfar skulle hämta sitt barnbarn i skolan och han möter då ett annat barn (ca 5 år) i ingången.
Barnet frågar: Vem är du?
Svärfar: Jag är Annas farfar, jag ska hämta henne.
Barnet igen: Jaha, hur gammal är du då?
Svärfar: Gissa!
Barnet på fullt allvar: Hundratio?
Svärfar: Ser jag så gammal ut?!?
Barnet: Ja
Svärfar: Nej jag är 72...
Barn kan ju vara brutalt ärliga även om åldersuppfattningen kanske inte stämmer riktigt.. 
Han ser faktiskt ganska gammal ut.. 
Han tog dock det hela med ro.
Jobbade på förskola för massa år sen. Och en fredag kommer vi in på vad vi alla ska göra i helgen. Och jag säger att jag ska åka hem och sova ut (vi hade precis varit på lååång promenad i skogen).
-Åka hem? Men **** du är ju hemma! *tittar förvånat på mig*
-Men älskade barn, hur många ggr ska jag behöva förklara att jag inte bor här på dagis!
förra sommaren (dottern var då dryga 2 år) var vi på en resturang som det "åskade o regnade i"...flera månader efter pratade hon om oskar som var o hälsade på i resturangen.
samma sommar undrade hon varför lampor lyser, varför man måste trycka på en knapp. förklarade att om man trycker på knappen ger man lampan ström o lampan lyser av ström.
sen har hon frågat mycket om vart min farfar o morfar är. eftersom hon träffat min farmor o mormor så undrar hon vart de tagit vägen. förklarade då för henne att de är döda o bor uppe i himlen nu. men hon envisades med att hon ville träffa dem, speciellt min farfar. sa då att jag kunde visa bilder av honom, men hon skulle TRÄFFA honom. försökte förklara för henne att man inte kan träffa de som är döda. men hon skulle minsann gå o hämta en stege o klättra upp o hälsa på honom.
sen är de ju alla dessa frågor om vad heter hon/han, vad gör de, vart ska de, varför gör de så.
o alla frågor om varför saker händer. o varför, varför varför. tills slut efter att ha tagit ner det i småbitar för att förklara minsta beståndsdelen av hur något fungerar men frågorna fortsätter så säger jag därför, efter det säger dottern alltid: Meeen Därföööör, när vi undrar varför hon gör något hon inte ska...
Inga ner?
"Varför lagar du mat?"
"Varför vi ska äta?"
"Varför är pappa på jobbet?"
"Varför han tjänar pengar?"
"Varför jag bada?"
"Varför vill ja det?"
...ja varför vill han det...
okej, sen jag skrev precis har denna konversation utspelat sig på toaletten (mkt förkortad)
"mamma jag måste bajsa"
"Skynda dig till toan då"
"Varför bajset gick sönder?"
"För att det är så"
"Varför är det så?"
"För att det ska vara så" (hade ingen bra förklaring)
"Jag kan bajsa i badkaret"
"Nej det kan du inte"
"Jag kan göra det"
"Men det har du ju aldrig gjort, man får ju inte bajsa där"
"Varför får man inte bajsa där?"
Ett par sekunder senare ska tänderna borstas
"Varför ska jag borsta tänderna?"
"För att du har mat mellan tänderna"
(15 000 frågor till på det)
"Varför har han ett träd i näsan?"
Kollar på bolibompa
"Varför är pappa inte hemma?"
Detta är oerhört förkortat och det kommer nya frågor hela tiden... men såhär är hela dagarna. Kan slå vad om att när jag berättar att vi ska träffa hans kusin idag kommer första frågan vara varför vi ska göra det...
Såhär lät det:
"Vet du vad vi ska göra idag?"
"Nej?"
"Vi ska träffa XXXX"
"Varför vi göra det?"
"För att det är roligt"
"Varför det är roligt?"
"För då kan ni leka"
"Varför vi leka för?"
"Vill du inte leka med XXXX?"
"Joå"
Ja som sagt... allt är frågor nu...
Jag kommer så väl ihåg en dialog jag hade med min kusin då han var runt 4 år. Vi gick på stan och den här dialogen uppkom:
S: ***, varför är huset gult?
Jag: För att stenarna man byggt huset med är gula.
S: Men varför är de stenarna gula?
Jag: (Jag gick snabbt igenom i huvudet vad jag skulle svara men kom på att hans föräldrar är kristna) För att Gud gjorde stenarna gula. *supernöjd med sitt svar*
S: Men varför gjorde han stenarna gula? Är det hans favorit färg?
Jag: (som börjar tröttna.) Jaaaa.
S: Hur vet du det??
Jag: S, vill du ha glass??!! 