Jag skäms för min son

Har bara läst trådstarten.

TS - jag hoppas att du inte tar illa upp för det är verkligen inte meningen, men jag tycker du bör söka hjälp hos en kurator eller psykolog för att prata ut om detta som så uppenbart stör dig och finns i dina tankar.

Det är inte normalt att känna så inför sitt barn och det kan vara så att det hos dig själv finns obearbetade saker från din egen barndom som du skulle behöva ta itu med.
I vilket fall som helst så skadar det inte att gå och prata med någon en eller ett par gånger.

Vad gäller sonens bristande intresse för idrott - han kanske inte fått upp intresset ännu. Han är ju faktiskt ganska liten och fotboll är inte för alla. (Han kanske inte har något bollsinne och har insett det innan dig?)
Finns det något annat intresse du kan dela med honom? Varför inte spinna vidare på hans intresse för kyrkor och besöka några nya tillsammans med honom?

Aspergers syndrom är inget man blir botad från, men kan vara bra att ha en diagnos så att man själv och skolan kan få förståelse för ens begränsningar och eventuella särskilda behov. Du känner kanske till att de som har Aspergers ofta är högbegåvade?
Om din son har Aspergers så kan du skryta med det inför dina kompisar, då deras ungar förmodlgen inte är lika intelligenta som ditt barn.

Att sticka ut är inte ett problem. Att ha en far som tycker illa och skäms för sitt barn, det är ett betydligt större jävla problem, ska du ha klart för dig.

Tänk efter nu. Ska du tvinga honom att bli en annan person än den han är för att slippa bli mobbad av personer som är som de du vill att han ska vara? 

Vem ska mobba din son?

Mobbade du de som stack ut när du var barn?

Lösningen på ditt problem (för det är DU som har problem, inte din son) är att du till att börja med accepterar din son som han är. Försök engagera dig i det HAN är intresserad av, på hans villkor, så kanske du kan få honom att intressera sig för det du håller på med på sikt.

Intressen är inte mer eller mindre normala. Var kommer du ifrån? Byhåla i Ingenstans där alla bara spelar hockey och de som inte gör det får stryk av alla andra?

Man kan inte eliminera risken för mobbing genom att sudda ut vad en person är eller hur han är. Mobbing är FEL - offren ska inte behöva bli fotbollshuliganer för att slippa bli mobbad och de ska framför allt älskas av sina föräldrar oavsett hur de blir som personer.

Din son är inte som du. Börja tugga i det det. Du var inget vidare i skolan, han är det. Du utövade fyra sporter. Och se vilket strålande resultat det gav: alla som inte är som du är onormala, enligt dig, och måste korrigeras så de blir normala så de inte blir mobbade!

Det kanske är bättre att han är duktig i skolan - när han skaffar barn själv så kanske han bara älskar dem helt enkelt? 

...Jag tycker du ska vara glad som har en "icke-stereotyp" unge.
Aspergers? Ja visst, men han är inte mindre människa eller mer "udda" än andra för det.
Var glad för att din son vågar vara sig själv och vågar tycka om saker som inte alla andra 7åriga pojkar gör  
Jag skulle ge allt i världen för att dottern skulle sluta tro att hon är en prinsessa och att allt som inte är rosa är äckligt och opassande för flickor. 

Jag tycker din son låter fullt normal, alla kan inte ha intressen inom "normen", hur skulle samhällsutvecklingen se ut då? Jag tycker att du istället ska uppmuntra din sons intressen, även om du tycker att de är "avvikande", var stolt över honom! Jag tror att din son tar mer psykisk skada av att känna att hans pappa tycker att han är konstig och onormal än om någon kamrat skulle reta honom.
Bara för att man har speciella intressen betyder det inte heller att man automatiskt blir ett offer för mobbning. Lär honom istället att stå på sig och att hjälp honom utveckla en bra självkänsla -då blir man inte så lätt ett offer för mobbning.

Gu vad underbar din son låter!
jag skulle bli mer än stolt och oerhört glad om han var min son

tror det snarare är du som är pappa som har problem, alla pojkar gillar faktiskt inte sport!
och det är absolut inge fel med det.

Du måste bli mer öppen och acceptera hur din son är och vill vara. Visst kan han få problem med vänner och kanske bli retad, men då är det ditt jobb att stötta honom, inte försöka förändra honom!
Vem vet, han kanske blir en världskänd kyrkhistoriker eller botaniker?

Så sluta tänka att han är "onormal" och tänk på att han är unik! han är DIN son, stötta och älska honom.

Det låter som jag och mina syskon. Det fanns inga sportfånar bland oss, vi var bokmalar, schacktöntar, rollspelsnördar och musikfjantar. Ingen har blivit utstött PGA det, och schackbrorsan har haft ett riktigt aktivt liv med resor och mästerskap. Jodå, med jämnåriga.

En unge som går in för att läsa på om saker och ting byter föremål för intresset då och då och till slut är han riktigt allmänbildad. En sån där som ingen vill möta i TP. Jodå.

1. Skämmas för sin son för att han är intelligent och har intressen och hobbyer???

2. Kolla Aspergers. För OM han har det ska han få hjälp! Han kanske kommer få ett helvete i skolan sen, kassa betyg, inget gymnasium, ingen framtid.

Jag tycker att du ska vara stolt över din son, som inte är som alla "andra".
Vem bestämde att alla killar ska spela fotboll och hålla på med sport......???

Jag har själv en son som är 6 vi har också testat fotboll och sport, men han ville inte fortsätta.

Nu har min son dansat på en dansskola i snart 2 år, där det bara går tjejer, men jag skulle aldrig skämmas för min son , han är en egen individ och låt han vara som han är, min son gillar också blommor vad är det för fel att gilla BLOMMOR.

Vem har sagt att rosa är en tjejfärg tex... Varför ska tjejer delas in i ett fack och killar i ett.

Njut av att din son är sig själv och gör det han vill....

Förstår tyvärr inte hur du tänker ?
Din som gillar inte sport ., är det ett måste ?
Barn är olika och unika på sitt sätt och jag undrar hur många barn som är påverkade av
föräldrarnas önskemål men din kille verkar stark och följer sin egen väg ..
Och det är väldigt bra .. så va stolt över han och jag fattar inte hur du kan skämmas över han .. han gillar blommor .. kolla vilket kön
en trädgårdsmästare har , är ofta en man (:

Så låt han utvecklas på sitt sätt och stötta och uppmuntra och försök öka din egen självkänsla för det är nog där problemet ligger .. och för inte över det på din son..