Akinator

Äldre 4 May 21:56

155 svar

Jag skäms för min son

Hej!

För att berätta lite om mig själv så är jag en kille i 25-30 års åldern som redan är tvåbarns-pappa. När alla mina vänner fortsatte leva livet när vi var unga så hittade jag min kärlek och jag blev far när jag var väldigt ung.

Idag har jag en son som är 7 år och en dotter som är 4 år. Jag oroar mig mycket för min son som inte riktigt är som alla andra barn om man ska skriva så. Alla hans klasskamrater har väldigt normala intressenen, de gillar fotboll, innebandy och annat som barn gillar i den åldern. Detsamma gäller mina jobbarkompisar som har en barn i den åldern.

När det gäller min son är han intresserad av kyrkor. Jag är själv väldigt sekulär, men tror inte han är religiös, det är nog snarare byggnaden som fascinerar honom. Han älskar att studera dem och läsa om deras historia. Han kan namnet på ett flertal både i vår kommun, och utanför. Jag frågar till vilken nytta, men han säger bara att han tycker att det är kul.

Han har även andra intressen som är väldigt avvikande. Han tycker det är jätteroligt att läsa om blommor och kan därför sitta timmar och plocka i vår trädgård. Min svärfar gillar hon jättemycket eftersom han släktforskar vilket min son intresserar sig för mycket.

Finns även en del annat, men det jag tagit upp här är väl det som utmärker honom mest. Jag är lite orolig, han är inte som alla andra barn och jag kan skämmas för honom. Det tar emot när jag måste erkänna att han är min son och jag har ingen aning om vad mina kompisar tycker och tänker om de undrar vad som gått fel. Han har nästan inga vänner heller, eftersom han inte intresserar sig något för fotboll och liknande. Så han är inte med i någon sportöfreing eller liknande och på rasterna i skolan leker han aldrig med de andra.

Min fru tycker vi ska kolla om han har aspergers syndrom, men jag vägrar just nu. Jag önskar bara att han var normal och som alla andra. Jag hoppas att han får lite andra intressen med åldern, men jag är ytterst tveksam.

Tacksam för svar. Vad ska jag göra? Vad är fel på honom?

MammaG

Äldre 5 May 08:20

#51

Rebushka skrev 2011-05-04 22:29:06 följande:

För vad ni i tråden än säger så ÄR det ovanligt att ett barn har så pass udda intressen och att i så unga år helhjärtat djupstudera något. Det är ju inte "normalt".

Och vad är normalt? Att vara precis som alla andra? Det tycker inte jag är normalt. Det visar att man inte har någon egen personlighet.
Alla de genom den moderna historien som "blivit något" har alla varit "nördar".

Jag kommer ju aldrig mer att fråga mig varifrån stigmatisering och mobbing kommer ifrån efter att ha läst den här tråden "Det är inte normalt, han har säkert någon diagnos. Såååååå kan man inte vara"

Helvete, vad inkrökta och trista folk måste vara! Fotboll och bingolotto, är det det man ska gilla för att inte ha en diagnos?

namnetvarupptaget.wordpress.com

MansonDust

Äldre 5 May 08:22

#52

Jag har själv aldrig pysslat med sport. Eller gäller detta bara söner?
Jag har varit intresserad av att skriva & skapa. Jag är helt normal!

Lägg ner. Låt din son vara en egen person!

flicka -02, flicka -06, pojke -08 & BF Juli -11.

Ozina

Äldre 5 May 08:26

#53

Att vara udda och att ha få vänner betyder inte att man har asperger.

Jag har en lillasyster som har asperger och när vi gick på utredning ang. henne så sa de att man skulle tänka: vad är egentligen normalt, många kan t.o.m känna igen sig i vissa delar av en asperger diagnos utan att ha asperger.

