• trettioplus

    Vilken socialgrupp hör en till?

    Jag är en typisk medelklassunge, skulle jag säga. Förvisso född av föräldrar med "arbetarjobb" (uska och någon form av fastighetsskötare), men i en lagom stor villa i ett vitt medelklassområde hyggligt ute på landet. Ett syskon, en katt, en ponny, semester till medelhavet varje sommar och föräldrarna höll ihop tills jag flugit ur boet.

    Idag har jag en enskild firma som mer eller mindre ligger på is, och lever i praktiken utan egen inkomst som hemmafru åt mina två partners: en skiftjobbande fabriksarbetare och en gymnasielärare. Vi bor i en liten by på landet på en gård.
    Själv har jag gått treårigt teoretiskt-praktiskt gymnasium, en tvåårig KY-utbildning, en KY-utbildning på drygt ett halvår och några strökurser på högskola. Spannet på utbildning hos mina vänner ligger mellan tvåårigt gymnasiumn och långa universitetsutbildningar (är osäker på om någon doktorerat, men det är sannolikt).

    Själv skulle jag nog säga att jag fortfarande är medelklass, men vilken socialgrupp skulle ni säga att jag tillhör?


    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Svar på tråden Vilken socialgrupp hör en till?
  • trettioplus
    Anonym skrev 2011-05-09 12:53:34 följande:
    Att ha mycket saker gör väl ändå inte att man kvalificerar sig till en viss samhällsklass? Dessutom kan de ju vara köpta på avbetalning eller för familjens sista pengar. En adlig, högutbildad  mångmiljonär kan leva mycket spartanskt och ändå vara övre medelklass eller överklass.
    Det behöver det förvisso inte,
    men det gör mig lite förvånad att få min uppväxt klassificerad som "arbetarklass". Jag tror inte så många skulle ha betraktat den som det nämligen. Inte på den tiden, med den tidens mått mätt.
    Skulle jag göra den svåra ekvationen att klumpa ihop alla parametrarna till någonting, så skulle det bli medelklass, i bemärkelsen "vanlig" eller "vanligast".

    Vi får tänka oss ett villaområde med väl underhållna hus, kortklippta gräsmattor, lekstugor och "hela och rena" barn. Kaffet dricks på verandan efter det att pappa tvättat färdigt bilen på uppfarten och mamma rensat kring rosorna.
    Äh, det är svårt att förklara hur standardmässig en barndom kan vara
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Anonym
    trettioplus skrev 2011-05-09 13:10:00 följande:
    Det behöver det förvisso inte,
    men det gör mig lite förvånad att få min uppväxt klassificerad som "arbetarklass". Jag tror inte så många skulle ha betraktat den som det nämligen. Inte på den tiden, med den tidens mått mätt.
    Skulle jag göra den svåra ekvationen att klumpa ihop alla parametrarna till någonting, så skulle det bli medelklass, i bemärkelsen "vanlig" eller "vanligast".

    Vi får tänka oss ett villaområde med väl underhållna hus, kortklippta gräsmattor, lekstugor och "hela och rena" barn. Kaffet dricks på verandan efter det att pappa tvättat färdigt bilen på uppfarten och mamma rensat kring rosorna.
    Äh, det är svårt att förklara hur standardmässig en barndom kan vara
    Är det inte ordet "medel" som förvirrar?
    Den gamla medelklassen var ju allt annat än medel, på det sätt som vi använder ordet medel idag som t ex i medelmåttig.
    Medelklass var ju de mest välbägade, men som inte var adlade eller kungliga.
  • Anonym (fyrtioblankt)
    trettioplus skrev 2011-05-09 13:10:00 följande:
    Det behöver det förvisso inte,
    men det gör mig lite förvånad att få min uppväxt klassificerad som "arbetarklass". Jag tror inte så många skulle ha betraktat den som det nämligen. Inte på den tiden, med den tidens mått mätt.
    Skulle jag göra den svåra ekvationen att klumpa ihop alla parametrarna till någonting, så skulle det bli medelklass, i bemärkelsen "vanlig" eller "vanligast".

