• MammaG

    Jag skäms för min son

    Vilket hemst inlägg!!!! Menar du på fullt allvar att det skulle vara något fel på din son för att han inte är intresserad av sport? Och du frågar honom till vilken nytta han lär sig saker?
    Alltså, det är så befängt att jag inte riktigt vet vad jag ska säga utan att bli taskig.

    Du ska väl vara STOLT över din son för att han lär sig saker?! För att han vill läsa och upptäcka grejor som intresserar honom. Nej, det är så skamligt att jag nästan blir tårögd! Att tro att någon har en diagnos för att han inte spelar fotboll. Pinsam är du! Ska du skämmas för något så är det din egen inställning.


  • MammaG

    Kan säga också att jag har en son som också är 7 år. När han var tre meddelade han att han skulle bli paleontolog och forska på dinosaurier när han blev stor. Fyra år senare är han fortfarande lika övertygad, han kan allt om dem och har ett eget "bibliotek" i ämnet. Han älskar att gå på konstutställningar tycker om statyer och kryp. Älskar att läsa. Gillar inte någon typ av sport, gillar inte bilar och hatar gymnastik (rör sig dock otroligt mycket ändå), och han är FULLT normal, och jag är STOLT över honom.


  • MammaG
    Rebushka skrev 2011-05-04 22:29:06 följande:
    För vad ni i tråden än säger så ÄR det ovanligt att ett barn har så pass udda intressen och att i så unga år helhjärtat djupstudera något. Det är ju inte "normalt".
    Och vad är normalt? Att vara precis som alla andra? Det tycker inte jag är normalt. Det visar att man inte har någon egen personlighet.
    Alla de genom den moderna historien som "blivit något" har alla varit "nördar".

    Jag kommer ju aldrig mer att fråga mig varifrån stigmatisering och mobbing kommer ifrån efter att ha läst den här tråden "Det är inte normalt, han har säkert någon diagnos. Såååååå kan man inte vara"

    Helvete, vad inkrökta och trista folk måste vara! Fotboll och bingolotto, är det det man ska gilla för att inte ha en diagnos?
  • MammaG
    Akinator skrev 2011-05-04 22:09:51 följande:
    Han är duktig i skolan, men har ju inte kommit så långt än eftersom han enbart är 7 år. Han lärde sig dock läsa för länge sedan och jobbar väldigt mycket nu eftersom han har chansen att gå i skolan med en klass över honom.

    Jag är kritiskt till detta också eftersom han får dubbelt så många läxor och jag funderar på att prata med skolan och be de lugna ner sig lite.

    Jag skäms för min son av den anledningen att han är väldigt udda. Jag älskar honom naturligtvis, men önskade att vi var mer lika varandra. För att vara Far och son är vi väldigt olika och för mig var det helt tvärtom när jag var ung. Jag var inget vidare i skolan, utan hade istället ett stort umgänge. Sen utövade jag redan 4 sorter i hans ålder.

    Vi försöker även äta sunt i familjen, men min grabb börjar redan lägga på sig tyvärr, men han vägrar börja i något lag. 
    Om din son är bra i skolan, och du inte var det, så betyder det väl att han är bättre än vad du var? Är det därför du vill ändra på honom? Tycker förr att dina föräldrar borde ha haft sig en avhyvling som tillät dig försumma skolan för sport och polare.
    Jag tror problemet är att du inte kan hantera att du har en son som med största sannolikhet är intellektuellt överlägsen dig.
    Verkar helt klart som att den som ska ändra på sig är du
  • MammaG
    LEJN skrev 2011-05-05 10:05:06 följande:
    En fråga TS: du skriver att du är rädd att din son ska få det svårt senare i livet. Vilket av nedanstående tror du skapar flest depressiva barn?

    1. Ett barn som har få kompisar och lite "udda" intressen?

    2. Ett barn som känner att h*n inte duger hos föräldrarna? 

    OM din son kommer må dåligt i framtiden är jag rädd att orsaken kommer ligga mer hos dig än hos hans personlighet och intressen. Du skriver att det tar emot att erkänna att det är ditt barn - DU HAR PROBLEM! 
  • MammaG
    Akinator skrev 2011-05-05 14:42:48 följande:
    Jag förstår hur du tänker "mandos mamma", men till dig och alla andra vill jag skriva att jag inte vill att min son ska bli för feminin. Jag vill gärna betrakta honom som en man i framtiden och därför tycker jag framförallt att blommorna är något som måste ändras på. ina svärfördälrar har åkt med honom under vissa helger runt i regionen och besökt vissa kyrkor, men jag totalvägrar. Mina föräldrar var kristna när jag var liten och jag vill inte bli påmind om tiden jag fick tillbringa i kyrkan .

    Jag vet att jag som far borde stötta min sons intressen, men det är inget jag tycker han borde pyssla med. Jag vill se grabben träffa vänner, träna i något lag och tuffa till sig lite så han itne blir någon måltavla för mobbning i framtiden.