Vem säger att sporta är normalt att göra för en pojke, det kan lika gärna vara normalt att ha andra intressen!
Alla är vi ju olika individer och tycker om olika, likaså med barn. Alla kan inte vara lika och tycka om lika.
Tänk vad tråkigt samhället skulle vara om alla har samma intressen och gör samma saker!

men är du fortfarande orolig och skäms, kan du ju alltid läsa om asperger på internet för att antingen lugna eller hitta att han kanske är udda på andra sätt än det du skrivit. Och är det nu så att du känner igen allt annat som en aspergerperson har problem bör du ta tag i det i tid, för jag lovar, det är en lååååång process att få hjälp och hjälp behövs!

men nu tror jag inte så är fallet med tanke på det du skrivit!!!

Tycker du ska vara stolt över din son, tänk på att han antagligen bara är en väldigt smart och begåvad pojke som inte gillar SPORT helt enkelt.
Och tyck inte illa om dig själv bara för att du känner som du känner utan arbeta med det så kommer du snart känna annorlunda, alla är vi bara människor!!

Lycka till
Mvh OZINA

viseversa

Äldre 5 May 08:32

#54

Vadå vad är fel på honom? vad är fel på DIG ts som itne kan fatta att folk är olika och att inte alla småkillar ääälskar sport. Jag tycker det är fantastiskt att han har dom intressen han har. Men jag tycker det är vidrigt att ni som är hans föräldrar itne stöttar honom och är glada för hans skull. Glad att jag har föräldrar som uppmuntrade mig när jag var liten och glädjes åt mina intressen.

MammaG

Äldre 5 May 10:01

#55

Akinator skrev 2011-05-04 22:09:51 följande:

Han är duktig i skolan, men har ju inte kommit så långt än eftersom han enbart är 7 år. Han lärde sig dock läsa för länge sedan och jobbar väldigt mycket nu eftersom han har chansen att gå i skolan med en klass över honom.

Jag är kritiskt till detta också eftersom han får dubbelt så många läxor och jag funderar på att prata med skolan och be de lugna ner sig lite.

Jag skäms för min son av den anledningen att han är väldigt udda. Jag älskar honom naturligtvis, men önskade att vi var mer lika varandra. För att vara Far och son är vi väldigt olika och för mig var det helt tvärtom när jag var ung. Jag var inget vidare i skolan, utan hade istället ett stort umgänge. Sen utövade jag redan 4 sorter i hans ålder.

Vi försöker även äta sunt i familjen, men min grabb börjar redan lägga på sig tyvärr, men han vägrar börja i något lag.

Om din son är bra i skolan, och du inte var det, så betyder det väl att han är bättre än vad du var? Är det därför du vill ändra på honom? Tycker förr att dina föräldrar borde ha haft sig en avhyvling som tillät dig försumma skolan för sport och polare.
Jag tror problemet är att du inte kan hantera att du har en son som med största sannolikhet är intellektuellt överlägsen dig.
Verkar helt klart som att den som ska ändra på sig är du

namnetvarupptaget.wordpress.com

LEJN

Äldre 5 May 10:05

#56

En fråga TS: du skriver att du är rädd att din son ska få det svårt senare i livet. Vilket av nedanstående tror du skapar flest depressiva barn?

1. Ett barn som har få kompisar och lite "udda" intressen?

2. Ett barn som känner att h*n inte duger hos föräldrarna?

OM din son kommer må dåligt i framtiden är jag rädd att orsaken kommer ligga mer hos dig än hos hans personlighet och intressen. Du skriver att det tar emot att erkänna att det är ditt barn - DU HAR PROBLEM!

MammaG

Äldre 5 May 10:33

#57

LEJN skrev 2011-05-05 10:05:06 följande:

En fråga TS: du skriver att du är rädd att din son ska få det svårt senare i livet. Vilket av nedanstående tror du skapar flest depressiva barn?

1. Ett barn som har få kompisar och lite "udda" intressen?

2. Ett barn som känner att h*n inte duger hos föräldrarna?

OM din son kommer må dåligt i framtiden är jag rädd att orsaken kommer ligga mer hos dig än hos hans personlighet och intressen. Du skriver att det tar emot att erkänna att det är ditt barn - DU HAR PROBLEM!

namnetvarupptaget.wordpress.com

Flurgeburg

Äldre 5 May 11:13

#58

Akinator skrev 2011-05-04 21:56:36 följande:

Hej!