    Vi får tänka oss ett villaområde med väl underhållna hus, kortklippta gräsmattor, lekstugor och "hela och rena" barn. Kaffet dricks på verandan efter det att pappa tvättat färdigt bilen på uppfarten och mamma rensat kring rosorna.
    Äh, det är svårt att förklara hur standardmässig en barndom kan vara

    Jag tror jag har en känsla för hur du menar.
    Även i min norrländska idyll såg det ut precis så.

    Men - skillnaden satt t ex i hur viktigt det var med skolan och vilket förhållningssätt man hade till skolan och utbildning. Kulturutbudet och kraven på kulturutbudet är en tydlig markör. I bruksorten hade man en bio där man kunde se Schwarxenegger och Bruce Willis, man sportade eller var frikyrklig, och man föll inte utanför ramarna (för det kostade på, rent socialt). På fester satt/sitter killarna i vardagsrummet och snackar skoter och ishockey, och tjejerna sitter i köket och pratar smink och allmänskvallrar. Allt är väldigt hårddraget givetvis.

    I min lilla akademikerförort sitter man blandat på ett helt annat sätt och det pratas upphovsmannarätt och huspriser, genuspedagogik och samhällsutvecklingar, klimatfrågor och litteratur, etc, etc, etc (även detta hårt generaliserat Tungan ute)

  • Anonym
    trettioplus skrev 2011-05-09 13:10:00 följande:
    Det behöver det förvisso inte,
    men det gör mig lite förvånad att få min uppväxt klassificerad som "arbetarklass". Jag tror inte så många skulle ha betraktat den som det nämligen. Inte på den tiden, med den tidens mått mätt.
    Skulle jag göra den svåra ekvationen att klumpa ihop alla parametrarna till någonting, så skulle det bli medelklass, i bemärkelsen "vanlig" eller "vanligast".

    Vi får tänka oss ett villaområde med väl underhållna hus, kortklippta gräsmattor, lekstugor och "hela och rena" barn. Kaffet dricks på verandan efter det att pappa tvättat färdigt bilen på uppfarten och mamma rensat kring rosorna.
    Äh, det är svårt att förklara hur standardmässig en barndom kan vara
    Jag förstår hur du menar och hur du har växt upp. Jag har växt upp på precis samma sätt.
    Min pappa var typisk arbetare och min mamma tjänsteman. Jag betraktar min barndom som väldigt arbetarklass.
    Fastän jag har en universitetsexamen nu så har jag svårt att se mig som medelklass för det utan skulle om jag nu måste placera in mig i en samhällsklass ändå säga att jag fortfarande är arbetarklass.
  • Anonym

    Nu blev jag nyfiken, hur är det med oss då? Har alltid trott att vi är typ lägre medelklass.

    JAG:

    Läst 6 år på universitet, har en fil.mag i lingvistik, arbetar på universitet och tjänar ca 26 000 kr före skatt.
    Föräldrarna har i ena fallet läst på högskola, i det andra inte, arbetar som vårdbiträde och lärare, min mors efternamn/familj finns med i tyska adelskalendern men används inte idag av familjen.

    MAKEN:

    Läst 4 år på universitet, har en högskoleexamen i maskinteknik, arbetar inom servicesektorn och tjänar ca 25 000 kr före skatt. Föräldrarna har ingen av dem läst på högskola, arbetar inom vården och psykiatrin.

    Vi bor i hyresrätt med relativt hög hyra i ett medelstort samhälle, har ett barn, inga lån, reser utomlands minst två gånger om året, och umgås i stort sett endast med folk som har läst många år på högskola/universitet med egna hus och gårdar/gods.