    Är det något specifikt som ni skrivit som ni vill att jag ska svara på så hojta till i tråden då. Väldigt många som skriver och jag kan inte vara online här hela tiden. Har jag varit lite otydlig på någon punkt, eller är det något ni vill få ett svar på så skriv bara! 
    Du menar att han inte blir en man om han är intresserad av blommor? Du är alltså villig att tvinga din son att träna i ett lag för att du har en stenålderssyn på hur en pojke/man beter sig. Min grannpojke spelar ishockey OCH är vår lilla vägstumps trädgårds- och blomsterexpert. Det är honom man går till om man hittar något man inte känner igen. Han är åtta år och stöttas tack och lov av sina föräldrar i båda intressena.

    Om min sons pappa hade samma idiotsyn på vår pojke så skulle han fullkomligt ha diskvalificerat sig i mina ögon. Han är jätteintresserad av sport, vår son inte alls. Tack och lov är mitt ex inte så endimenssionell att han bara har sport som intresse, utan han och sonen har enormt mycket gemensamt i alla fall.
     
  • MammaG
    Manlighetsministern skrev 2011-05-05 14:46:29 följande:
    Att du kan tänka dig att ha en homosexuell son betyder inte att TS behöver acceptera den saken.
    Respektera det.

    Jag tycker det är mycket stolligheter i den här tråden och väldigt få konkreta förslag på hur TS ska förbättra sin son.
    Förbättra sin son?! Ts son är redan helt perfekt som han är! Det är ts som behöver förbättras, förmodligen byggas om helt från grunden.
    I den mån det alls är sant tycker jag det är skrämmande att du jobbar med barn
  • MammaG
    Alseda skrev 2011-05-05 15:02:02 följande:
    . Att vara intelligent är inget handikapp, det är bland det sexigaste och mest intressanta som finns hos en man. Definitivt mycket bättre än en sportfåne in my opinion.
    Ja, det finns inga män som är så oattraktiva som sportfånar. Hade mitt ex inte haft andra och bättre intressen hade vi aldrig fått till det
  • MammaG
    sextiotalist skrev 2011-05-06 15:42:21 följande:
    Skulle inte tro att Carl von Linné hade några svårigheter med att skaffa fruntimmer och Picasso, denna konstnälriga konstnärsnörd, hur många kvinnor har han inte lägrat Flört

    Äh, patetiska fotbollsmän med ett bäst-före-datum vid 35 kan man vara utan, bättre då med en man med en hjärna som har ett bäst-före-datum långt efter pensionen
    Hahahahaha!
  • MammaG
    multivitaminjuice skrev 2011-05-06 17:19:30 följande:
    Det är väl också för att han har svårt med de sociala kontakterna? Att ha ovanliga intressen är också typiskt. Men vadå? Vad är det för fel med att ha AS? De flesta vuxna jag träffat med AS hade jag aldrig gissat att de hade någon diagnos om jag inte vetat om det, så man behöver inte vara såå udda och konstig bara för att man har AS, det är jätteolika från person till person.
    Det är inte så att alla vare sig vill eller behöver ett jättestort kompisgäng. Om någon är fullt nöjd med sitt eget sällskap och sina intressen betyder inte det att personen ifråga har en diagnos. Människor är olika, varför ska det vara så svårt att acceptera det. Tycker behovet av att trycka in både barn och vuxna i mallar är både obehagligt och skrämmande
  • MammaG
    Trillian80 skrev 2011-05-06 15:54:46 följande:
    Ni tror inte att detta är ytterligare en skämttråd? De verkar växa som mögelsporer ju =(
    Man kan alltid hoppas. Annars är det riktigt, riktigt tragiskt
  • MammaG
    multivitaminjuice skrev 2011-05-06 19:58:20 följande:
    Jag fattar bara inte varför det skulle vara så farligt OM han hade asperger? För ja, det är möjligt att han har det, därmed inte sagt att det är SÄKERT att han har det. Jag tror inte att diagnoser behöver vara dåligt att få då de många gånger är nödvändiga för att få hjälp (om man behöver det) och för att förstå varför någon fungerar annorlunda. Dock är det givetvis inte bra att missbruka dem. Var har jag skrivit att jag inte accepterar att folk är olika? Läs vad jag skrev ovanför komentaren du citerade så ser du att jag tvärt om tycker att man SKA acceptera olikhet, oavsett om han har AS eller ej.
    Det är inte farligt OM han har asperger. Det som är farligt är att vilja slå på alla som "avviker" en etikett. Det är inte så att alla som inte gillar fotboll, big brother, och allt annat som "alla andra" gillar har en diagnos.

    JAG tror att man är alldeles för angelägen att slå på alla som avviker det minsta lilla en diagnos och därmed få en förklaring. Vi är inte lika. Alla människor skiljer sig åt, rent individuellt, men väldigt få vågar erkänna det genom egna intressen och val. Därför ska de som vågar "medarbetas", inte motarbetas. det finns faktiskt INGET egenvärde i att vara "som alla andra".
Svar på tråden Jag skäms för min son