För att berätta lite om mig själv så är jag en kille i 25-30 års åldern som redan är tvåbarns-pappa. När alla mina vänner fortsatte leva livet när vi var unga så hittade jag min kärlek och jag blev far när jag var väldigt ung.

Idag har jag en son som är 7 år och en dotter som är 4 år. Jag oroar mig mycket för min son som inte riktigt är som alla andra barn om man ska skriva så. Alla hans klasskamrater har väldigt normala intressenen, de gillar fotboll, innebandy och annat som barn gillar i den åldern. Detsamma gäller mina jobbarkompisar som har en barn i den åldern.

När det gäller min son är han intresserad av kyrkor. Jag är själv väldigt sekulär, men tror inte han är religiös, det är nog snarare byggnaden som fascinerar honom. Han älskar att studera dem och läsa om deras historia. Han kan namnet på ett flertal både i vår kommun, och utanför. Jag frågar till vilken nytta, men han säger bara att han tycker att det är kul.

Han har även andra intressen som är väldigt avvikande. Han tycker det är jätteroligt att läsa om blommor och kan därför sitta timmar och plocka i vår trädgård. Min svärfar gillar hon jättemycket eftersom han släktforskar vilket min son intresserar sig för mycket.

Finns även en del annat, men det jag tagit upp här är väl det som utmärker honom mest. Jag är lite orolig, han är inte som alla andra barn och jag kan skämmas för honom. Det tar emot när jag måste erkänna att han är min son och jag har ingen aning om vad mina kompisar tycker och tänker om de undrar vad som gått fel. Han har nästan inga vänner heller, eftersom han inte intresserar sig något för fotboll och liknande. Så han är inte med i någon sportöfreing eller liknande och på rasterna i skolan leker han aldrig med de andra.

Min fru tycker vi ska kolla om han har aspergers syndrom, men jag vägrar just nu. Jag önskar bara att han var normal och som alla andra. Jag hoppas att han får lite andra intressen med åldern, men jag är ytterst tveksam.

Tacksam för svar. Vad ska jag göra? Vad är fel på honom?

Du är en dålig far. Din son är helt normal men annorlunda. Du skäms över detta. Jag anser att det du ska skämmas över är att du inte accepterar din son som han är!

Det han behöver av dig är kärlek och acceptans, inte projicerade skamkänslor över att du inte tycker han "passar in". Ta med honom på en tur i stan och kolla på de kyrkor han gillar, köp en bok om blommor, gå med i friluftsfrämjandet. Engagera dig i det han gillar istället för att fokusera på helt oanvändbara begrepp som "Normalt".

Jag är helt ärlig när jag säger att jag tycker du är en dålig far. Det värsta som finns för ett barn är att deras föräldrar inte accepterar dem. Ta tag genast i din skitdåliga attityd och försök förstå att alla inte är likadana och att det är en BRA SAK!

Tozz82

Äldre 5 May 11:17

#59

Amen herre gud.. Din son är heeelt normal och du skäms över honom??
Va glad att han inte går runt på skolan o slåss o är bråkig istället..
Att han namnen o år och sånt på olika kyrkor ger han bara ett försprång i 3e klass för då kommer det på tal väldigt mycket! Likaså med blommor och olika växter som dock inte tas upp mycket förrens i 4-5e klass.

Nej hade jag varit dig hade jag skämts över mig själv istället... Alla barn måste inte ha världens idrottsintresse o vilja slåss o bråka.. Det å andra sidan är inte normalt alltid..

KatjaKinky

Äldre 5 May 11:18

#60

"sportöfreing"

Du kanske ska ta efter din sons exempel och intressera dig för mer än sport och att vara "normal"...

Jag skäms för min son

INNEHÅLL