  • trettioplus
    Anonym skrev 2011-05-09 13:21:31 följande:
    Är det inte ordet "medel" som förvirrar?
    Den gamla medelklassen var ju allt annat än medel, på det sätt som vi använder ordet medel idag som t ex i medelmåttig.
    Medelklass var ju de mest välbägade, men som inte var adlade eller kungliga.
    Du tänker på borgarna?
    Nog kan man väl i så fall säga att "medelklass" fått en annan betydelse med åren?
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • trettioplus
    Anonym (fyrtioblankt) skrev 2011-05-09 13:21:53 följande:

    Jag tror jag har en känsla för hur du menar.
    Även i min norrländska idyll såg det ut precis så.

    Men - skillnaden satt t ex i hur viktigt det var med skolan och vilket förhållningssätt man hade till skolan och utbildning. Kulturutbudet och kraven på kulturutbudet är en tydlig markör. I bruksorten hade man en bio där man kunde se Schwarxenegger och Bruce Willis, man sportade eller var frikyrklig, och man föll inte utanför ramarna (för det kostade på, rent socialt). På fester satt/sitter killarna i vardagsrummet och snackar skoter och ishockey, och tjejerna sitter i köket och pratar smink och allmänskvallrar. Allt är väldigt hårddraget givetvis.

    I min lilla akademikerförort sitter man blandat på ett helt annat sätt och det pratas upphovsmannarätt och huspriser, genuspedagogik och samhällsutvecklingar, klimatfrågor och litteratur, etc, etc, etc (även detta hårt generaliserat Tungan ute)


    Jag förstår och det är nog mycket utifrån det jag ser det. Min uppväxt ligger nog någonstans mitt emellan dina två bostadsorter där. Skolan var städad och viktig, men inte så viktig att man inte skulle följa sitt hjärta.
    Det fanns en familj i grannskapet som jag skulle betrakta som klassisk arbetarklass, efter dåtiden mätt. De stack liksom ut i sällskapet där alla andra flöt ihop i en liten mellanstadsgröt.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • trettioplus
    Anonym skrev 2011-05-09 13:24:55 följande:
    Jag förstår hur du menar och hur du har växt upp. Jag har växt upp på precis samma sätt.
    Min pappa var typisk arbetare och min mamma tjänsteman. Jag betraktar min barndom som väldigt arbetarklass.
    Fastän jag har en universitetsexamen nu så har jag svårt att se mig som medelklass för det utan skulle om jag nu måste placera in mig i en samhällsklass ändå säga att jag fortfarande är arbetarklass.
    Hur kommer det sig att du ser dig som arbetarklass?
    (eller att inte jag gör det...?)
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Anonym
    Anonym skrev 2011-05-09 13:36:10 följande:
    Nu blev jag nyfiken, hur är det med oss då? Har alltid trott att vi är typ lägre medelklass.

    JAG:

    Läst 6 år på universitet, har en fil.mag i lingvistik, arbetar på universitet och tjänar ca 26 000 kr före skatt.
    Föräldrarna har i ena fallet läst på högskola, i det andra inte, arbetar som vårdbiträde och lärare, min mors efternamn/familj finns med i tyska adelskalendern men används inte idag av familjen.

    MAKEN:

    Läst 4 år på universitet, har en högskoleexamen i maskinteknik, arbetar inom servicesektorn och tjänar ca 25 000 kr före skatt. Föräldrarna har ingen av dem läst på högskola, arbetar inom vården och psykiatrin.

    Vi bor i hyresrätt med relativt hög hyra i ett medelstort samhälle, har ett barn, inga lån, reser utomlands minst två gånger om året, och umgås i stort sett endast med folk som har läst många år på högskola/universitet med egna hus och gårdar/gods.
    Lägre medelklass stämmer väl rätt så bra, tycker jag
  • Anonym
    trettioplus skrev 2011-05-09 13:50:02 följande:
    Hur kommer det sig att du ser dig som arbetarklass?
    (eller att inte jag gör det...?)
    Jag vet inte ... jag är ganska stolt över mina rötter kanske beror det på det.
Svar på tråden Vilken socialgrupp hör en till?