Jag skäms för min son

Förbättra sin son?! Ts son är redan helt perfekt som han är! Det är ts som behöver förbättras, förmodligen byggas om helt från grunden.
I den mån det alls är sant tycker jag det är skrämmande att du jobbar med barn

Ja, det finns inga män som är så oattraktiva som sportfånar. Hade mitt ex inte haft andra och bättre intressen hade vi aldrig fått till det

Varför måsteman ha en diagnos för att man inte har samma intressen somandra? Har alla arkitekter, florister, trädgårdsmästare tex aspberger tror du?

Jag tänker inte kommentera detta med att pojken inte får bli feminim. Däremot kan jag komma med lite tips om var han kan träffa komipsar som delar hans intressen.

Om sonen behöver röra på sig mer, träffa kompisar och samtidigt få utöva sina intressen (som naturen) kanske skogströvarna (friluftsfrämjandets barnverksamhet) kan vara något? Även orientering kanske kan vara något om han är kartintresserad?

Museer och liknande kan också ha barnverksamhet där han kan träffa barn med liknande intressen och få utforska sin vetigirighet. Det finns ibland olika klubbar för olika ämnen som barnen kan vara med i.

En del studieförbund har kurser inom olika ämnen för mindre barn där man också kan träffa andra vetgiriga kompisar. Kanske finns det någon kurs som har med hus och arkitektur att göra?

 

En tanke, är du rädd att din son kommer sluta älska dig och se ner på dig när han inser att du inte är lika intelligent som han är? Det behöver du nog inte vara orolig för, däremot om du fortsätter som du gör nog, då kommer han göra det.

Har inte orkat läsa allt men om sonen har ett lidande, tex för att han inte har några vänner ska ni såklart söka hjälp och göra en utredning om läkare eller psykolog rekommenderar det. Om han inte har ngn diagnos förlorar ni ju inget på att han är utredd. Jag jobbar med sådana utredningar, fast av vuxna, som inte blivit utredda som barn bl. À för att föräldrarna tyckt det är fult med diagnoser och skäms, vill inte att det ska vara ngt "fel" på deras barn. Resultat: en individ som ofta mår mkt dåligt psykiskt och som missat flera chanser till ett bättre liv när de inte fått den hjälp de har rätt till och inte fått ngn förklaring till varför de är som de är, blir ofta deprimerade och känner sig värdelösa.

Din son är en liten nörd helt enkelt. Jag skulle vara stolt om jag fick ett intelligent och vetgirigt barn. Det behöver inte alls betyda att han har Aspberger.

Du har en väldigt snäv syn på vad som är normalt och en snäv världsbild överhuvudtaget skulle jag drista mig till att säga. Alla män/pojkar är inte intresserade av fotboll och innebandy. Det finns vuxna, fullt normala män (och kvinnor naturligtvis), som lever på att forska på kyrkor och blommor. Det handlar nog rätt mycket om vilka miljöer man rör sig i och vilka människor man umgås med. Hade din son fötts i en familj där föräldrarna var högutbildade akademiker så hade ingen höjt på ögonbrynen över att han var intresserad av kyrkor eller blommor. I alla familjer i min vänskapskrets skulle de här intressena ha uppmuntrats. Upptäckarglädje och kunskapstörst är en tillgång som förmodligen kommer att ta din son långt här i världen - det är barn som din son som blir nobelpristagare. Skulle du skämmas över det också?

Det finns massor av pojkar som din son som inte bryr sig ett skit om sport utan hellre lär sig ALLT om fåglar, träd, dinosaurier eller flygplan. Eller blommor. Att du skäms över det gör mig uppriktigt sagt förbannad och oroad. Huvudsaken är väl att din son trivs och mår bra? Du skriver ingenting om att din son verkar må dåligt över det här, bara att DU gör det. Jobba med dig själv istället för att försöka göra din son till något han inte är - för det kommer han GARANTERAT att må dåligt av. Att inte bli accepterad av sina föräldrar sätter spår för livet. Vännerna kommer förr eller senare, det gäller bara att han får tillfälle att träffa likasinnade.

Bara för att han inte är exakt som du behöver inte det betyda att det är något "fel" på honom. Vidga dina vyer lite.

Jag tror man får acceptera sina barn som de är. Faktiskt. Barn blir inte alltid som man själv vill och vill man ha spegelbilder av sig själv så kanske man inte skulle skaffat barn. Tycker TS ska vara glad över att hans son verkar vara ett glatt barn som trivs med sina intressen. Troligtvis kommer han få andra intressen med tiden också men det sämsta pappan kan göra enligt mig är att försöka motverka de han har och tvinga honom in i "normala" intressen. Det finns väl värre saker än att ens son gillar blommor och fina byggnader? Jisses... Det enda jag skulle oroa mig för i detta sammanhang är att han inte har några vänner. Men det kommer nog med tiden får vi hoppas och är de bra vänner så kommer de acceptera honom som han är.

Nej, men när man kan sitta i TIMMAR och fokusera på ett och samma intresse börjar iallafall jag fundera. För att ha just ett eller någr specialintressen är typiskt för någon som har Aspergers syndrom.

Min son gillar Spindelmannen, men det är inget han hänger på google och läser om, berättar för oss om när han har lärt sig det senaste om det eller pratar om ens varje dag. Min dotter älskar sin docka, men hon tar pauser i leken.

Att hålla på med samma sak i timmar i och aldrig tröttna på det ämnet är inte riktigt normalt. (Ja, så skjut mig för att jag använde ordet "normalt"...)

du har en unik son , var stolt över det:) han verkar otroligt smart!