Vilken socialgrupp hör en till?

Själv tycker jag nog att jag är ganska typisk medelklass. Föräldrarna har god ekonomi med villa och sommarstuga och det där paketet. Pappa har en universitetsutbildning och ett välbetalt arbete från det, mamma har läst kurser på universitetet men blev aldrig klar med det och arbetar deltid med ett okvalificerat arbete (men lever i praktiken på pappa med tanke på skillnaderna i lön).

Farfar var ämbetsman, farfarsfar och bakåt storbönder. Morfar var chef för ett kommunalt bolag med universitetsutbildning, morfarsfar var tulltjänsteman.

Själv har jag en 4 årig universitetsutbildning och arbetar med det men tjänar inte värst mycket pengar.

Föräldrar med arbetarbakgrund, min mammas familj till och med fattig arbetarklass. Pappa realskola, mamma 7 årig grundskola och sedan påbyggnad till 9 åring grundskola. Pappa arbetade som företagare och drev ett mindre företag. Mamma hemmafru. Bosatt i ett av stans bättre kvarter och vi hade rätt goda ekonomiska förhållanden men sämre än de andra i kvarteret. Jag upplever att mina föräldrars värderingar var mer arbetarklass än medelklass och mina syskon gick praktiska utbildningar.

Jag gick teoretiskt gymnasium och har senare läst till gymnasielärare. Jag arbetar som detta idag. Idag bor jag med studerande sambo i hyresrätt som ligger i ett fattigare område. Sambon har ännu ingen examen och hans mamma jobbade i storkök och hans pappa var en lägre tjänsteman. Han växte upp i ett villaområde men utan stämpeln 'fint' som mitt.

Vad växte vi upp som och var är vi nu?

 

Intressant tråd! Kul att se hur andra ser på en. Vill ni säga vad ni tror om mig så kan jag  säga vad jag själv tycker sen?

Mina föräldrar kommer definitivt båda från arbetarklassen. Pappa jobbar som tekniker trots brist på utbildning (nu skulle de anställa en civilingenjör för detta). Mamma har bara gymnasiet men har en ganska hög position inom ett stort företag och har väl en lön på ca 60 000 kr/mån. Vi växte upp i radhus med sommarstuga och stor segelbåt. Det var alltid självklart att jag och min syster skulle plugga vidare på universitetet. Inte så att vi blev pressade men det var underförstått att vi skulle göra det. Vi läste väldigt mycket hemma och jag och min man har nu ett helt rum med bara bokhyllor proppfulla med böcker av alla de slag. 

Min syster är nu civilekonom och chef på bank. Kommer med största sannolikhet att göra kometkarriär. Hon är gift med en polis som läst nån termin på universitetet men som inte har några ambitioner att göra karriär. 

Jag har en masterexamen i kemi och kommer om ett antal år även ha en doktorsexamen. Min man kommer från liknande förhållanden som jag. Även han har en mastersexamen och doktorerar nu.

De flesta men inte alla av våra vänner har en universitetsutbildning. Vi umgås också en hel del med min släkt där den äldre generationen inte är utbildade men där många jobbat sig upp. Bland mina kusiner är de flesta utbildade, en del på magisternivå andra som doktorerat. Både i släkten och i vänskapskretsen älskar vi att diskutera (ljudnivån kan vara öronbedövande =P) allt från utrikespolitik och ekonomi till jämställdhet och vetenskap.

Intressant förressten att många kommenterat min frånvaro av arbete som något som petar nedåt på klasstegen.
Hur har ni tänkt då?
Jag ställer tusen frågor, men det får ni stå ut med. Är lite manisk för tillfället.