Jag som trodde att missfallet hade kommit igång ordentligt i söndags kväll... så fel jag hade! I måndags eftermiddag fick jag fruktansvärda smärtor i magen, livmodern drog ihop sig i kramp, hade även ont i ländryggen. Hade så ont så att jag låg i sängen och vred mig och jämrade mig, kunde knappt prata. Mannen ringde till gyn akuten och de sa att vi skulle komma in direkt. På gyn akuten fick jag direkt en infart i armen och fick smärtstillande intravenöst, blev helt snurrig av det men det hjälpte mot smärtan. Sen blev jag undersökt av en gynekolog och då visade det sig att hela graviditeten var kvar i livmodern. Livmoderhalsen hade inte öppnat sig, det var därför jag bara blött rent blod och inga klumpar. Jag blev inlagd på sjukhuset, fick sedan ta två tabletter under tungan för att mjuka upp livmoderhalsen och sätta igång missfallet. Efter att jag fått dom tabletterna fick jag ont igen och fick då mer smärtstillande intravenöst, det hjälpte direkt men blev trött och groggy av det. Efter fyra timmar fick jag på nytt ta två tabletter under tungan för att hjälpa till att få ut graviditeten, sedan fick jag smärtlindring igen. Efter andra omgången med tabletterna började jag blöda mer. Var tvungen att vara fastande hela tiden för ifall inte allt kom ut kanske jag skulle behöva skrapas. Men jag fick dropp, kände mig som en riktig sjukling med droppställning med mig överallt. Sov inte mycket den natten på sjukhuset. Tidigt på morgonen var jag på toaletten och då rann det ut massor av blod och sen kände jag hur en klump gled ur mig och plumsade ner i toaletten. Kunde inte se vad det var för det var så mycket blod i toaletten att det inte gick att se igenom. Senare på morgonen blev jag undersökt igen och då syntes inte längre någon graviditet. Lite slemhinna var det kvar men inte mycket, läkaren trodde att det skulle komma ut av sig själv, så någon skrapning behövdes inte som tur var. Fick lämna sjukhuset på förmiddagen och det var skönt att få komma hem. Var fortfarande helt slut och lite snurrig, somnade direkt hemma och sov till eftermiddagen. Idag har jag fortfarande kännt mig trött och sliten, känner mig som en 95-åring, orkar knappt gå på toa. Magen har svullnat upp, så ser helt gravid ut fast jag ju inte är det, har fortfarande ont i magen och ländryggen även om det inte gör lika ont som när jag blev inlagd och blöder fortfarande, nu mer som vanlig mens. Ska på efterkontroll om en vecka. Måste säga att mitt i allt detta eländet så fick jag ett fantastiskt omhändertagande på sjukhuset. Omtänksamma och snälla barnmorskor och en lugn och trygg läkare, även hon väldigt omtänksam. Fick också eget rum med jätteskön säng, egen toalett och en platt-tv som mannen kunde kika på medan jag låg och blundade helt groggy av all smärtlindring. En eloge till sjukvården för att de gör ett så himla bra jobb! Nu kommer jag stanna hemma resten av veckan och försöka komma i form. Gråter fortfarande flera gånger om dagen och känner mig nedstämd men det blir nog bättre och bättre med lite tid.
Inte kul.